AndreasE, arkeologer och ostiologer har ungefär samma utbildningstid. Både läser lite om den andres yrke. Arkeologen blir expert på arkeologi, ostiologen blir expert på ostiologi.
Jag vet att det är ytterst svårt att bedömma benfragment, speciellt om de är brända. Det är därför vi har ostiologer, speciellt utbildade för att just sådant.
Tämligen uppenbart. Men du har fel när det gäller utbildningen. Alla osteologer jag känner är arkeologer i botten (oftast med en kandidatexamen) som sedan pluggat vidare till osteologer, idag genom att göra sin master inom osteologi, tidigare via magisterkurser.
Om du nu vet att det är ytterst svårt att bedöma benfragment, varför har du då denna benhårda tilltro till osteologisk möjlighet att bedöma kön med hög sannolikhet?
Jag tror att arkeologer skall ge tusan i att bedömma ben och lämna detta till ostiologer - och tvärtom. Det brukar fungera bäst om den som har utbildning oxh erfarenhet uttalar sig. Då får vi även en ansvarsfördelning och vi kan, nör det senare visar sig vara rätt, eller fel, dra lärdom av det yrkesmässigt. Det är alltså ett sätt att ta till sig ny erfarnhet oxh kunskap.
Har någon arkeolog försökt bedöma ben? Jag uppmanar till försiktighet i tolkningen av osteologiska resultat, ingenting annat.
Arkeologen som grävde ut östhögen i början på 1900 talet ansåg att det var en kvinnograv. Ändå dröjde det ca 75 år innan det nämndes i vår historia. Sådant är inte bra. Full öppenhet bör råda.
Någon källa till detta? Sen grävdes Östhögen ut åren 1846-1847 av B. E. Hildebrand och överstelöjtnant Carl Stål.
Den tidiga 1900-talsidentifiering av en kvinna i östhögen gjordes inte av arkeologen som undersökte graven. Den gjordes av Sune Lindqvist 1936. Han var en arkeolog, inte osteolog. Han baserade sin slutsats på osteologiska analyser som hade utförts Anders Retzius 1847 (endast på ben påträffade under 1846 och därmed inte i det centrala röset), Ludvig Hedell 1919 och Elias Dahr 1927. Av dessa tre analyser var det bara Elias Dahr som vågade uttala sig om kön på något av benfragmenten (vilka uppenbarligen är från flera individer då vissa ben är brända och andra obrända). Det här är vad Dahr skrev:
Det största benstycket är ett främre stycke av vänster överkäkshalva vari sitter kvar den första molaren, som tydligt haft sliten krona. ... Då överkäken tyckes blivit sönderfallen i själva mittlinjen, så kan i någon mån därav ett om än approximalt omdöme erhållas om käkens dimensioner d.v.s. dess främre dels bredd och tycks den varit så pass liten, att den snarare angiver kvinnlig än manlig ägare.
Lindqvist 1936, s. 199Lindqvist baserade alltså sin tolkning på Dahrs tolkning av överkäken som liten och därmed kvinnlig.
Sjövold visade dock 1995 att molaren i käken inte var sliten, utan saknade tandemalj, vilket betyder att den kommer från en mellan 10-14 år gammal individ vars kön inte går att avgöra.