"Mission" är ett ord med olika valörer och meningar. När Nord-Europas land 'kristnades' var det utan undantag efter politiska processer som involverade politiskt, ekonomiskt och militärt tryck. Drivkraften i den nordgående kristningstågen var laterala aggressioner, handelsblockader, militär makt och - till tiden - ren terror. Inom dagens historiska vetenskaper kan man knappt beskriva kristnandet av Norden' som ett resultat av 'civila samtal' och 'kunskapsförmedling' - där man påstår att en kombination av 'skolande' och 'filosofiska dispyter' fick folk "att inse "kristendomens högre moral"? Skal vi fortsätta tro att vikingatidens skandinaver trodde - på 'Kristi moralska übermacht' - som motiv för att de fick 'omvända sej' till "den rätta tro"?
När Olof Skottkonung tvingas skilja sej och avsätta landets drottning för att gifta om sej med en ny är det i ett försök på att behålla Sverige fri för aggressioner och invasion. Efter att saxiska Otto II äntligen lyckats bringa Danmark under det franko-romanska kejsarvälde och teokrati stod Sverige givetvis näst i tur. Östkyrkan försökte samtidigt att dominera Östersjön från öster - och såg på Skandinaviska halvön och England som 'deras' 'missionsmark. När 'väringen' Olav Tryggvasson återvänder från Istanbul är hans första gärning att bidra till Otto IIkorståg mot Danmark och sen kapa kungsmakten i Norge - och leda Östersjön och Skandinavien till den grekiska delen av det post-romerska riket.
KKristnandet var alltså en process som började på toppen av samhället och sen gick neråt. När Harald Blåtand låter sej döpas bestämmer han samtidigt att alla danskar nu skulle anses som 'kristna'. Det betyder INTE att ddanskarna hade blivit övertydd av nya insikter och en bättre förstånd - men av ekonomisk, militär och politisk makt. När kung och adel med tiden fick ge upp sin självständighet och sina klassiska ideal - och svärja lydnad till kyrkan - så skulle folket följa kungens exempel. I teorin. När regional adel och bönder protesterar mot att ge upp självständigheten får man fraktioer som drar svärd både för och mot kyrkliga maktpersoner - vilket bäddar för dom inbördes krig man ser i Sverige f.o.m. Emunds död anno 1061.
Plundringen och brännandet av den nationella helgedomen i Uppsala är ett tidigt exempel på dom motsättningar och aggressioner som under senare sekel kom slita sönder Nordens gamla konstitutioner - jämte dom urgamla förbindelser och förband ikring Östersjön. Under tiden fick den adel och dom storbönder som ville behålla gård och grund lära sej gå i kyrkan - och betala sin ständiga tionde med glada miner. När protestanterna kom till makten fick även allmogen, som producerade kyrkskatten, tillträde till landets kyrkor. Först då kom kyrkorna öppnas för allmogen och församlingarna få den karaktär av de 'allmogeskyrkor' - efter mall från de församlingar man organiserade i heden tid, i vien och hov - länge efter Ansgars och Unnis missionsresor till "Götarnas Birka"...
