Halland

[Yngwe]

Fortsätter på temat landskap!   Halland då.

Hela Halland räknas ju närmast alltid som danskt urland, men hur kommer det sig då att "östdanska" bara kan spåras i de allra sydligaste delarna?  Är Halland i sin helhet verkligen danskt från början, eller är det också något vi blivit lurade att tro?

[tty]

På Ottars tid (slutet av 800-talet) var Halland tydligen en del av Danmark i alla fall.

[Yngwe]

Jo, men hela Halland?  Jag kan inte förstå hur det kunnat vara danskt i 800 år utan att danska språket gjort sig gällande. Finns det någon förklaring till det?

[Boreas]

På Ottars tid (slutet av 800-talet) var Halland tydligen en del av Danmark i alla fall.

Ottars resrutt från Skiringssal och Kaupang är fortfarande inte klart och tydligt definierad. När han berättar att ha "Danmark på babord" kan det faktisk betyda att Ottar seglade till Hedeby efter Skagerak och västkusten av Julland...

[Yngwe]

Med tanke på att vindarna då som nu oftast bör ha varit västliga så låter det ju som bättre sjömanskap Boreas, Vattnet längs med svenska västkusten måste vara mycket besvärligare än de längs med Jyllands östkust.

[Boreas]

Hela Halland räknas ju närmast alltid som danskt urland, men hur kommer det sig då att "östdanska" bara kan spåras i de allra sydligaste delarna?  Är Halland i sin helhet verkligen danskt från början, eller är det också något vi blivit lurade att tro?

På 700-talet, efter att danskarna hade tvingats bygga nya landvärn vid Danevirke, mobiliserades dom svenska och danska kungarna sina främsta kämpar och adelsmän för att bygga upp ett sjöförsvar.

Mitt på 800-talet, då Lodbrokssönerna delade på ansvaret för Nordens ledungar fick Sigurd Ormöga ansvara för Själland, Skåne och Halland Viken och Agðir, medan hans broder Björn satt i Uppsala, Ivar Benlös i England och Ivar Vitserk i östra del av Östersjön.

Lodbrokssönerna var en avknopning från den svenska ynglinga-ätten. Det blir därför något fel att kalla Sigurds domener för "danska" - även om Sigurd övertog faderns huvudsäte på Själland.

Kusten av Blekinge, Skåne och Halland kom knappast under ett rent danskt styre innan Knut den större kunde stöda sej på faderns allians med Håleygarna - och själv kommendera ledungarna från såväl England som Danmark och Jumsborg - år 1026. Knuts välde blåser emellertid över ände när Knut dör 1035 och den norska ledungen åter samlas på en hand - mot missionskungarna söderifrån.

När Magnus Olavsson återkommer från Gardariket går han i allians med Emund Gamle, som fadern hade gjort 6-7 år tidligare. Båda har nära kontakter med öst-kyrkan och dom arbetar hårt för att bygga en engelsk-skandinavisk kyrko-ordning, utanför det katolska skattesystem.

Lodbrokssönernas strategiska uppgift - på vägnar av dom gamla kungalinjer - var att försvara Danmark, Nordsjön och Östersjön mot intrång, plundring och främmande herradöme. För att lyckas i motståndet mot det 'frankiska oket' var det primärt att behålla dom gamla allianserna mellan öst och väst - mellan England, Frisland, Skandinaien, Finland, Estland och Ryssland.

När Knut den Store och senare Svein Estridsson vänder kappan efter vinden - och bäddar för fienden - kommer motreaktionerna ganska omedelbart från dessa ynglingar. Först efter katastrofen 1050, då den katolska Anund Jacob förstör allianspartnerna i österled, faller Sverige och Danmark slutligen under Hamburg-stiftets välde - varför dom förordnar ett "landmäre" efter Skånekusten, vart deras danska vasallkonung kan bygga ett starkt biskopssäte som säkrar kontrollen med Öresund och Sveriges sydliga fastland. Då först kan man räkna på Halland som 'dansk', även om 'katolsk' skulle vara en viktigare benämning...  
 

[Ola Nilsson]

Halland nämns 1176 ("in Hallandia") i ett gåvobrev från Kung Valdemar (DS73) och 1178 ("Mothorp in Hallandia") i ett brev från Absalon (DS90). Dessutom nämner ju Jordanes "hallin" som tolkats som Halland.

Vad finns det mer för tidiga omnämnanden? Runstenar? Sagor?

[tty]

Med tanke på att vindarna då som nu oftast bör ha varit västliga så låter det ju som bättre sjömanskap Boreas, Vattnet längs med svenska västkusten måste vara mycket besvärligare än de längs med Jyllands östkust.

Tvärtom, jylländska västkusten är helt oskyddad och saknar hamnar i motsats till svenska västkusten. Vägen genom Kattegatt har dessutom den obestridliga fördelen att den faktiskt leder till Hedeby vilket den jydska västkusten inte gör. Dessutom är det svårt att förståp hur man kan passera Själland om man inte seglar i Kattegatt.

[tty]

Vad finns det mer för tidiga omnämnanden? Runstenar? Sagor?

Saxo nämner ett svenskt plundringståg i Halland under kung Sverkers tid.

[Yngwe]

Tvärtom, jylländska västkusten är helt oskyddad och saknar hamnar i motsats till svenska västkusten. Vägen genom Kattegatt har dessutom den obestridliga fördelen att den faktiskt leder till Hedeby vilket den jydska västkusten inte gör. Dessutom är det svårt att förståp hur man kan passera Själland om man inte seglar i Kattegatt.

Jahaja,  jag feltolkade Boreas , men skrev rätt. Man följer alltså Jullands östkust, och har alltså Själland och eventuellt Fyn om babord.  Du kan välja lä när nödvändigt, du har gott om skyddade vikar och du kommer till Hedeby närmaste vägen, betydligt närmare än att gå runt Själland. Nu har jag inte texten i huvet och kan alltså inte alls avgöra om det passar med Ottars beskrivning. Det var bara en reflektion om sjöförhållanden.   Jämför gärna med den danska beskrivningen av hur man tar sig till finska viken. Man följer skandinaviska östkusten istället för den baltiska västkusten.

Men som sagt, det kanske inte alls passar in på Ottars beskrivning.

[Anganatyr]

Kusten av Blekinge, Skåne och Halland kom knappast under ett rent danskt styre innan Knut den större kunde stöda sej på faderns allians med Håleygarna - och själv kommendera ledungarna från såväl England som Danmark och Jumsborg - år 1026.

När Knut den Store och senare Svein Estridsson vänder kappan efter vinden - och bäddar för fienden - kommer motreaktionerna ganska omedelbart från dessa ynglingar. Först efter katastrofen 1050, då den katolska Anund Jacob förstör allianspartnerna i österled, faller Sverige och Danmark slutligen under Hamburg-stiftets välde - varför dom förordnar ett "landmäre" efter Skånekusten, vart deras danska vasallkonung kan bygga ett starkt biskopssäte som säkrar kontrollen med Öresund och Sveriges sydliga fastland. Då först kan man räkna på Halland som 'dansk', även om 'katolsk' skulle vara en viktigare benämning...   

Det finns dock inga trovärdiga källor eller arkeologiska bevis för att Blekinge skulle ha blivit danskt förrän på 1200-talet. Men det är en annan tråd.
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,4039.0.html

[Herulen]

Fortsätter på temat landskap!   Halland då.

Hela Halland räknas ju närmast alltid som danskt urland, men hur kommer det sig då att "östdanska" bara kan spåras i de allra sydligaste delarna?  Är Halland i sin helhet verkligen danskt från början, eller är det också något vi blivit lurade att tro?

Det stämmer inte. Det är välbekant att att det går en skiljelinje mellan norra och södra Halland. Fjäre, Viske och Himle har fått sina häradsnamn av hela bygden medan de de i söder fått sina namn av platser. Norra och södra Halland skiljer sig något i dialekter. Under bronsålder hade man i söder högar medan man i norr hade rösen. Geografiskt har vi i norr mer av klippor medan det södra landskapet mer finns långgrunda sandstränder. Jag instämmer med flera forskare att i alla fall Fjäreområdet varit en del av ett större västgötskt område.

[Yngwe]

Dialekterna skiljer sig inte bara lite åt tycker jag, bara i de allra sydligaste delarna låter det dankst/skånskt.   Jag vet inte om man behöver gå så långt som att göra det västgötskt,finns det några tecken på det eller är det den vanliga antingen-eller-visan? Det kan väl kanske ha haft status som eget små-land?

Ibland sägs ju Finnveden ha nått havet. Jag förmodar då att det anses ha innefattat Nissan och Lagans mynningsområden. Men vad grundar sig den iden på? Kan inte påminna mig någon närmare motivering.

[Boreas]

Ottars rejseskildring (slutn. 800-tallet);

Syd for Sciringesheal skærer et stort hav sig ind i landet. Det er bredere end nogen mand kan se over. Og på den anden side er først Jylland, og siden Sillende. Dette hav går mange hundrede mil ind i landet. Og han fortalte at han fra Sciringesheal på fem dage sejlede til den handelsby som hedder Hedeby [æt Hæthum]. Den ligger mellem venderne, sakserne og anglerne og hører til danerne.

Da han sejlede dertil fra Sciringesheal havde han på bagbords side Danmark [Denemearc], på styrbords side det åbne hav i tre dage. Og så to dage før han kom til Hedeby, havde han til styrbord Jylland og Sillende og mange øer. I disse egne boede anglerne før de kom her til landet [til England]. Og disse to dage havde han til bagbord de øer som hører til Danmark.

Sciringesal = Skiringssal, Larvik, Indre Oslofjord.
Silende = Slien/Slesien (norr om Ejdern?)
Anglen= 1. Angeln, kustlandet mellan Slien och Friesland, ELLER 2. Angel, gammalt på själva Slien, enligt Wikipedia. Det ändrar ju perspektivet betydligt och innebär att Anglerna (också?) haft ett ursprung på Östersjökusten...

Håleygernas expeditioner till Danmark gick ofta direkt från Lindesnes till Hirtshals och Limfjordens västra mynning. När Harald Hardråde överföll Svein Estridssons Hedeby tog han ytterleden till Schlesien.

Ottar berättar att han har Danmark på babord och öppna havet på styrbord i tre dagar.
Sen har han Julland och Slien på styrbord sida i 2 dygn. I såfall måste Ottar åkt östra leden över Skagerak, efter svenska kusten, vilket var det vanligare bland Oslofjordens handelsmän.  

Efter tre dagar skimrar han Skagen/Nord-Jylland på höger hand, varefter han får segla i tre dygn till innan han når öarna på östkusten av södra Jylland och Sleswig. Det stämmer bra med angiven tid och faktiska distanser.

Problemet blir hursomhelst att beskriva det 'Danmark' som Ottar seglar förbi - på väsnter hand - INNAN han kommer till Skagen och Jylland. När man åker efter Bohusläns kust så talar vi på Ottars tid om Ranrike eller Alfheim, vilka sträcker sej när till Älven. Innan dess har emedlertid Ottar åkt mot den danska le-sidan och fått fart efter Jullands östra kust.

Problemet är då att Ottar knappt kommit söder om Bohuslän innan han spöat Skagen. Seglingsrutten går normalt från Lysekil eller Tjörn, innan man kommer till skären utanför Ockerö. Därifrån KAN man räkna 3 dagar på den kvarstående distans, fast man redan hunnit väl över halv-vägs.

Vad som fortfarande inte stämmer är att Ottar bedyrar att segelleden Larvik-Ockerö går efter en "dansk" kust - på östra sidan Skagerak. Namnskicket i Bohuslän har fint lite med danskan att beställa - och 'Danmark' (Danenmorc) som namn på Oslofjordens östra sida, jämte Bohuslän, har tyvärr inte hittats i någon annan källskrift. Ej häller i namnskicket.

Det behöver förklaras innan man kan acceptera Ottars berättelser om Sveriges västkust.
 

[Boreas]

Det finns dock inga trovärdiga källor eller arkeologiska bevis för att Blekinge skulle ha blivit danskt förrän på 1200-talet. Men det är en annan tråd.
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,4039.0.html

Biskopssätet i Lund anlades och administrerades från Hamburg-Bremen, under deras höga beskyddare i Norden, kung Svein av Danmark. Efter att Harald Hardråda och bärarna av det Lodbrokska 'Korpbanneret' förlorade sitt sista slag, i England 1066, kunde Svein garantera för Romerkyrkans säkerhet i Danmark och Öresund. Samma år insattes Henrik - Knut den Stores gamla skattmästare från Knuts erövringar i England och öarna i Nordsjön - till biskop i Lund. Efter honnom följde tyska Egino och sen har vi alltså haft biskopar i Lund.

Då var nog Skåne redan danskt, efter dom gränsförhandlingar som Adam berättar skulle ha hänt i hans egen samtid - under eller just efter Emund Gamles senaste levnadsår. Under lantmärkningen räknades sen befolkiningen söder om Hallandsåsen som hörande till stiftet - alltså var det 'dansk'...   

 

[Herulen]

Dialekterna skiljer sig inte bara lite åt tycker jag, bara i de allra sydligaste delarna låter det dankst/skånskt.   Jag vet inte om man behöver gå så långt som att göra det västgötskt,finns det några tecken på det eller är det den vanliga antingen-eller-visan? Det kan väl kanske ha haft status som eget små-land?

Ibland sägs ju Finnveden ha nått havet. Jag förmodar då att det anses ha innefattat Nissan och Lagans mynningsområden. Men vad grundar sig den iden på? Kan inte påminna mig någon närmare motivering.

 Östgötarna, guterna, hälsingarna och svearna hade livliga förbindelser med varandra. Givetvis var det handeln och därtill politiska kontakter som bidrag till detta. Detta har arkeologin bekräftat gång på gång. Västgötarna bör å sin sida rimligtvis ha varit intresserad av att kunna bedriva handel och knyta kontakter med folk runt Nordsjön genom att ha utposter längs västkusten. Arkeologin kan även bekräfta detta. Den tolkning man kan göra utifrån det arkeologiska materialet är att Nordhalland, särskilt då Fjäreområdet, till stor del ingick i samma kultkrets som västgötarna. Fjärås centra bör ha legat kring Varla och flera fynd där visar starka band med platser från Hissingen och det inre av Västergötland. Enligt min mening bör västgötarna ha haft starka fästen från Väröbacka till området i Uddevalla. Att det hela inte var en allt igenom friktionsfritt visar ju det rika beståndet av fornborgar som sträcker sig från Nordhalland och längs upp med västkusten.  

[Yngwe]

Det faktum att västgötarna vill ha tillgång till havet, vilket är troligt, innebär inte per automatik att Fjäre är en del av Västergötland. En av Östgötarnas viktigaste vägar till Östersjön passerar som exempel genom ett par Småland som inte hör till Östergötland, även om de kulturellt säkert står nära varandra.  Det finns många fler liknande exempel i Norden.

Därmed inte sagt att det inte tillhör Västergötland. Granntråden verkar dock framföra meningen att Göta älvs mynning ligger ligger i en självständigt område.

[Carl Thomas]

Greve Jacob Nielsen av norra Halland (död på Bohus 1310) tog över Grevskapet från sin far Niels Nielsen 1284.

Niels Nielsen tog över Norra Halland som Grevskap  under 1240 talet - efter sin far Niels Valdermarsson (som var son till Kung Valdemar Sejr). Niels Valdermarsson hade dock hela Halland som Grevskap från 1210-talet.

Norra Hallands Rikstillhörighet är lite osäker under åren 1280 – 1360, eventuellt stod de på egna ben under denna tid – det är inte omöjligt att de var ansluta till, eller i förbund med, Sverige.

Greve Jacob pantsatte Norra Halland till Norska Kungen Håkon Magnusson för att få beskydd eftersom han var mordanklagad i Danmark. Innan han lämnade sitt grevskap hade han byggt Varbers Fästning (borg) samt borgen Hunnehals vid Kungsbackafjorden. Efter pantsättningen var han Bohus första byggmästare – (samt han har högst troligt även byggt det första Akershus).

Norska Kungen lämnade över bl.a. Norra Halland till hertig Erik som var förlovad med hans dotter Eufemia (Erik fick även Nycklaborg vid Kongahälla).

Erik låg ju i fejd med storebrorsan och det slutade med ju med hans död 1318. Norra Halland stod då utan sin Hertig – och vem som tog över detta vet jag ingenting om alls.

Thomas

[Boreas]

Östgötarna, guterna, hälsingarna och svearna hade livliga förbindelser med varandra. Givetvis var det handeln och därtill politiska kontakter som bidrag till detta. Detta har arkeologin bekräftat gång på gång. Västgötarna bör å sin sida rimligtvis ha varit intresserad av att kunna bedriva handel och knyta kontakter med folk runt Nordsjön genom att ha utposter längs västkusten. Arkeologin kan även bekräfta detta. Den tolkning man kan göra utifrån det arkeologiska materialet är att Nordhalland, särskilt då Fjäreområdet, till stor del ingick i samma kultkrets som västgötarna. Fjärås centra bör ha legat kring Varla och flera fynd där visar starka band med platser från Hissingen och det inre av Västergötland. Enligt min mening bör västgötarna ha haft starka fästen från Väröbacka till området i Uddevalla. Att det hela inte var en allt igenom friktionsfritt visar ju det rika beståndet av fornborgar som sträcker sig från Nordhalland och längs upp med västkusten.  

Handeln ikring och över Skagerak var ganska livlig redan under stenåldern. Det finns gott om arkeologiska bevis för import av flinta och bärnsten från Danmark till Götaland och Norge.

Södra skåne har en egenartad geologi och har troligen växt fram som landskap något senare än dom högrre elevationer i västra och östra Götaland.

Låglandet som gestaltar Skåne löper i SÖ-NV riktning, från Hanö till Höor och Hallandsåsen.
  
Med tanke på dom många fornborgar man hittar i Götaland och Svealand kan man undra på varför man knappt hittar en ända fornborg söder om denna linje. Var det helt enkelt så att jordbrukskulturen i Skåne kom något senare - från det fornborgslösa Danmark - medan jordbruket i Götaland redan hade utvecklats från det fornborgsrika Svealand?!

Ser man på sten-borgar, -kyrkor och -slott som civila uttryck för en kultur- och byggnadskick kan ju fastslå att dom danska jordbrukarna inte ville eller behövde bygga stenborgar när dom ville bygga större församlingslokaler, hov eller slott.  

[Carl Thomas]

Om vi kopplar ihop min förra inlägg med att just i denna tid skapas troligen våra Svenska Landskap som då även skriver, (reviderar /uppdaterar) sina lagar efter bildandet av Sverige – så kan alltså en osäkerhet ha funnits i norra Halland om vilket rike de skulle tillhöra?

Hertig Erik var ju en Svensk Länsherre som styrde Norra halland från 1305 till 1318. Hertig Erik kanske var en väldigt poppis Länsherre – och Norra Halland kanske stod kvar som ett Svenskt område fram till 1360 efter hans död.

Danmark hade ju ett sorts feodalt styre. Sverige hade det inte – så under Hertig Eriks tid blev då, kanske, Norra Hallands bönder fria bönder – och uppskattade detta så mycket att de ”stannade kvar” som Svensk ”utmark”?

Thomas