Förhållandet Skarven och Mälaren är inte helt okomplicerat. Jag har, som jag tidigare nämnt, försökt att ta reda på om Skarven/Ekoln möjligen kunde ha blivit sötvatten innan Mälaren i övrigt, men inte hittat något om den saken. En kvartärgeologisk undersökning, om den hade gjorts, skulle kunna bevisa eller motbevisa detta.
Det är väl belagt att Mälaren har varit en havsvik med bräckvatten, men att det sedan tidig medeltid är en insjö. Djur- och växtliv lär ännu uppvisa prov på arter som normalt inte finns i insjöar.
Vad som avgör om en vik är fylld av havsvatten eller ej, borde vara en avvägning av volymen i tillflöden, själva sjöns vattenvolym och volymen på utflödet. Hur den avvägningen beräknas har jag ingen aning om, men det kvittar faktiskt.
Namnet Görväln (som i Görvälns Slott, Järfälla) betyder, enligt en av många tolkningar, ungefär "det spjutformiga vällande
vattnet".
Om, säger om, vattnet norr om Almare Stäket genom landhöjning blev en insjö innan Mälarens huvuddel blev det, borde vattnet vid Görväln kunna betecknas som just vällande, en beskrivning man idag kan använda på vattnet mellan Operan och Kgl. Slottet i Stockholm.
Lite senare, när Telgeviken (senare Södertälje Kanal) och Stockholms Ström grundar upp, stiger vattenspegeln I Mälarens huvuddel intill dess att balans uppstår mellan vattnet söder och norr om Almare Stäket.
Men poängen av denna utvikning är att det genom landhöjningen har skett saker med vattenspegeln i Skarven/Ekoln i förhållande till omgivande landområde, både sådant som skulle kunna höja och sänka vattennivån i anslutning till Östra Aros.
