Det torde ha existerat ytterligare ett refugium, längre norrut - också. På andra trådar har man redan konstaterat att det fanns en rad arter växter och endera djurarter i Skandinavien under största del av Weichsel-perioden.
* Bland dessa är mammuttar, bäver, tall och björk - och dom existerade även norra om Östersjön under LGM och Yngre Dryas. Senaste år har sen en mängd arkeologiska fynd - av boplats-fundament, verktyg och andra kulturavtryck - också bekräftat mänsklig aktiviteter vid Östersjön såväl innan som omedelbart efter Yngre Dryas.
* Distansen är plötsligt kort till dom mer kända boplatsfynd från Polen, Tyskland, Danmark och sydvästra Sverige - och fynd på 12.000 års ålder. Sen vet vi numer att (även) norra Amerika blev befolkat ca. 14.500 år sen - och i Finland diskuteras fortfarande om fynd från Varggrottan inkluderar "tiden mellan LGM och Äldre Dryas" - ca. 15.000 år före nutid.
* Variationen i dagens hybrider förklarar att ett antal arter överlevt i områden ikring Östersjön under den långa Weichsel-perioden, som med abrupta temperatur-växlingar avslutade den långa istiden i Europa, Asia och Amerika.
* Istidens många och tidvis mycket dynamiska karaktär har karakteriserats som "närmast bisarr". Kontinuiteten i biologiska och kulturella spår går inte i hop med den bild man sen länge hävdat över av istidens mäktighet och förlopp ikring Östersjön. Enligt modellen av en "2-3000 meter tjock iskappa" har definitionen på "istidens hårdaste period" - kallad LGM (Last Glacial Maksimum) - "utrotat allt liv i och ikring Östersjön - samtidigt". Teorin är snart 40 år gammal och nya mätningar visar att en antal områden i Fenno-Skandia varit isfria också under LGM.
* Några av dessa mätningar skriver seg från den skandinaviska högryggen och tyder på att istäcket bestod av regionala glaciärer med definitv maksimumshöjd på 1100 m.o.h. Det betyder att den gamla "maksimums-modellen" av "isens maximala utbrädelse" är felaktig. Såväl i norska högfjällen och kuster, som i Småland och på Gotland, fans isfria områden även under LGM. Nyare fynd och mätningar från Ryssland (1996-2004) och Skandinavia (1994-2010) tyder på att den svåraste köldperiod och det "maximala isutbredning" ligger just före eller efter Eem-perioden, alltså 100.000 år tillbaks i tid.
* Fynden av mammut-ben visar en art som mycket länge varit anpassad till Eurasias hög-arktiska miljöer, innan den hursomhelst dog ut under istidens tumulta fluktationer, mellan LGM och Yngre Dryas. Motsatt ser man att slag av myror och möss, lemling, björn, fjällrev, bäver och snösparv har överlevt hela sen-Weichsel i Skandinavien - i hop med och en hel del (nödvändiga) gräsarter, buskar och trän. Världens äldsta gran, med rotsystem på 10.000 år, är bokförd i Jämtlandsfjällen. Olika pollen från 15-17-000 år gamla planter är hittad i tjärnbottnar från skandianviska högfjället. Mäniskorna som timrade kåtor i Tornedalen för 11.000 år sen var väl bevandrat i dessa den arktiska naturs ressurser.
* Ett gammalt material till tätning av timmerväggar - vitmossa - har nu analyserats med DNA. Mossen tycks ha överlevt LGM i närheten av Finska Viken, Bottenhavet och/eller Atlantkusten. Man hittas nu i tre former, som Spagnum balticum, Sp. angermanicum och Sp. trondelagicum. Sen kan man undra på vilka insekt, fåglar och predatorer som har frekventerat dessa mossar och tjärn under Weichsel-perioden ljusa sommarnätter.
http://www.nature.com/hdy/journal/vaop/ncurrent/abs/hdy201096a.htmlNu har man också fått samma resultat för ljungväxten 'dvergarve' (Arenaria humifusa), lingonets närmaste släkting.
http://www.vm.ntnu.no/evolusjon/http://svalbardflora.net/index.php?id=405http://www.slu.se/sv/om-slu/fristaende-sidor/aktuellt/alla-nyheter/2008/2/applesorter-sarskiljs-med-dna-test/