Författare Ämne: Gutalagen  (läst 5026 gånger)

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
Gutalagen
« skrivet: november 21, 2011, 17:51 »
Gutalagen är formulerad som en landslag -  och i Gutasagan beskrivs Gotland som en egen nation innan man "söker skydd" hos  "svia konung". Lagbildningen på Gotland var mao. fullt utvecklat innan unionen knöts. I ett brev från ärkebiskopen i Lund, anno 1207, till biskop Bengt i Linköping betonas nyttan med att ha lagen nedskriven:

Citera

 "Så kommer det sig, att liksom ön Gutland genom en lång havssträcka skiljes från andra länder, så skiljer sig dess inbyggare i hög grad från andra folk ifråga om stadgad rätt och sedvanerätt, såväl den världsliga som den andliga".

http://www.guteinfo.com/?id=1957&meny=gutalagen


Gutarna hade mao. sin egen 'landslag' kvar år 1207. Existerande avskrift är från 1300-talets mitt och törs tillhöra dom mest rationella och pålitliga bland Nordens medeltida källskrifter. Just av den orsak får man ett problem med att förstå eller tolka lagens avslutande kapitel - Gutasagan - som inleds med följande gåtfulla text:

Citera

Gutland hitti fyrsti maþr þan sum þieluar hit. þa war gutland so eluist at þet daghum sanc Oc natum war uppj. En þann maþr quam fyrsti eldi a land Oc siþan sanc þet aldri.

http://www.guteinfo.com/?id=1831&meny=gutasagan


I direkt översättning:
 
"Gutland hittades först av en man som hette Tjelvar. Då var Gutland så annorlunda att det sjönk om dagen och var uppe om natten. Men efter (att) mannen med den förtsa elden kom till landet sjönk det alldri." 

Strofen är redan omdiskuterat - bl.a. av Bengt Enderborg på www.guteinfo.com. Frågan är hur man kan förstå denna inledning - där det påstås att Gotland 'sjönk' under vatten om dagen, men framstod som torrt land 'om' eller 'över' natten. Här måste finnas en något nära rationell förklaring - men vilken?!


“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Jerrark

  • Veteran
  • Antal inlägg: 797
SV: Gutalagen
« Svar #1 skrivet: november 22, 2011, 10:12 »
Man läser ofta uppgiften om att Tjelvar i Gutasagan är samma person som Tjalve i Snorres Edda. Tjalve var ju som bekant tjänare till Tor. Han hade hamnat hos Tor p g a att han (på inrådan av Loke) råkat bryta av ett ben på en av Tors bockar, vilka liksom galten Särimner kunde slaktas och ätas och sedan bringas till liv igen, förutsatt att benen och skinnet var hela. Som straff för tilltaget fick han, och hans syster Röskva, bli Tors tjänare och han kom att uppleva flera spännande äventyr tillsammans med Tor.
Men man undrar vilka är beläggen, eller de skrifter, som knyter samman Tjalve och Tjelvar? Kan man överhuvudtaget göra en sådan koppling, eller har idén uppkommit bara på grund av namnlikheten mellan de två?

Man kan ju i sammanhanget också nämna att det finns en skeppsättning från bronsåldern som förknippas med Tjelvar, den s k "Tjelvars grav".

http://sv.wikipedia.org/wiki/Tjelvars_grav

http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Tjelvars_grav01.jpg

Utloggad Jerrark

  • Veteran
  • Antal inlägg: 797
SV: Gutalagen
« Svar #2 skrivet: november 22, 2011, 10:19 »
Vad gäller idén att Gotland sjönk under vatten om dagen, men framstod som torrt land om natten så kan den kanske ha inspirerats av iakttagelser av fossila havsdjur, vilka det finns gott om på ön.

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Gutalagen
« Svar #3 skrivet: november 23, 2011, 00:22 »
Vad gäller idén att Gotland sjönk under vatten om dagen, men framstod som torrt land om natten så kan den kanske ha inspirerats av iakttagelser av fossila havsdjur, vilka det finns gott om på ön.

En tropisk forntid ligger ju som en exotisk bakgrund för Gotlands sällsynta yta. Men det skulle knappast räcka till att beskriva det 'gungande' som fick ön att stiga om natten och sjunka om dan - i flera omgångar. Men, kvartär-geologin kan kanske förklara tektoniska och/eller isostatiska svängningar som kunde ge en sådan effekt...?! 
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Jerrark

  • Veteran
  • Antal inlägg: 797
SV: Gutalagen
« Svar #4 skrivet: november 23, 2011, 08:34 »
Nu var ju Gotlands "gungande" väl knappt något som författarna av Gutasagan själva upplevt, och kanske ingen dessförinnan heller. Myter kan ju uppstå på olika sätt och olika element kan bli inkorporerade i berättelser utan att vara upplevda av någon.
Man kan ju mycket väl ha sett fossila havsdjur, funderat över varför de finns på land och sedan kan olika historier sprungit fram ur dessa iakttagelser.

De olika stadierna i Östersjöns utveckling fick visserligen vattennivåerna att skifta, men frågan är om några berättelsetraditioner kan sträcka sig så långt tillbaka i tiden. Däremot kan ju senare händelser som stormar och liknande,  vilka drivit upp vattnet på vissa stränder, också bidragit till tankarna på Gotlands höjande och sänkande ur havet.

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Gutalagen
« Svar #5 skrivet: november 24, 2011, 01:22 »

Man läser ofta uppgiften om att Tjelvar i Gutasagan är samma person som Tjalve i Snorres Edda. Tjalve var ju som bekant tjänare till Tor. Han hade hamnat hos Tor p g a att han (på inrådan av Loke) råkat bryta av ett ben på en av Tors bockar, vilka liksom galten Särimner kunde slaktas och ätas och sedan bringas till liv igen, förutsatt att benen och skinnet var hela. Som straff för tilltaget fick han, och hans syster Röskva, bli Tors tjänare och han kom att uppleva flera spännande äventyr tillsammans med Tor.

Men man undrar vilka är beläggen, eller de skrifter, som knyter samman Tjalve och Tjelvar? Kan man överhuvudtaget göra en sådan koppling, eller har idén uppkommit bara på grund av namnlikheten mellan de två?


Ordet ’tjäl’ är tydligen ett gammalt ’gottonsk’ ord som finns i alla germanska dialekter, jämte finska, men inte i latin. Roten till ordet tjel/kjel ligger mellan meningarna 'vägg', 'skydd' och ’parabel’. 
Dialektordet 'kjel' används också för 'kärl'. (En kärl med botten i vädret ger givetvis samma profil och funktion som ett tak med väggar…)

Ordet kan alltså knytas till ett botten eller ett tak  - gärna i en parabel, typ para-soller, grytor och fat. Bemerk gärna övergången källa, kjel, kärl, kar, kälke, köl. Tillsvarande har vi kjell (värn), kjel-dress (overall), tjeld (duk), tjäll (hydda) och tält (’duk-hydda’).

Se förövrigt:  http://runeberg.org/svetym/1070.html

I  sagorna beskrivs hur seglande vikingar "tjeldar båtarna"  efter att ha hittat hamn för natten. Det innebär att man lägger masten från stamn till stamn och spänner seglet över - till ’tjeld’ – altså ’skydd’ eller ’tak’. Därefter inredde man fartyget till en flytande bostad - innan ’tjeldningen’ var slutförd och kvällsgröten kunde kokas. 
Tjelvar hade tydligen en hel bostad och en större familj med sej när han anlände. Det påminner lite om en annan legendarisk skeppare som överlevde genom att emigrera över havet - med hela sitt hus och alla sina husdjur….

När Tor är ute å reser går färden ofta över vatten. Dessutom är han på ständiga båt-turer för att "fiska för Midgårdsormen". Det är inte speciellt märkligt i fall hans 'skosvein' eller 'hovtjänare' - alltså Tjalve - skulle ha specifika färdigheter för att 'tjälda' och inreda Tors skepp. Betraktar man dom legendariska asarna genom ett pragmatisk ('euhemeristisk') historiesyn borde deras företrädare, Tor, givetvis resa i ett 'regalie-skepp' och logera i en 'flytande residens'.

En annan relation mellan guta-sagans Tjalve och eddornas Tor finns i Voluspaa. Den inleds också med att beskriva ett 'upphovs tid' som till förväxling liknar Tjelvars Gotland. En tredje parallell är Kalevalas ursprungs-myt. Annars finns en länk med Sparlösa-stenen, där Tor beskrivs som "Sibbeviets väktare", vilket pekar mot gamla kulturorter som Wis-borg, Vis-by, Noa-tun och Sig-tun... 

Vad gäller myterna om bockarnas ben och galtarnas skinn så  är det allegorier för handlingar som inte längre behöver omtalas varken 'mystiska' eller 'vidriga' - fast 'erotiska' som Olympens lekande gudar, typ 'Homo Ludens'.

 >:D   
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Gutalagen
« Svar #6 skrivet: november 25, 2011, 11:20 »
Lägg märke till den unikt gotiska språk-traditionen Tjalve/Tjelvar/Kjell och Kettel/Kettil. Dom närmaste substantiven ligger tydligen på samma gata, typ kittel/kärl/tjäll. När man sen hittar substantiven "kettle" i England berättar det om gamla språkband mellan Finska viken och England. Mitt i mellan finns ju ständigt den där ön som Kjellvar hittade...
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”