Mångkulturellt - är ett nytt ord för en gammal företeelse som vi tidigare saknade ord för.
Jag tror inte att två olika kulturer kan leva sida vid sida utan att de smälter ihop till en enda kultur – frågan är bara, i min värld, hur lång tid det tar för dem att smälta ihop.
Olika religioner kan leva sida vid sida utan större problem under väldigt lång tid, men då krävs, tror jag, att i övrigt lever man i samma, eller mycket lika, kulturer i övrigt. I princip går man bara till olika kyrkor på söndagarna – övriga dagar lever man tillsammans som vanligt.
Problem uppstår när den ena religionen börjar ställa krav på den andra religionen, eller helt förkastar den andra religionen – då uppstår även skillnader i den fd hyggligt gemensamma övriga kulturen. Man börjar t.ex. ”signalera” sin religionstillhörighet vilket stör, eller retar, den andra religionen – och så uppstår en ping-pong effekt som kan eskalera kraftig och hastigt med förödande resultat.
Vad jag själv har svårt med i dagens mångkulturella samhälle är att vissa personer kräver ”respekt” i tid och otid. I min kultur är respekt något som förtjänas under lång tid genom att personen ifråga är ett föredöme av något slag. Alltså, respekt kan man aldrig kräva – respekt måste man förtjäna. Om någon kräver ”respekt” från mig frågar jag honom vad det är han har utfört som medför att jag borde respektera honom mer än jag respekterar någon annan som lever i vår kultur.
Hedersmord har jag också svårt med. I min kultur innebär barnamord, långvarigt fängelsestraff och förövaren är en hederslös ynkrygg som tagit död på sitt eget barn. Hur kan någon rädda sin heder genom att mörda ett av sina egna barn? Och hur kan andra människor (i samma kulturella grupp som mördaren) anse att hans heder är räddad? Här kolliderar våra kulturers synsätt frontaltl!
I övrigt tycker jag att vårt mångkulturella samhälle är trevligt. Jag arbetade många år i ett företag där det fanns anställda från 54 olika länder. Det var lärorikt och många fördomar försvann med åren… (några nya tillkom också)...
En sak lärde jag mig som jag tycker är bra. Förr kunde jag säga att ”jag gillar inte 08:or”. Numera säger jag att: jag gillar inte den stockholmska kulturen. Då visar jag respekt för den enskilda individen – men underkänner den kultur han lever inom på grund av just den kulturens synsätt.
Thomas
