Car Thomas, du ignorerar Spirings argument helt och hållet trots att det hans skriver är väldigt tydligt och klart.
Jag kan inte se att det är visat att kortkvistrunor på något sätt skulle gå att koppla samman med någon specifik grupp, etnicitet eller begränsat geografiskt område. De finns i hela Sverige och Norge. De mälardalska runskrifterna innehåller på 1000-talet, trots att de är starkt påverkade av den danska runstenstraditionen och dess långkvistrunor, ofta en blandning mellan kortkvistrunor och långkvistrunor. Långkvistrunor utvecklades inte i Mälardalen och alla runinskrifter i Sverige från innan den tiden är skrivna med antingen äldre runor eller kortkvistrunor. Detta gäller även Mälardalen och mer nordliga landskap. När du antyder att kortkvistrunor endast förekom söder om Mälaren, menar du då att alla runinskrifter på korkvistrunor som hittats norr om denna sjö skulle ha importerats, och att man själva inte använde runor alls norr om Mälaren?
Sen för du ett cirkelresonemang, när du påstår att den faktiska förekomsten av kortkvistrunor på Birka och i Sörmland "bevisar" Adam av Bremens uppgift att dessa områden var "götiska", då du anser att dessa runor är just "götiska" och inte borde finnas i dessa områden om de tillhörde "svear". Avsaknaden av runstenar med kortkvistrunor i Mälardalen skulle alltså bevisa att dessa var "götiska", men den faktiska förekomsten av dem i Mälardalen bevisar att området inte beboddes av svear. Om vi bortser från det essentiella användandet av "götar", så är detta en logisk motsättning. Kortkvistrunorna skulle alltså vara götiska på grund av att de saknas i Mälardalen, samtidigt som deras förekomst i Mälardalen visar att Birka och Sörmland var götiskt, eftersom att de saknas i Mälardalen... Snurrigt värre.
Nej, den kvantitativa skillnad i runstenar med kortkvistrunor beror nog endast på de kronologiska skillnaderna mellan runstenar i olika delar av landet, och inte någon sorts grupptillhörighet. Föremål med kortkvistrunor visar att de användes i de flesta delar av landet, och deras fortsatta användning i Mälardalen även efter att de danska långkvistrunorna introducerades tyder på att de var väl förankrade i området. Att två fragment av runstenar med kortkvistrunor påträffats i Birka är intressant, inte för att det skulle säga någonting om Birkas "tillhörighet", utan för att det följer ett mönster av att äldre runstenar och bildstenar i Mälardalen (från innan 1000-talet) slående ofta verkar ha slagits sönder och hamnat i andra kontexter.