När och hur blev Småland svenskt?

[Emund Slemme]

Jeg har på nettet fundet et par sentenser omkring den nyere sprogudvikling af endelsen lev.

Bent Søndergaard: Endelsen udvikler sig i tidens løb fra hyppigst leff og løff, der er den oprindelige form, til lef som overtager i 1700-tallet og til lev fra 1800-tallet. Når det ustemte f i tidens løb er blevet til et stemt v, er det i overensstemmelse med den almindelige danske sprogudvikling.

Professor Skautrup: det ældre navnelag fra ældre urnordisk tid - med typer som -lev og –sted – er fra perioden 200-600 e.kr.

Vibeke Christensen og John Kousgård Sørensen: -lev, -sted, -um og -ing regnes til de ældste danske bebyggelsesnavnetyper, og det vil sige, at de nok i hovedsagen bør tilskrives folkevandringstiden, altså tiden fra ca. 450 til ca. 750.

Kilder:
Indledende studier over den nordiske stednavnetype lev (löv), Bent Søndergaard 1972
Vibeke Christensen og John Kousgård Sørensen, Stednavneforskning I, s. 163 ff.

se også -
http://da.wikipedia.org/wiki/-lev

[Anganatyr]

Hur kan man tro att det går att datera ortnamn så exakt så tidigt och det inte finns några skriftliga källor som nämner ortnamnen? Det är och förblir hypoteser. Det finns de som är inne på en vikingatida datering som jag tycker låter mycket trovärdigare bla pga spridningsbilden. Staffan Fridell (professor i Nordiska språk vid Uppsala universitet) skriver tex i "Landen kring sjöarna" från 1999 på sidan 58:

De bebyggelsenamnstyper som är klart förkristna i länet är namn på -by, -hem, -inge/-unge, -landa, -lösa, -löv, Nöbbele, -stad, -tofta och Tuna. Det går med dagens kunskapsläge oftast inte att ge noggrannare datering av de enskilda namnmtyperna.

-löv är en idag svensk variant av ändelsen lev. Det län han skriver om i citatet är Kronobergs län. Även Fridolf Jönsson i "Ortnamn i Kronobergs län" daterar länets lev orter till förkristna. Det skulle verkligen vara intressant på vad de som är för en så tidig datering som du hävdar baserar denna på.

[Emund Slemme]

Artikel fra ”Arkeologiska nyheter & facta” - Internet Malmö 2005.

Hur gammalt är då namnet Gundralöv? Inom ortnamnsforskningen talar man om primära och sekundära -lev/-löv-namn. De primära är äldst och anses inte förekomma efter år 1000. Dessa namn har en accepterad datering till 400-600-talet. Bent Søndergaard menar att lev är ett uttryck för en folkvandringstida expansion. Namnet är en östnordisk företeelse med betoning på gammaldanskt område. Ofta finner man platser med lev-namn intill vattendrag.

Se hele artiklen om Gundralöv –
http://www.infoartefact.se/fastaknappar/artiklar/artiklar38.html

Se desuden omtale af de førnævnte afhandlinger af Bent Søndergaard og Vibeke Christensen & John Kousgård Sørensen –

Af Inge Skovgaard-Petersen, Historisk Tidsskrift, Bind 12. række, 6 (1973) 3-4.
http://www.tidsskrift.dk/visning.jsp?markup=&print=no&id=78568

[Emund Slemme]

Lidt mere fra Gundralöv -

Harry Ståhl vill tolka namnet som kvarleva, lämning eller överlåtet arvegods. Svante Strandberg omtalar namnet som "något som varit någons egendom", kvarlåtenskap, av fornnordiskt lef "kvarleva" ættelef, familjearv. Bengt Pamp tolkar namnet som att den namnbärande bebyggelsen har överlåtits eller kvarlåtits till någon som "arvegods". Jan Paul Strid vill översätta -löv/-lev med arvegods eller egendom som man disponerar över och som personen kan ha låtit gå i arv till efterkommande.

[tty]

Hur kan man tro att det går att datera ortnamn så exakt så tidigt och det inte finns några skriftliga källor som nämner ortnamnen? Det är och förblir hypoteser. Det finns de som är inne på en vikingatida datering som jag tycker låter mycket trovärdigare bla pga spridningsbilden. Staffan Fridell (professor i Nordiska språk vid Uppsala universitet) skriver tex i "Landen kring sjöarna" från 1999 på sidan 58: -löv är en idag svensk variant av ändelsen lev. Det län han skriver om i citatet är Kronobergs län. Även Fridolf Jönsson i "Ortnamn i Kronobergs län" daterar länets lev orter till förkristna. Det skulle verkligen vara intressant på vad de som är för en så tidig datering som du hävdar baserar denna på.

Det finns faktiskt ett antal hållpunkter att datera namntyper. Ett är att jämföra med namnskicket i områden där de äldsta (germanska) namnen kan dateras tämligen exakt, som t ex angelsaxiska namn i England (400-talet), Färöarna, Island, Orkneys, Shetland och Hebriderna (800-talet), Danelagen och Normandie (900-talet), Estland och Norrbotten (medeltid).

Ett annat sätt är att studera vilka namntyper som har, respektive inte har, kristna namn som förled.

Ett tredje är arkeologiskt: vilka namntyper förekommer (inte) för byar med förkristna gravfält? Detta är häpnadsväckande pålitligt. I mina hemtrakter i Östergötland har t ex gårdar på -säter. -ryd, -hult och -torp praktiskt taget aldrig gravfält.

När det gäller lev-namnen pekar allt på att de hör till de allra äldsta. De finns t ex inte alls i de områden som koloniserades av danskar under vikingatiden. Ingående personnamn är aldrig kristna. De aktuella byarna har ofta gravfält som går långt tillbaka i järnåldern. De är troligen t o m äldre än namn på -inge. Sådana är rätt vanliga i sydöstra England i de områden där angelsaxarna först slog sig ned, men några lev-namn finns inte där. 

[Anganatyr]

När det gäller lev-namnen pekar allt på att de hör till de allra äldsta. De finns t ex inte alls i de områden som koloniserades av danskar under vikingatiden.

Så Skåne och Halland blev inte danska under vikingatiden menar du? Rakt emot vad senare års forskning visar? Du menar att Halland och Skåne blev danska redan under folkvandringstid? Jag tycker att utbredningen av lev-orter stämmer väl med Danmarks utbredning under andra halvan av vikingatiden.

De aktuella byarna har ofta gravfält som går långt tillbaka i järnåldern.

Orten där jag bor finns arkeologiska fynd från stenålder och framåt (orten har ändelsen -by). Betyder det då att by-orterna är från stenåldern. Det är så mycket som kan ha hänt under alla dessa år då det inte finns några skriftliga källor att det är omöjligt att säga att samma ortnamn har varit gällande lika länge som det arkeologiska materialet. Det är och förblir hypoteser där uppfattningen om åldern hela tiden justeras.

[Kungsune]

Levene i Västergötland har ju framförts som danskt brohuvud under vikingatid.

[Yngwe]

Att koppla toponymer till länder eller centralmakter måste väl ändå vara mycket opålitligt. Toponymer är ju i nittionio fall av tio resultatet av språk och inte av vem som är kung. 
Man försöker allt som oftast läsa in politik i toponymerna men uppriktigt sagt är det helt galet, särskilt när vi inte riktigt har klar för oss vad dom betyder.  Lev, presis som ryd och tuna, kan vara ett begrepp som inom vissa dialektområden får genomslag i toponymer, möjligen kan de därför användas för att spåra dialekter, och möjligen för att ge en uppfattning om ålder men knappast för att bevisa kungars maktsfärer.

[Kungsune]

Håller i stort med dig Yngwe men när det just gäller -lev rör det sig liksom med svenska öd, om administrativa termer som måste stadsfästs i papper. Den danska kungamaktens jordaböcker bör ha bildat bas för var detta begrepp nyttjas. Att 9 av 10 lev sedan inte direkt haft med kungamakten att göra är en annan sak.

[tty]

Så Skåne och Halland blev inte danska under vikingatiden menar du? Rakt emot vad senare års forskning visar? Du menar att Halland och Skåne blev danska redan under folkvandringstid? Jag tycker att utbredningen av lev-orter stämmer väl med Danmarks utbredning under andra halvan av vikingatiden.

Jag menade områden där det inte fanns någon tidigare norrön befolkning, och man alltså kan med säkerhet tidsfästa namnen, såsom Danelagen och Normandie.

[Emund Slemme]

Interessant diskussion.

Stednavnet Össlöv lå ifølge Lena Peterson i Berga sogn, Sunnerbo herred. Det er svært at forklare hvordan et –lev stednavn - der menes at være dansk påvirket - opstår i en svensk provins, der (nok) aldrig har været under dansk indflydelse.

Forskernes forklaring af stednavne med endelsen –lev er, at der under folkevandringstid indvandrer stammefolk sydfra, der efterlader germansk relaterede sprogendelser. Oprindelsen og det sproglige afsæt menes at være fra Nordtyskland, hvorfra den relaterede germanske endelse –leben stammer. Som jeg forstår det – giver denne forbindelse mulighed for en sproglig datering.

[Emund Slemme]

Skriftligt er ikke overleveret principper for den tidlige arveret -lef, men det skønnes at de tidlige danske landskabslove afspejler den praksis – dvs. sædvaner - der lå til grund for arveretten langt tilbage i tiden.

Arveretten, -löf, -lef, -lev, der afspejler sig i de ældste person- stednavne, menes at kunne eftervises i tidlig vikingetid. F.x. omtaler flere runetekster fra 900-, 1000-tallet arveretten.

Det stemmer egentlig godt overens med sprogforskerne, der mener at -lev endelsen er fra før år 1000.

Kilder:
"Kvinder, familie og formue", Inger Dübeck 2003.
"Vid nordliga leden", Carl Löfving 2007.

[Yngwe]

Håller i stort med dig Yngwe men när det just gäller -lev rör det sig liksom med svenska öd, om administrativa termer som måste stadsfästs i papper. Den danska kungamaktens jordaböcker bör ha bildat bas för var detta begrepp nyttjas. Att 9 av 10 lev sedan inte direkt haft med kungamakten att göra är en annan sak.

Ibland kan innebördets ord vara så klart att det är som du säger. Mén man måste vara oerhört uppmärksam och inte skapa faktoider.  Ett ortsnamns-led kan ju ha en klar administrativ betydelse, men behöver för den skull inte alls vara begränsad till en enda centralmakt, Huseby är möjligen ett exempel på detta. Det kan också vara så att inom en centralmakt används ett led i en administrativ bemärkelse samtidigt som det i andra områden bara är allmänt beskrivande. Stad är ett exempel på detta. 

Man måste alltså verkligen ha på fötterna. Allt för många ser det som bevis utan att verkligen gå till botten.

Exemplet -lev känner jag inte så väl, men det finns ju lev-orter  en bit upp i Småland bland annat så jag ser det som skäl till att ifrågasätta den självklara kopplingen till den danska kronan.

[tty]

Så Skåne och Halland blev inte danska under vikingatiden menar du? Rakt emot vad senare års forskning visar? Du menar att Halland och Skåne blev danska redan under folkvandringstid?

Skåne måste i varje fall ha blivit anknutet till Danmark mycket tidigt under vikingatid eftersom en skånsk hövding nämns som ingående i den danske kungens följe år 811.

[Yngwe]

Skåne måste i varje fall ha blivit anknutet till Danmark mycket tidigt under vikingatid eftersom en skånsk hövding nämns som ingående i den danske kungens följe år 811.

Att en skånsk hövding fanns i danska kungens följe bevisar väl inte att Skåne var danskt. Det finns ju vittnesmål om smålänningar och mälardalingar som for med danske kungen utan att man för den skull tolkar det som att mälardalen var danskt.

[Kungsune]

Ja, olof skötkung följde ju med till England bl.a

[Emund Slemme]

Stednavnet Össlöv lå ifølge Lena Peterson i Berga sogn, Sunnerbo herred. Det er svært at forklare hvordan et –lev stednavn - der menes at være dansk påvirket - opstår i en svensk provins, der (nok) aldrig har været under dansk indflydelse.

I Tuna, Ryssby sogn, Sunnerbo herred står en runesten med denne tekst -

Tumi/Tummi/Domi ræisti stæin þannsi æftiR Assur, broður sinn, þann eR vaR skipari Haralds kunungs

Stenen er dateret til perioden ”efter-Jelling” og RAK stil - 985-1015 – og er 1 ud af 5 runesten, der alle nævner ordet ”skipper”. De andre runesten står følgende steder –

Blekinge   900-1000 Jelling
Lolland   900-1020 Jelling
Skåne   970-1020 efter-Jelling
Viborg   970-1020 efter-Jelling

Interessant er det, at runestenen i Tuna nævner, at Assur var skipper hos kong Harald.

[Boreas]

1) Kan du länka till info om detta vore jag väldigt glad


2) EN genomtänkt tolkning av Vis vore intressant, alla jag hört haltar något, för det mesta vill man skilja på inneblrden av vis i Visingsö och Vista, dom får helt olika förklaringar. Märkligt tycker jag, specielt som vi förekommer i så många ortsnamn i trakten. Vireda Visjön Vismålen, Viskvarn med mera.

1) Tyvärr och förlåt, jag kopplade fel i ortnamnskicket - någonstans mellan Tomteboda och Emmaboda...!

Dessutom var det runstenarna som började göras i Småland, på början av 900-talet, varifrån dom spridde sej till Väst-Götaland och det övriga Sverige. Vilket i sej kopplar Småland till Gotland och den äldsta stenhuggar-traditionen...  

2) Det är en rad inbördes relaterade associasioner till pronomenet 'vi', där man utgår från att en antal förenas i en gemensam uppfattning, aktivitet eller handling.  'Vi' uttrycker i princip en 'helhet' - på en eller annan nivå, typ: 'vi bybon', 'vi jämtar', 'vi svenskar', 'vi människor'. Det är denna helhet man vill understryka - som orubblig - i dom medeltida uttrycken: 'Vi, De Gothers, Svears och Venders Konung' och 'Vi, Konge av Danmark, hertug av Holstein, Sleswig og Dietmarsken".

Detta 'vi' kan alltså uttrycka en överordnande tillhörighet, lojalitet och identitet - inom en grupp eller familj, etnicitet eller art. I ett naturfilosofiskt perspektiv kan man använda detta 'vi' som en framträdande, social byggsten - där hela enheter kan och får ta del i större helheter.  När enighet bekräftas i handling blir dom även helande, i psykologisk och social mening. När vissa former för aktivitet (samvaro) bekräftar enigheten piggar det också upp helhetskänslan, vilket berör det mest sakrala och hel-iga mellan människor.

När känslor av 'enhet' och 'enighet' ges ett aktuellt perspektiv framstår alltså 'helhet' och 'helighet' som naturliga känslor. Det forn-nordiska 'vi' (ve) var alltså ett av hednatidens 'församlingslokaler' - troligtvis på lokalt nivå. ('Hov' representerar troligen länsnivån medan 'tempel' endast förekommer på riksnivå.)

Ett Vi/Vie/Ve representerar alltså en församling, vars samvaro skulle gynna såväl individen som hennes närmaste omgivning. Ortsnamn med Vi/Ve förekommer över hela Norden och har ett tydligt samband till såväl fiske-/fångst-kulturer som dom agrara samhällen. Jmfr. spridningen av fornborgar och 'heliga lundar':
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,3731.msg29782/topicseen.html#msg29782

Nu kan man brodera ut den grundläggande innebörden i 'vi" med ord som 'vit' (vet), 'vita' (veta), 'vis' (rönt vett, sam-vets-grann) och vi-tal (livgivande). När man sen hittar personnamn som Ve-mund och ortsnamn som Vi-borg och Visby får dom faktiskt ett nytt innehåll - med en logisk innebörd.

Dessutom kommer namnskicket då att stämma rätt så bra med dom ideal-värden vi kan spåra från antikens naturfilosofiska fruktbarhetskulturer...
 

[Yngwe]

Det var en ny tolkning Boreas, iallafall för mig. Tycker kanske att den känns lite vek, framförallt då det finns andra "enkalre" förklaringar


Några vill tolka Vis i Vista som hörande ihop med en slingrande å, som då skulle komma från att man hade tingsplats vid Röttle å, närmare bestämt i Reaby.  Detta ser jag som en konstruktion gjord utifrån det att Reaby är den första kända tingsplatsen. Inget säger att det är den enda, och fornlämningsmässigt är det knappast en tyngdpunkt i Vista.

Andra vill tolka det som att Vis står för sluttande ängar, det är en mycket passande beskrivning på Skärstaddalen, som också visar en stor koncentration i fornlämningar, dessutom en hel mängd ortsnamn som visar hög ålder och även kultfunktioner.

Enklast vore kanske att tolka det som i hemvist, det är där vi bor/vistas

Mest spännande är kanske att tänka sig Vis-sta, alltså platsen där man visas. Det skulle då syfta på Vista kulles monumentala utsikt, vilket också är platsen för en fornborg


Jag tror dock att nyckeln här göms i grammatiken, kan man få ihop Vi-namnen i Jönköpings kommuns norra och östra del grammatiskt

[Mats Hansson]

Så det har ingenting med efterleden -vi att göra då, som brukar tolkas som offerplats (Odensvi, Torsvi...)? Kanske kunde den hamna som förled också?

/Mats