Det ättesamhället som beskrivs i sagorna följer en tre-delad, eller en fem-delad modell, båda med en 'alfa-linje' - alltså ättelinje' - som följs genom generationer. När man i fordom definierade besittningar, plikter och rättigheter - som tradition och lag - var det just 'odal-principen' man gick efter. Det är i ljus av denna princip man kan förklara framväxten av ett 'pyramidalt' samhälle, där en liten grupp startar en familjstruktur som förkas med varje generation - efter en lodrätt mittlinje/alfa-linje. Toppen av pyramiden kan då symbolisera 'tidens början' för den specifika folkgrupp - medan den grundnivån representerar nutidens (pyramdbyggarnas) generation.
En ung alfalinje består av en 'stam' - med èn hövding (jarl) vars söner blir 'småhövdingar' (karlar, bönder). När dessa söner sen får barnblir dom alla anknutna till samma farfar - och därmed "av samma ätt". Enligt odals-principen ärver äldsta sonen häradsbyggnaden (hembygdsgården), varefter samma process repeteras.
En äldre alfa-linje, som befolkat ett större område (land) betecknas som ett 'folk'. När alfa-linjen spridits till en större geografi får jarlen göra nya häraden och dit sätta söner som får bli ett ny klass - av jarlar. Gammaljarlen - alfalinjens bärare - får då upphöjas till landshövding. Under tiden upptäcks, utvecklas och befolkar man ett riktigt stort område - där nya lokaliteter befolkas med 'utskott' från samma stam.
För att fotsätta principen och etablera bärkraftiga samhällen som kommunicerar tryggt över landskapsgränserna får man göra ett sista och femte led, eftersom varje landsdel för sin egen landshövding, som i sin tur gör alla jarlar inom sitt län, som i sin tur gör alla karlar - som sen gör nästa generation (almoge, trälar) på var sin gård eller torp. När landshövding nummer två är en realitet får hans äldre broder - alfa-linjens bärare - göra två nya landshövdingar till nästa generation.
När detta stadium inträder går alltså alfa-linjens DNA genom fem led - med honom själv (och hans äldsta son) som 'dom första'. Som ättens ständiga mittpunkt och "drott" (ättefader) blir alfa-hanen nu upphöjd en gång till - som rådande för en större rike-dom eller ett "rike". Som "rikets hövding" omtalas han i sagorna som Rigs (Riks) Reks - i senare tid också som E-rik eller Ers. Hans första son blir nu Kon Unge - vilket långt senare blev ett kristet namn för den gamla Erik...
Så snart kungadömet var etablerad fick alfa-hanen (kungen) först göra sin efterträdare (kronprinsen) - och sen göra en landshövding till varje län - vart dom i sin tur gjorde sina jarlar, osv. Skillnaden på alfa-linjerna hos oss och dom andra primaterna är alltså att vi redan på Arilds tid kunde reda om saken - och se till att våra fysiska och psykiska behov - jämte våra barn och barn-barns hälsa och välfärd - blev omhändertagen i civila, tryggade former.
Den gamla (naturgivna?) monarkins samhällsmodell kan alltså förklara hur bibelhistoriens "kungar och folkslag" växte fram redan på "Gubben Noaks tid". Liknande förklaringar finns inom alla större mytologier - också i dom forn-nordiska. Värst av allt är dock att olika kulturer i Eurasia har behållit en enkel, klar och tydlig modell av det gamla, kungliga ättesamhället - som heraldiskt dekorerade figurer på en och samma tavla - kallad schacktavlan...
Här får man fortfarande tänka sej väl om för att alla enheter skal aktiveras, utvecklas och bidra bäst möjligt - som enheter och som en "hela delar" i en större helhet - för hela familjens välfärd, rikedom och lycka...
Att bidra till far och mor på gården, fa-far och fa-mor på herrgården faller ju naturligt för dom flesta barn och ungdomar. I äldre ålder vill man gärna berömmas för ens bidrag till oldefars länsgård. Omsider kan man även producera något som kommer upp-skattas i ättefader kungens gård - också. Det brukade vara en ära - troligen också en glädje...