Man läser ofta uppgiften om att Tjelvar i Gutasagan är samma person som Tjalve i Snorres Edda. Tjalve var ju som bekant tjänare till Tor. Han hade hamnat hos Tor p g a att han (på inrådan av Loke) råkat bryta av ett ben på en av Tors bockar, vilka liksom galten Särimner kunde slaktas och ätas och sedan bringas till liv igen, förutsatt att benen och skinnet var hela. Som straff för tilltaget fick han, och hans syster Röskva, bli Tors tjänare och han kom att uppleva flera spännande äventyr tillsammans med Tor.
Men man undrar vilka är beläggen, eller de skrifter, som knyter samman Tjalve och Tjelvar? Kan man överhuvudtaget göra en sådan koppling, eller har idén uppkommit bara på grund av namnlikheten mellan de två?
Ordet ’tjäl’ är tydligen ett gammalt ’gottonsk’ ord som finns i alla germanska dialekter, jämte finska, men inte i latin. Roten till ordet tjel/kjel ligger mellan meningarna 'vägg', 'skydd' och ’parabel’.
Dialektordet 'kjel' används också för 'kärl'. (En kärl med botten i vädret ger givetvis samma profil och funktion som ett tak med väggar…)
Ordet kan alltså knytas till ett botten eller ett tak - gärna i en parabel, typ para-soller, grytor och fat. Bemerk gärna övergången källa, kjel, kärl, kar, kälke, köl. Tillsvarande har vi kjell (värn), kjel-dress (overall), tjeld (duk), tjäll (hydda) och tält (’duk-hydda’).
Se förövrigt:
http://runeberg.org/svetym/1070.html I sagorna beskrivs hur seglande vikingar "tjeldar båtarna" efter att ha hittat hamn för natten. Det innebär att man lägger masten från stamn till stamn och spänner seglet över - till ’tjeld’ – altså ’skydd’ eller ’tak’. Därefter inredde man fartyget till en flytande bostad - innan ’tjeldningen’ var slutförd och kvällsgröten kunde kokas.
Tjelvar hade tydligen en hel bostad och en större familj med sej när han anlände. Det påminner lite om en annan legendarisk skeppare som överlevde genom att emigrera över havet - med hela sitt hus och alla sina husdjur….
När Tor är ute å reser går färden ofta över vatten. Dessutom är han på ständiga båt-turer för att "fiska för Midgårdsormen". Det är inte speciellt märkligt i fall hans 'skosvein' eller 'hovtjänare' - alltså Tjalve - skulle ha specifika färdigheter för att 'tjälda' och inreda Tors skepp. Betraktar man dom legendariska asarna genom ett pragmatisk ('euhemeristisk') historiesyn borde deras företrädare, Tor, givetvis resa i ett 'regalie-skepp' och logera i en 'flytande residens'.
En annan relation mellan guta-sagans Tjalve och eddornas Tor finns i Voluspaa. Den inleds också med att beskriva ett 'upphovs tid' som till förväxling liknar Tjelvars Gotland. En tredje parallell är Kalevalas ursprungs-myt. Annars finns en länk med Sparlösa-stenen, där Tor beskrivs som "Sibbeviets väktare", vilket pekar mot gamla kulturorter som Wis-borg, Vis-by, Noa-tun och Sig-tun...
Vad gäller myterna om bockarnas ben och galtarnas skinn så är det allegorier för handlingar som inte längre behöver omtalas varken 'mystiska' eller 'vidriga' - fast 'erotiska' som Olympens lekande gudar, typ 'Homo Ludens'.
