Många tror att massan i en glaciär är hård som stål-is. Det stämmer givetvis inte. I alla stora glaciärer finns ett inre tryck som gör isen 'plastisk' när man kommer 50-60 meter under ytan.
Under tiden vill temperaturen påverka hela glaciären, inklusive kylkärnan. När medeltemperaturen närmar sej 0-punkten kan glaciären kollapsa och flyta iväg som en flodvåg. När en relikt glaciär i Kaukasus-bergen kollapsade 2002 förorsakades en flod som tog livet av drygt 100 människor. Liknande katastrofer i större format kan förklara dom hårda kylperioderna och stora klimatvariationerna man sett under senaste 100.000 år.
http://en.wikipedia.org/wiki/Outburst_flood
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0012821X10000142
Ligger glaciären i en lutning vill den börja röra på sej innan den nått kollaps-punkten - och dundra nedför backe i fast form. När en mindre glaciär, typ jökul, 'löper' i väg kallas det "jökulhlaup":
http://en.wikipedia.org/wiki/J%C3%B6kulhlaup
Nja, här var det inte många nuffror rätt. För det första så är "outburst flood" och "jökulhlaup" samma sak, och det är inte glaciären som "löper" utan vatten. Ett jökulhlaup uppstår då en isdämd sjö bryter igenom en glaciär och plötsligt töms. Den isdämda sjön kan antingen bero på att glaciären dämmer upp smältvatten eller (främst på Island) att en vulkan under glaciären smälter en del av den. Sådana jökulhlaup kan bli mycket stora och våldsamma och svepa med sig stora mängder is och sediment, men det är vattnet som är det primära.
I nutide är jökulhlaup främst ett problem på Island och i Anderna (där de kallas alluviones), men under lilla istiden inträffade flera katastrofala jökulhlaup även i Alperna när glaciärer expanderade ned i dalbottnarna och dämde upp floder.
I enstaka fall kan isskred förekomma på glaciärer som ligger på ett mycket brant underlag. De fungerar i princip på samma sett som ett snöskred. Det är inte så vanligt men jag hade faktiskt turen att se ett på Sydgeorgien för ett par månader sedan.
En hög glaciär kan även 'rulla' på sin egen tyngd - som en pärla varmt tenn mot ett jämt, varmt underlag. Detta kallas "creeping" - och uppstår när snitt-temperaturen i glaciären närmar sej 0. Dom relikta glaciärerna i Skandinavia som nu "avslöjar" objekt från gamla dagar har tydligen 'vänt sej' på detta sätt.
Nej, några "kullerbyttande" glaciärer finns inte. Glaciärer rör sig genom inre deformation och genom att glida över underlaget. Vilken mekanism som dominerar beror främst på temperaturen vid glaciärens bas. Är den under noll grader kallas glaciären "cold-based" och rör sig bara långsamt, stiger temperaturen över noll grader är den "warm-based" och rör sig betydligt snabbare. Små tempererade glaciärer utanför Arktis är normalt "warm-based", medan arktiska glaciärer kan vara endera. De stora iskalotterna på Grönland och i Antarktis är bådadera under olika delar av inlandsisen.
Rent, underkylt vatten som möter fast materia (ävt. förorenas) vill frysa igen:
http://www.youtube.com/watch?v=Ia9SMxIqyIM
Saltvatten kan ha mycket högt kylvärde innan det fryser. Fenomenet kommer vara en nyckel till att förstå hur dom stora glaciärerna en gång bildades: http://www.bbc.co.uk/nature/15835017
Saltvatten har lägre fryspunkt än sötvatten, märkligare än så är det inte. Det har varit känt sedan länge att kallt saltvatten separerar och sjunker när havsisen bildas runt Antarktis. Det är så ABW (Antarctic Bottom Water), kallt, salt och syrerikt, bildas.
Det fungerar för övrigt i motsatt riktning också. Redan Nansen observerade under Framexpeditionen att havsisen i Norra Ishavet var tjockast på försommaren. Sötvattnet som bildades när snön på isen smälte läckte ned genom isen och frös igen när det kom i kontakt med saltvattnet under isen som var kallare än noll grader.
