Vilka var egentligen "svearna" under vikigatiden?

[Boreas]

Efter meningen där staden Sigtuna undantas ("villa Siktuniensi", ort nr 43) kommer denna mening:

Jtem hos colonos habebit Dominus Dux Ericus in Siktonia (44) veteri, duo marcland, in Frotunum (45) duo marcland, in Norgungi (46) duo marcland...

"Siktonia veteri" betyder "gamla Sigtuna" (vetus = gammal). Alltså får Erik två markland var i Gamla Sigtuna, Norränge och Frötuna.

Merk: Villa = Residens. Inte nödvändigtvis 'stad' (civis).

Annars mycket intressant att Erik omtalas som Duces (Hertig) och inte Comes (Jarl). Det tyder ju på att här faktisk fanns högadel kvar i Sverige, av ynglingaätten - efter Emund den gamle. Rättigjeterna till ättegården i Sigtuna bekräftar att det handlar om ynglinga-ättens huvudlinje och inte den norska sidogrenen. 

Samma titel fanns faktisk i Norge - som Lendermann, Herse eller Hertig - fram under 1200-talet. Därefter är det dock enbart jarlar tillbaks från det gamla systemet. 

Förövrigt fanns det ett eget danskt kungasäte på Julland - både före, under och efter vikingatidens vikingkungar på Lejre. Frankiska och latinska källor talar redan om en dansk 'regis' - alltså kung - under folkvandringstid. 

Själland och Lejre var redan under romertid ett organisatoriskt centrum till hjälp av försvaret av danskarnas ättlingar (duces) söder om Ejdern - som friser, franker, thyringer och saxer. Frode-freden antas numer vara Augustus-freden, medan Rolf Krakes skilvinger lär ha varit aktiva - från Lejre - under kungarna Adils och Godgjests tid - då väst-Rom gick i stöpet och man fick nordiska ättlingar - kallad merovinger - som nya kungar i Frankland.

När merovingerna sen förlorar makten i eget hus växer det här fram en ny erövringsmakt - under dom s.k. pippiniderna. Efter deras allians med Romerkyrkan kan påven nu upphöja Pippins söner till nya 'kejsare' - och man skapar den Karolinska dynasti - efter Karl Martell. När son-sonen Karl den Store sen lyckas erövra dom 'danska' hertigdömen i norr - Thüringen, Saxen och Frisland - tvingas dom danska hertigarna uppge sina gamla positioner och dra sej tillbaka - norr om Slesvig - vart dom bygger ett rejält försvarsvärk kallad Danvirke. Det är denna försvarslinje som skulle trygga danernas kärnland och kungasäte - medan dom nya ledungarna kunde försvara vattenlederna och med offensiv kraft försöka frigöra en del av dom marker frankerna hade erövrat.

Danevirkets byggande markerar alltså en union av dom nordiska folken - genom kungahus som redan samlar och råder för länsherrar, jarlar, karlar och trälar. Danernas sista skans blir sålunda ett gemensamt projekt - om i slutändan försvaras den danska reserven, jämte öst-götar och norrmän. Källorna nämner inga svear, men det är ett tankekors att den stora "husabyn" (garnisonsstaden) på Björkö överges i just den tid som Danevirket faller.   

[AndreasE]

Men bland iallafall Sutton Hoo blir ju bara samma sak. Den är rik, därför är den kunglig, och det som finns däri indikerar då kunglighet.
 
Och vi har ingenting som säger att det inte är vanlig extraordinär lyx. Ingenting säger att detta skulle vara någon typ av regalier!

Visst kan vi i teorin ifrågasätta om Sutton Hoo är en "kunglig" grav, men i praktiken förefaller det ganska meningslöst. Gravens rikedom är av sådan extrem art att det är mycket svårt att rationellt argumentera för att andra än medlemmar ur den absoluta toppen av samhällets ledande skikt skulle kunna ha tillgång till någonting liknande. Det tidiga 600-talets England var inget Romerskt rike där privatpersoner kunde skaffa oerhörd rikedom genom industri eller handel.

Det intressanta är ju just att det finns tecken på att dessa föremål, som då svärdsknapparna, men även diverse andra cloissonné-föremål i guld (pyramidformade spännen, bältessöljor osv), skulle kunna vara en sorts "regalier", då de förekommer om och om igen i just dessa sammanhang.   

[Boreas]

Du vet mycket väl att jag inte har något emot alternativa teorier från någon. Men om jag ska kunna följa dom får du styrka det steg för steg, det går inte att följa det mycket omfattande resonemanget som ofta förlitar sig på källor som i sig först nogrannt måste utredas och det i sådan fart att man hissnar.  Du skriver till exempel idag utförligt om Husabyar, detta medans resten av forskarvärlden strider om när de kan ha bildats och vad de kan ha haft för funktion. När du sen býgger vidare på detta frågar jag mig om det är värt att följa, redan i första ledet blinkar ju frågetecken stora som hus.
 
JAg läser gärna vad du skriver,  av artighet ber jag dig därför vara noggrannare med fakta.  Att inte göra det skulle bara bevisa att det är oviktigt, och det vore oartigt, och då blev mor besviken! 

Man ska' givetvis inte reta någon - i onödan.

Men nu länkade jag faktisk till den norska förklaringen på Husabyar. Här har dom i åratal har länkats till Harald Hårfagres mobilisering, organisering och utveckling av ledungar - efter kusten av Norge - "och så långt in i landet som laxen springer". 

Hundaren på Hundvåg t. ex. - som samlades på Husabö - vilket er norska för Husaby. Sen länkade jag också till en annan tråd där jag redan omtalat samma "fenomen". Se alla tre länkarna ovan. Så hör jag gärna vad du (eventuellt) kommer fundera på...

---

Förövrigt har vi har ju redan diskuterat källor och källkritik. Vad som återstår att resonera ikring är tiden efter Dabevikets fall - vilket blir en mycket svår övergångstid för hela Skandinavien.

Efter att kejsare Otto II kunde doppa sin lans i Limfjorden (ca. 985) är i princip kampen om Norden förlorat och vikingatiden i mångt och mycket över. Därefter får snart både norska och svenska kungar underkasta sej och sina riken under kejsarmakten. Sist ut är norrmän och svear - och tack vare sin inhemska försvarskraft håller dom hedna kulturcentra ut till 1030 (Norge) och 1050 (Finland) och 1070 (Uppsala/norra Svealand). Sen tar det lite tid innan kyrkorna kommer till Hälsingland (1100), Finland (1200) och västra Karelen (1300).

I mellantiden har dom gamla kungasäten i dessa länder övergetts - inbördes strider uppstått - och nya huvudsäten byggts. När man äntligen får slut på striderna mellan gamla och nya makthavare enas man alltså om ett nytt dansk huvudsäte i Rossköld/Köpenhamn, ett norsk kungasäte i Bergen och - med tiden - ett finsk-svensk säte på Helgeandsholmen i Mälarn.

I efterkant av denna process - väl inne i den kristna/romanska perioden - skriver alltså Snorre någto vagt och underligt om dom "sjökungar" och "lokala stormän" som uppträder under vikingatidens början - och som tack vare den kyrkliga "civilisationskraft" förmår "samla Norge till ett rike". Dessa uppgifter har man på senare tid tagit för "god fisk" - och gjort till huvudtes - medan den samma historikerns övriga referenser till gamla kungsätter och dylikt glatt förkastas - även om dom återges i kronologisk följd och med ett antal referenser.

Avsaknaden på konsekvens är påfallande.

Annars har dom forn-nordiska texterna gett många forskare grå hår i huvudet. Omsider har dock våra filologer förmått att skilja det värsta kliet från väten - och satt Snorres värld i ett större sammanhang. I dag kan man använda Snorre i kors-referens med en rad andra källor och faktisk förstå vart han tar fel - och vart han skriver om historien för att passa dom nya herrar i N-Europa. Uner tiden börjar man även uppfatta hur hans "känningar" döljer fakta om den hedna tidens traditioner, ritual och konstitutioner.

[Yngwe]

Man ska' givetvis inte reta någon - i onödan.

Men nu länkade jag faktisk till den norska förklaringen på Husabyar. Här har dom i åratal har länkats till Harald Hårfagres mobilisering, organisering och utveckling av ledungar - efter kusten av Norge - "och så långt in i landet som laxen springer". 

Hundaren på Hundvåg t. ex. - som samlades på Husabö - vilket er norska för Husaby. Sen länkade jag också till en annan tråd där jag redan omtalat samma "fenomen". Se alla tre länkarna ovan. Så hör jag gärna vad du (eventuellt) kommer fundera på...

---

Förövrigt har vi har ju redan diskuterat källor och källkritik. Vad som återstår att resonera ikring är tiden efter Dabevikets fall - vilket blir en mycket svår övergångstid för hela Skandinavien.

Efter att kejsare Otto II kunde doppa sin lans i Limfjorden (ca. 985) är i princip kampen om Norden förlorat och vikingatiden i mångt och mycket över. Därefter får snart både norska och svenska kungar underkasta sej och sina riken under kejsarmakten. Sist ut är norrmän och svear - och tack vare sin inhemska försvarskraft håller dom hedna kulturcentra ut till 1030 (Norge) och 1050 (Finland) och 1070 (Uppsala/norra Svealand). Sen tar det lite tid innan kyrkorna kommer till Hälsingland (1100), Finland (1200) och västra Karelen (1300).

I mellantiden har dom gamla kungasäten i dessa länder övergetts - inbördes strider uppstått - och nya huvudsäten byggts. När man äntligen får slut på striderna mellan gamla och nya makthavare enas man alltså om ett nytt dansk huvudsäte i Rossköld/Köpenhamn, ett norsk kungasäte i Bergen och - med tiden - ett finsk-svensk säte på Helgeandsholmen i Mälarn.

I efterkant av denna process - väl inne i den kristna/romanska perioden - skriver alltså Snorre någto vagt och underligt om dom "sjökungar" och "lokala stormän" som uppträder under vikingatidens början - och som tack vare den kyrkliga "civilisationskraft" förmår "samla Norge till ett rike". Dessa uppgifter har man på senare tid tagit för "god fisk" - och gjort till huvudtes - medan den samma historikerns övriga referenser till gamla kungsätter och dylikt glatt förkastas - även om dom återges i kronologisk följd och med ett antal referenser.

Avsaknaden på konsekvens är påfallande.

Annars har dom forn-nordiska texterna gett många forskare grå hår i huvudet. Omsider har dock våra filologer förmått att skilja det värsta kliet från väten - och satt Snorres värld i ett större sammanhang. I dag kan man använda Snorre i kors-referens med en rad andra källor och faktisk förstå vart han tar fel - och vart han skriver om historien för att passa dom nya herrar i N-Europa. Uner tiden börjar man även uppfatta hur hans "känningar" döljer fakta om den hedna tidens traditioner, ritual och konstitutioner.

Tycker du att följande är en utförlig och väl belagd förklaring?

Gardar som heiter Huseby eller Husabø har ofte vore kongsgardar i Norden. Anten har kongar budd der fast, eller dei bygde seg hus der som dei sjølve og tenestemennene kunne bu i når dei reiste rundt i "veitsler" og gjesta landskapet der garden låg

[Frågvis Amatör]

Andreas:

Visst kan vi i teorin ifrågasätta om Sutton Hoo är en "kunglig" grav, men i praktiken förefaller det ganska meningslöst. Gravens rikedom är av sådan extrem art att det är mycket svårt att rationellt argumentera för att andra än medlemmar ur den absoluta toppen av samhällets ledande skikt skulle kunna ha tillgång till någonting liknande. Det tidiga 600-talets England var inget Romerskt rike där privatpersoner kunde skaffa oerhörd rikedom genom industri eller handel.

Prestigeföremål säger inget om kunglig makt singular. Du måste gräva ut hela Mälardalen för att kunna bevisa att de som ligger begravda i Valsgärde och Vendel styrt området under Vendeltid.

När Ansgar besöker Birka är hela området instabilt enligt vad kung Björn vittnade om. Samma läge var det för Olof Skötkonung. Kungamakt singular kommer inte till Skandinavien förrän tidigast mot vikingatidens slut kring 1100 e.kr. Det finns många försök tidigare som Harald Blåtand som lämnat strukturer efter sig.

Jag har fortfarande inte hört om några arkeologiska strukturer som vittnar om en kungamakt i Mälardalen under järnålderns andra hälft.

Thomas I

[Ättelägg]

Yngwe, intressant fenomen att du begär en insats på nästan avhandlingsnivå gällande andra. Men skall försöka
PS som jag skrev har Upplande den största fördelningen i Svealand följd av Sörmland, Västra västmanland (del av uppland på den tiden) och närke. Skrev inte att Närke har fler än ex Västergötland fast tack för informationen att de har lika många, två län mindre 

[Boreas]

Tycker du att följande är en utförlig och väl belagd förklaring?

Tänker du diskutera ämnet för att hitta svar - eller enbart argumentera för underhållningens skuld?

[Yngwe]

Tänker du diskutera ämnet eller enbart argumentera - för argumentationens skuld?

Jag söker underlag för vad du säger, och det du själv hänvisar till är knappast utförligt.

[Ättelägg]

Det synnes mig att vi har en debatt mellan kvantitativ forskningstradition och kvalitativ. Nu är arkeologi en humanistisk vetenskap som får använda sig av de vetenskapliga metoder som står till buds, fynd och statistisk metodik och till detta om man har tur, skrifter. Oavsett utmynnar det i tolkningar som beskriver ett fenomen utifrån det underlag som finns, alltså en sannolikhet gällande resultatet, inte absolut sanning. Dock verkar det som om många använder sig av krav på kvanta från motsatta lägret för att använda sig av kvalitativa tolkningar för att styrka sina egna teser. Lustigt.

[Boreas]

Jag söker underlag för vad du säger, och det du själv hänvisar till är knappast utförligt.

Du fick en klar hänvisning till två enkla källor - vilka kort och enkelt berättar vad den norska forskning på området kommit fram till. Orsaken till att man där kan hitta rätt på namnet är koplingen till Hårfagre-tiden, vilket jag redan förklarat. Är du genuint intresserad av ämnet och den forskning jag visade till kan du ju kolla vidare. Du kan väl använda google?

Sen får du - som sagt - gärna återvända med frågor som hör till saken.

[Ättelägg]

Hacka och fragmentera.....

[Yngwe]

Yngwe, intressant fenomen att du begär en insats på nästan avhandlingsnivå gällande andra. Men skall försöka
PS som jag skrev har Upplande den största fördelningen i Svealand följd av Sörmland, Västra västmanland (del av uppland på den tiden) och närke. Skrev inte att Närke har fler än ex Västergötland fast tack för informationen att de har lika många, två län mindre 

Nej du behöver inte skriva någon uppsats eller avhandling. Men jag tycker man kan begära in faktaunderlag, och om man pratar om frekvenser så är ju liksom antalet ren grunddata.  Vi måste ju kunna föra en diskussion på så pass hög nivå att vi tål att argumenten granskas, och att vi då i viss mån förbereder oss på det.    Och i det sammanhanget som det nämns när du talar om tre områden med koncentrationer så är det relevant att du redovisar underlaget tycker jag!

[Boreas]

Andreas:
Prestigeföremål säger inget om kunglig makt singular. Du måste gräva ut hela Mälardalen för att kunna bevisa att de som ligger begravda i Valsgärde och Vendel styrt området under Vendeltid.

När Ansgar besöker Birka är hela området instabilt enligt vad kung Björn vittnade om. Samma läge var det för Olof Skötkonung. Kungamakt singular kommer inte till Skandinavien förrän tidigast mot vikingatidens slut kring 1100 e.kr. Det finns många försök tidigare som Harald Blåtand som lämnat strukturer efter sig.

Jag har fortfarande inte hört om några arkeologiska strukturer som vittnar om en kungamakt i Mälardalen under järnålderns andra hälft.

Thomas I

Lugn bara - i den här frågan kan arkeologin inte bevisa något som helst - även om dom lyckas gräva ut hela Sverige - ner till urberget.

[Ättelägg]

Okej, lite info:

gällande fördelning:

I Norden finns det ca 130 byar och gårdar med namnet Husaby/Husby eller liknande, det
finns även 4 byar med namnet på Orkneyöarna. De ca 130 exemplaren i Norden fördelar sig
på följande sätt 8 i Danmark, 52 i Norge, 70 i Sverige och inga exemplar på Island. En
husabygård är i fornsvenskt lagspråk en benämning på en kungsgård som beboddes av en
representant för kungen och gårdarna antas ha ingått i godskomplexet Uppsala öd.
Etablerandet av husabygårdarna dateras vanligen till 1000- och 1100-talen. (Wahlberg
2003:136f).

http://www.archaeology.su.se/polopoly_fs/1.86923.1336032426!/menu/standard/file/Nyman_Robin_Husbyar_och_hamnar_pa_Sodertorn.pdf

gällande uppland:

I Sverige fanns cirka 70 husabyar, de flesta i Mälardalen (nämnas kan Husby gård vid Stockholmsförorten Husby, Husby gård på Munsö samt Husaby-Enhörna; enbart i Uppland fanns 25 st).

http://sv.wikipedia.org/wiki/Husby

gällande södermanland:

I sin sammanfattande tolkning av det material som framlagts överensstämmer Hellbergs synpunkter i allt väsentligt med vad övriga kritiker av H Schüts har sagt. Hans formuleringar är emellertid på ett par ställen så drastiska att jag inte kan avhålla mig från att citera: "Härtill kommer att av de 13 husabyarna 10 st är belägna i den del av Södermanland som geografiskt kan hänföras tilll begreppet Mälar-dalen.

http://www.sturefelt.net/Historia/Husabyar/ghellb.html

gällande östergötland: " De s k husabyarna har under medeltiden haft en administrativ centralortsfunktion. I
Östergötland förekommer ortnamnet Husby på åtta ställen]De s k husabyarna har under medeltiden haft en administrativ centralortsfunktion. I
Östergötland förekommer ortnamnet Husby på åtta ställen"
http://www.lansstyrelsen.se/ostergotland/SiteCollectionDocuments/sv/samhallsplanering-och-kulturmiljo/landskapsvard/KE94%C3%96STRAHUSBYH%C3%84RADSHAMMAR.pdf

gällande västmanland, se Broby art. nedan, möjligen en som ändock bör hänföras till uppland under gällande tid.

gällande närke och VG se tidigare utsaga från Yngwe, litar på honom

gällande fördelning se karta på punkt ett ovan.

Angående husabyar och broby, här nämns även Västmanland gällande Husaby: http://fornvannen.se/pdf/2010talet/2011_290.pdf

Så alltså Uppland 25 + södermanland 13 + västmanland 1 + närke 4 = 43
VG 4 + ÖG 8 = 12
Sa 55, skall vara 70, saknas 15. Tror att stockholm räknas för sig vilka har ett flertal vilket ökar mälardalens.

I Småland finns det någon enstaka.

[Yngwe]

Det var bättre Ättelägg! Uppskattas!  Här finsn en länkt till
 
http://arkeologi.blogspot.se/2004/07/husebyene-i-norden.html#!/2004/07/husebyene-i-norden.html
 
Den tycker jag du Boreas ska kika på. Den påvisar knappast någon allmänt accepterad konsensus.
Den visar tydligt att det finns en mängd olika tolkningar, och ännu tydligare att det är en relativt accepterad tanke att Husabyarnas funktion inte är likadan överallt. Jag tycker också att du ska googla lite på Stefan Brink och Husabyar, dä finns mycket läsvärt. Om han har rätt i allt vet jag inte, det påstår han ju inte ens själv. Det visar ändå rätt tydligt att den bild du förespråkar knappast är allmänt accepterad!
 
 
Jag ska gå igenom materialet där Ättelägg.  Men innan dess,  du gör en grupp av Uppland, Sörmland Västmanland och Närke och slår ihop det till 43 st.  Sen gör du en grupp av Östergötland och Västergötland och slår ihop till 12.  Problemet med detta är ju att såväl Västmanlands som Närkes frekvens starkt avviker från Sörmlands och Upplands. Och även mot Stockholms.   Så pratar vi frekvens så ska Närke och iallafall västra Västmanland snarast höra till samma grupp som Västergötland, Jönköping och Kalmar. 
Detta är givetvis intresanta strukturer i frekvenser, inte minst för att frekvensmönstret starkt påminner om de för Tunaorter. Intressant kan också vara att titta på Östergötland, frekvensen över länet ät förvisso lik den i övriga götalandskap, men tittar man så ser man att det finns en ganska hög koncentration av dom i området runt Norrköping. Möjligen skulle man alltså kunna föra det området till gruppen "östra Mälardalen"

[Vetgirig]

*Omvärlden kallar någon grupp inom norden för svear. Men vad kallade de sig själv? Det är kanske det namnet vi idag måste försöka fastställa.
*Du missar alldeles Gutarnas ställning inom nordens handel. Frieserna var HELT överspelade vad gäller handel redan ca 700. Deras leverantörer av lyxprodukter var de judiska handelshusen i V Medelhavet och deras handel fördes från Marseille längs Rhone fram till Rehnmynningen, där de tog över. Och så hanterade de ett lort tag salthandelns nya väg från Mellaneuropa fram till Nordsjö- resp Östersjöområdena. Men Före 700 avskars den icke grekiska handeln genom Bosporen, vilket var ett hårt slag mot de judiska handelshusen inom V Medelhavet (och Frieserna), samt mot Khazarkhanatet.
*Tuna stift upprättas uppenbarligen ca 1000, vilket är samtida med t ex Skara. Runt biskopssätet uppstår därefter en stad vilken kan tillhandahålla de tjänster kyrkoorganisationen vid tiden krävde. Utan biskopssäte alltså ingen stad på dessa platser. Inom andra områden fanns redan små stadssamhällen kyrkan kunde placera biskopen i.
*Det fanns inga landskapskungar inom Helsingländerna. Landskapen existerar först av administrativa skäl efter 1364 ungefär. Däremot fanns det fram till 1350 upp till 16 st självständiga land, som tillsammans bildade en federation. De fanns tidig kristendom inom länderna, men före 1364 tilläts inga Romersk Katolska företrädare verka inom deras länder. De fick stanna vid kyrkesplatser lokaliserade utanför varje land.
*Utan att närmare förklara hur befolkningarna längs Östersjöns Ö kuster är inordnade faller alla historiska resonnemang om Norden. Språk hade mindre (kanske snarare ingen) betydelse för maktbildning i gamla tider. Jmf soldaterna från Haralds Trelleborgar, som verkar varit legosoldater (arkeologi och DNA) från slaviska allierade och en del från Vikenregionen. Vad var Jomsborg? Därför måste en historieskrivning innehålla en beskrivning om relationerna mellan befolkningarna Ö resp V om nämnda havsband, men samtidigt måste tankar om något specifikt "Mälarvälde" över Österjöområdet släppas. I våra grannländer Finnland, Estland, Lettland, Litauen, Polen (liksom i Danmark resp Norge) småskrattar idag historikerna i smyg över hur svenskarna tar fasta på det lilla i historien som talar för "Mälarvälde", vilket fastställdes i Götiska Förbundets anda ("erövra Finland åter inom landets gränser") och negligerar alla andra alternativ.
*När tyskar skriver om de Gotiska federationerna så kallas de med namn på -Ghot. Möjligen kallas Götar för Geat. Detta avspeglar sig i latinska texter från Tyskland. I alla ekonomiska och politiska dokument (Sverige har inga bilaterala avtal med kejsarna före ca 1200), vilket däremot Gutarna regelbundet sluter (bekräftar) med kejsaren (och de är många), så kallas de ALLTID Ghoter. Precis som Adam anger i Gesta, men som vår tid översätter Götar, för annars stämmer ju inte "historiskrivningen"! Än idag kallas Gutarna Ghoter i Tyskland. Så vems stad är Björköstaden?
*I England har man börjat anse att Beda och (namn jag tappat) är snarast lögnare i sina bevarade skrifter. I varje fall Beda. Arkeologi och DNA visar tydligt att någon invassion av Angler, Saxare och Jutar inte förekommit. En del slavar kommer därifrån och från Norge, men det är allt. Möjligen är också en del individer inom härskarskiktet av nämnt ursprung. Däremot byter Engelsmännen formspråk i sina bruksföremål och vapen, så att vad som är på modet på fastlandet även brukas på ön. Dessutom finns allt fler skriftliga bevis om att "Dark Ages" inte alls var så "Dark". Det är bara Romersk Katolska kyrkans propagandabild som tidigare inte genomskådats då kyrkan ansågs stå för en "sanning". Kan vi dra någon slutsats av detta inom svensk historieskrivning?

[Ättelägg]

Yngwe, att jag klumpar ihop dem är återigen att hacka lite på strukturen, sant jag pratar om frekvens i termer av de nordiska ländernas kärnområden, vilket jag nämnt lite tidigare i Husaby fenomenet. Länderna återigen Danmark, Norge och Sverige (Svithjod). Där jag likt många tror att mälardalen är en sammanhållen kultur där närmaste likheter står att finna arkeologiskt, dna med främst östergötland, Östland och Gotland under tiden före vikingatiden (arkeologi), en väst-öst skiljelinje genetiskt (nutid). Denna kultur knyter jag utifrån källor till Svearna. Därför räknar jag ihop mälardalens husabyar, fördelningen över nämnda län inom mälardalen bildar ett intressant mönster där områden som vätter utåt, längst österut i nämnda region har flest. Likaså absolut flest i uppland utmed färdvägarna till sjöss. Flest kanske lika med störst inflytande eller möjligen ålder. Hypotes är att starka svealändska knutpunkter i väst ej behövdes eller så var de mer löst knutna till Folkländerna.

Att jag slog ihop VG och ÖG var mest av snällhet, för mig skulle igentligen ÖG mer tillhöra mälardalskretsen. VG har fyra, varar en granne till Broby vilket följer mönstret i mälardalen.

Sedan kan man spekulera i betydelsen av Husabyar vilket är bra, en intressant artikel kan vara denna: http://fornvannen.se/pdf/2010talet/2010_061.pdf

Vetgirig vad jag förstått debatten är det väl inte fråga om alldrig existerat utan mer att den Anglosaxiska påverkan mer är att likna vid processen som Visigoterna i spanien hade. Där en liten elit som först etablerar sig som just en elit för att successivt uppgå i ett nytt tillstånd. Faktiskt likt normanderna senare.

[Ättelägg]

Yngwe, tack för länken, intressant men får läs när mer tid finnes, dock bra norska. Intressant nog tar det upp en fråga jag ställt till mig själv och här. Brytpunkten där skandinavien vände sig från expansiv politik med plundringar och till bli mer fokuserade på landet. Detta speglar väl min egen lilla analys om konskvenser där den sakrale krigarkonungen upphör och makten mer fokuserar på jordinnehav med följande maktbalans som gav ett i det närmaste 200 årigt kaos i sverige.

[Yngwe]

Yngwe, att jag klumpar ihop dem är återigen att hacka lite på strukturen, sant jag pratar om frekvens i termer av de nordiska ländernas kärnområden, vilket jag nämnt lite tidigare i Husaby fenomenet. Länderna återigen Danmark, Norge och Sverige (Svithjod). Där jag likt många tror att mälardalen är en sammanhållen kultur där närmaste likheter står att finna arkeologiskt, dna med främst östergötland, Östland och Gotland under tiden före vikingatiden (arkeologi), en väst-öst skiljelinje genetiskt (nutid). Denna kultur knyter jag utifrån källor till Svearna. Därför räknar jag ihop mälardalens husabyar, fördelningen över nämnda län inom mälardalen bildar ett intressant mönster där områden som vätter utåt, längst österut i nämnda region har flest. Likaså absolut flest i uppland utmed färdvägarna till sjöss. Flest kanske lika med störst inflytande eller möjligen ålder. Hypotes är att starka svealändska knutpunkter i väst ej behövdes eller så var de mer löst knutna till Folkländerna.

Att jag slog ihop VG och ÖG var mest av snällhet, för mig skulle igentligen ÖG mer tillhöra mälardalskretsen. VG har fyra, varar en granne till Broby vilket följer mönstret i mälardalen.

Sedan kan man spekulera i betydelsen av Husabyar vilket är bra, en intressant artikel kan vara denna: http://fornvannen.se/pdf/2010talet/2010_061.pdf

Vetgirig vad jag förstått debatten är det väl inte fråga om alldrig existerat utan mer att den Anglosaxiska påverkan mer är att likna vid processen som Visigoterna i spanien hade. Där en liten elit som först etablerar sig som just en elit för att successivt uppgå i ett nytt tillstånd. Faktiskt likt normanderna senare.

 
Jag vet att det är den etablerade bilden av mälardalen som enhet, men som jag sagt tidigare så är jag inte mycket för den. Snällhet uppskattar jag förstås, men jag får väl ändå försöka leva som jag lär.  Utifrån Husabyars frekvenser så avskiljer sig alltså östra Mälardalen markant mot omgivningen och möjligen kan östra Östergötland sägas likna detta område. Då Tunanamnen visar i stort sett identiskt mönster så kan vi nog utesluta slumpen! Här finns något! Frågan är vad!

[Vetgirig]

Ättelägg!

Vetgirig vad jag förstått debatten är det väl inte fråga om alldrig existerat utan mer att den Anglosaxiska påverkan mer är att likna vid processen som Visigoterna i spanien hade.

DNA från kustbyar längs alla sidor av Nordsjön är i stort identisk, men har Brettonska förtecken längs dessa kuster och fastlandsförtecken längs de kusterna. De gemensamma haplogrupperna har däremot anor bakåt 10000-tals år. Precis förhållanden man kan vänta sig vid normala förbindelser i fred resp krig. Kommer man bara någon mil in i landet på ömse sidor blir DNA skarpt skiljande. I den mån några invandringsvågor skett till Brittanien, så har de så liten påverkan att den i stort kan bortses ifrån. Vad gäller nordmännen, så är även de svåra att spåra i DNA generellt i Brittanien. Möjligen beroende på att de 2 stora progromperioder innebar att nordmännen dödades eller drevs bort innan de han sätta särskilt omfattande spår i befolkningen. Den Brettonska kvinnolinjen har däremot lämnat en del spår i Norge och på Island. Jag såg vid ett tillfälle att man avsåg att göra en separat DNA-studie av det Brettonska ledarskiktet, men jag har inte noterat om något är rapporterat.

Yngwe!

Jag vet att det är den etablerade bilden av mälardalen som enhet, men som jag sagt tidigare så är jag inte mycket för den.

Här vill jag stödja dig! Det finns ett antal avhandlingar, som har studerat ledungen, samt diskuterat bakåt utifrån erhållet resultat. Allt för många av nuvarande historiker förkastar dock dessa grundläggande resultat, som jag uppfattar det, eftersom man anser det blir obekväma resultat utifrån den historieskrivning man vill hävda. Alltså har de 3 folklanden utvecklats så att vid ökning i befolkningen, visad genom att antalet gårdar ökar (senare utvecklas gårdar till byar med flera hemman) sker genom dubblering. Man använder även ett särskilt begrepp för uppställandet av en rustad krigare i ledungen. Tittar man sedan på Västmanland, Närke och delar av Södermanland, så sker alla uppdelningar i 3-delningar. Man har även en grundorganisation, som är upplagd enligt 3-delningsmodellen. Här borde man kunna dra slutsatser om maktstrukturer vid det ursprungliga organiserandet. Gutarna har t ex aldrig haft annat än 3-delningssystem i sin krigs- resp administrativa struktur. Inom SV Skåne fanns en grundorganisation liknande den i Folklanden, men utan att den är diskuterbar bakåt. Övriga regioner (Stor-Vgl, Ögl, småländerna, Öland, Helsingländerna) är inte möjliga att härleda vad jag förstår. Möjligen sattes krigs- resp administrativa organisationen upp enligt andra förutsättningar här? Kanske baserat på stormannafamiljer/ätter. Bo etc är verkar ha att göra med en senare kristet influerad organisation, men datan finns inte för slutsatser.
Så Mälarområdet är inte homogent ur maktsynvinkel vad jag kan se. Resten är obestämbar (utom Gotland).
Detta var bara en parameter.