Motsvarande för VG:
Skara får Sveriges första domkyrka i början av 1000-talet. Sveriges första kristna kung döps i Husaby.
Visst. Men det är inte precis något att bragga om. Det betyder enbart att det var Vgl som först vek och böjde knä för katolikernas missioner, aggressioner och sanktioner...
Det är väl rett belagt - och samtidigt ganska logiskt - att Vgl blir det franco-romanska kejsardömets infallsport till inflytande, makt och dominans över den skandinaviska halvön. Med Augustins "Gudastaten" som ideologiskt "ideal" skulle dom erövra alla land och anno 1000 gällde det dåtidens svenska kungadöme och Uppsalas rikedomar (aud) och kontrollen med handeln i den centrala och norra del av Östersjön.
Den myntning man nu påbörjar - under Olfo och Anund - gäller alltså inom frankisk handel - där man utvecklat en form för merkantilism. Det innebar att Svearnas ny-kristnade kungasäte - Sigtuna - hade blivit en inkorporerad del av frankernas merkantila system - till skillnad från den gamla 'birka-handeln'.
Myntningen representerar alltså ett brott med gamla (handels-)traditioner och en etablering av nya. I det nya ligger tyngdpunkten i relationerna mellan Sverige och Danmark/Tyskland/England - till skillnad från den gamla birkahandeln ikring Östersjön och silverströmmen från Svarta havet och Kaspihavet.
Dom första mynten från Sigtuna signaliserar mao. det frankiska handelsmonopols överhöghet - och blev som sådan en milstolpe i det katolska väldets erövring av handelsrättigheterna i norra Europa. ---
Olof blir alltså den första sveakungen om tar emot och antager en katolsk missionsbiskop, vartefter han även går me på dop, omgifte och en 'palatsrevolt' mot sin egen lagtradition - då han ogiltighetsförklarar äldsta sonen Emund som kronprins. Orsaken lär ha varit att han fick göra ett fördrag med kejsardömet och den katolska kyrkan redan på början av 1000-talet. Då hade Danmark fallit i deras våld - efter grymma strider på Julland - och den katolska makt nära enväldig i såväl Danmark om England. Ville väst-götarna fortsätta handla med grannarna på andra sidan Kattegatt fick dom ge upp allt politiskt och militärt motstånd och inordna sej den frankiska merkantilismens civiliserande missionskallelser.
Nu föll det på Olof Skottkonung att införa och inleda denna "nya tid" - bl.a. genom att låta den nya biskopen döpa hans nya son, med en ny och redan katolsk drottning, till ny kronprins i det nya, katolska kungadömet. Så snart landet är inskrivet i katolska kyrkans civilisationsfrämmande skattelistor lär påven ha blivit nöjd, eftersom han börjar titulera den svenska monarken som "kung i det gloriösa Sveaväldet".
Motståndet mot slaveri, hykleri och merkantilism var större i öst och norr. Efter Danevirkets fall (985) gjorde den norska Håkon Jarl ett plundringståg i Västergötland. Sen tog han vägen hem förbi Östergötland, där man höll fäster och blot till hans ära. Skillnaden på Vgl och Ögl var just i dessa år mycket tydliga. Hemma i Svealand, Hälsingland och Finland var motståndet mot dessa "främmande herrar" och deras aggressioner ännu tydliga. Därmed hamnade Vgl mellan 'barken och veden' - fast på rätt sida for dom kungar som sökte "diplomatiska lösningar" med Hamburg och Bremen, hellre än blodiga invasioner - över Kattegat och Öresund. Dt är i det ljus man kan förstå paradoxen mellan Olof, hans två söner och hans ända kända son-son, kronprinsen Ingvar.