Lördagsbadande vikingar

[Karlfredrik]

De som de fromma engelsmännen förfasade sig allra mest över var deras vana att ta ett bad på lördagarna, ett tecken ppå fruntimmersaktig vekhet som var desto mer överraskande hos ett folk så ökänt för sin bestiala grymhet

Citat,Tom Holland:Tusenårsstriden,2009 sid 207
Tydligen ansågs vikingarna renliga,var det här månne bastubad eller karbad?

[Sindre]

http://www.vikinganswerlady.com/hairstyl.shtml

It is reported in the chronicle attributed to John of Wallingford that the Danes, thanks to their habit of combing their hair every day, of bathing every Saturday and regularly changing their clothes, were able to undermine the virtue of married women and even seduce the daughters of nobles to be their mistresses

Det verkar också, enligt samma sida, som att man i sorgetider gick utan att tvätta sig eller sitt hår.

Dessutom från Havamal:

(61) Well-groomed and washed wend to the Thing, though thy clothes be not the best; of thy shoes and breeks be not ashamed, and still less of they steed.

[Odinkarr]

John of Wallingford (John de Cella, - 1214) var abbed i St. Albans, Hertfordshire. Hans skriver i sit værk “'Chronica Joannis Wallingford', der dækker tidsrummet år 449-1036 e.Kr.:

”Danerne, takket være deres sæder med at rede deres hår dagligt, at bade hver lørdag og regelmæssigt skifte deres klæder, var således i stand til at undergrave gifte kvinders dyd og forføre selv højbårnes døtre til at bliver deres elskerinder”.

Hávamál (vers 61, Ældre Edda):

"Vasket og mæt man drager Tinge. ....."

At hovedreglen var at tage bad én gang om ugen ved vi er sandt. Dagen er naturligvis ”laugardagr” (oldnordisk) til ”løghardagh, løuærdagh”(olddansk, gammeldansk) til lørdag. ”Laug, læg, léag” (oldnordisk, oldengelsk) har den brede betydning af ”bade, vaske, rense”, men skal her opfattes som ”bade, rense” overfor ”þváttdagr” (skylle-, vaske-, tvættedag), der skal opfattes som ”vaskedag”.

Forskellen er formentlig at vi dagligt vaskede vore hænder og ansigt i koldt vand, medens vi kun én gang om ugen fik en balje fyldt med varmt vand til at bade hele kroppen ("laugar" har på islandsk også forståelsen "kilde med varmt vand").

Denne forståelse ses også i forbindelse med forberedelse af et lig til ligfærdsel, jf. Sigrdrífumál (vers 34, Ældre Edda). Det er bemærkelsesværdigt at der ikke på oldengelsk eller nuengelsk synes overlevet et tilsvarende ord for lørdag. Det ord må have været der i Anglernes landskaber.

Peder Laales Danske Ordsprog fra 1300 tallet e.Kr. siger:

Nr. 304 Toffwet barn ær maadh i waanæ.
(Vasket barn har mad i vente)

Dette bekræfter Tacitus i år 98 e.Kr. hvor han skriver: ”Skikke: Når (de) vågner fra søvn, som de som hovedregel udskyder til langt op af dagen, så tager de et bad, for det meste i varmt vand, der er passende til et land, hvor vinteren er den længste af årstiderne”.

Endeligt er den engelske Dronning Elizabeth I. (år 1533-1603) citeret for at tage et månedligt bad, ”hvad enten hun behøvede det eller ej.” (Illustreret Videnskab nr. 9/2003, s. 7).

Hvis nogen har kendskab til originalkilden omkring Dronning Elizabeth vil jeg gerne høre mere herom.

mvh

Flemming

[Boreas]

Namnet på dagarna berättade ju vad som skullr hedras/beaktas/utföras på dom respektive dagar. 'Lör-dagen' - också kallat 'laugardag'/'lödgardag' hänvisar fortfarande till ritualer där man samlas för att "lödga sej" - vilket innebär något mer än fysisk hygien. Ordet törs också associeras med emotionella begrepp som 'pyssla om', 'förfriskas', 'trivas' och 'frodas'. 

Dom äldsta Badstugor vi känner till är väl bastu-kåtor. Lägg märke till att det finska (uraliska) ordet för Lör-dag/Lödgdag också är Launan-tai, medan ordet för "Bastu-dag" är 'Saunan-päivä'.

Att göra eldhus, badstugor, bastun och rior - och samlas till bastukväll varje lördag - är tydligen en vida utbrett tradition på det nordliga halvklotet.

# Innan den grekisk-romerska kyrkan tog över Grekland, Rom och norra Eurasien törs man ha åkt till vien, hov, harg, kapell, tempel eller hallar - för att hedra sina förfäder, sitt ursprung och sin historia. Därför är namnet på 'veckans viktigaste dag'  fortfarande sol-dagen; Sun-dag/Söndag/Sunun-tai. har tydligen varit veckans 'heliga dag'  länge innan den romerska väldet blev teosofiskt och återigen ville göra "alla folkslag till mina". Länge dessförinnan hade forntidens människor tydligen haft endera riter och traditioner knutna till veckans dagar och årets månader.

Nu vet vi också att dom - som vi - rekreerade varje 'helg' och att dom tydligen använde två av veckans dagar till att ta hand om sig själva och varann - medan dom 'helgar' tillvaron under Solen. Tänkvärt också att dagen efter - när dom återvände till vardagens jordiska plikter med åter nya 'reflektioner' om livets ursprung, cyklar och meningar - så var det under 'Mån-dagen'.  En direkt följd av en klassisk 'helg' är alltså en helhetlig (helig) känsla av livet. Den klassiska inledningen till veckans höjdpunkt skulle tydligen inledas att leta fram kvastar av torkad björklöv och skära friska skott av enbär och tall - medan man 'fyrade i eldhuset' och bar vatten till grytor, kärl och badkar...

Att helga, fira och värna livet är en nödvändighet för envar kultur som tänker bli en civilisation. 'Lödgning' som en naturlig drift hos högre primater understryker enbart dom bastu-traditioner som växt fram - under sten- och bronsålder hos alla dom folkslag som fick uthärda vintrarna i den arktiska temperatur-zon. Att veckans stora baddag också blev en naturlig initiering till veckans heliga dag - soldagen - understryker att veckans sju dagar varit den allmänt accepterade verklighet, innan  Atknathon och A-Moses gjorde en helt ny och mycket egendomlig version av historien om människans ursprung och mening...