En intressant fråga är om solutreerna var sådana sjöfarare, varför nådde de aldrig Balearerna eller Korsika-Sardinien? Den sista är ju t o m synlig från fastlandet.
Ja, säg det? Vi kan ju bara spekulera.
Vad jag minns, så brukar man ange att det var Solutrean som bebodde kustbandet mellan Barcelona och Marseille, ungefär. Jag vet inte om fyndstrukturerna är lika där, som i trakterna av Biskayas kustband. F ö behövde man inte segla till Balearerna, då man kunde promenera på den tiden. Korsika och Sardinien var samanfogat till EN ö samtidigt. Kanske kunde man gå dit också eller det räckte med att simma. Kanske fanns det redan en befolkning, som försvarade sitt revir? Men vad jag också minns är att de speciella bennålarna av elfenben inte hittas i Medelhavsterrängen i Solutreanboplatser. Alltså behövde de inte vattentäta skinnkläder eller skinnbåtar. De levde på ett annat sätt även om verktygstekniken var densamma som i Biskayaregionen.
En intressant detalj är de många uppgifter om främmande människor, som genom tiderna då och då gjort besök på Irlands resp Skottlands NV kuster och på öarna norr om. Som regel kommer de om vårarna. Enligt uppgifterna, så ger de sig antingen av igen eller dör inom kort i sjukdom. Oftast är det män, ett par stycken eller ibland även någon kvinna. Deras båtar beskrivs sällan annat än att de är underliga. Den vanliga slutsatsen är att det är "vinddrivna" inuiter. Varför vinddrivna, då inget sägs om att de verkar svälta. De är i god fysisk konstitutionen, tills de blir sjuka (smittade?). De har inga problem att ge sig ut på havet igen (de få som överlever smittorna).
Det kanske inte är så märkligt att även Solutrean kunde ta sig över Atlanten (och kanske tillbaks också).
