Tät-”kåtan” är ju en mycket gammal bostad som finns i de flesta kulturer. Nomadfolk använde den dagligen som bostad och tog den med sig under sina flyttningar och den har många namn, ser lite olika ut beroende på var i världen den finns och den är en mycket bra bostad. Jag kan mycket väl tänka mig att tillfälliga bostäder i borgar, på kultplatser, marknader osv har varit just tält-”kåtor”, alltså i princip en tripoid som bär +, lutande stänger som ger omkretsen, en eldstad i mitten och rököppningen i centrum. Som golv användes björkris för att isolera från markkylan och fukt samt på riset hudar av olika slag. Kvar av dess blir endast eldstadens stenar.
Tältstängerna kunde stå kvar år från år tills de behövde bytas ut beroende på ålder. Det man behövde frakta dit var tältduken. Skulle man bo där måste man hugga ris.
Jag skulle tro att man gammalt tillbaka eldade upp det gamla riset eftersom man sovit och bott på det och alltså hade en koppling till det (man använde det INTE till matlagning och värme). Man ville inte att andeväsen skulle använda det- så riset måste destrueras. Då borde man hitta platser där detta ris eldades – och det blir ganska mycket ris under en sommar, speciellt om flera tältkåtor fanns. När ris brinner får man en mycket snabb och hög temperatur vilket bör kunna ses på stenskärvor osv.
Avfall vill man helst inte ha inpå sig inne i en borg, jag skulle tro att man skall söka avfallet utanför borgen, gärna under ett stup, alltså så långt bort från själva bostäderna som möjligt. En borg måste ha vatten, troligtvis en kallkälla. Avfall kan dumpas nedströms denna källa. Vattnet spolade då bort avfallet och samtidigt förorenades vattnet så att en fiende inte kunde, eller ville, dricka det vilket då var en fördel.
Jag har lämnat efter mig hundratals eldstäder under årens lopp. De flesta små och oansenliga, några lite större om jag bott där några dygn.
Under mina år i fjällen lärde jag mig läsa terrängen. Jag lärde mig se var folk bott. Det hände att jag gick till platser där jag ansåg att folk bott och letade reda på deras eldstäder som då kunde ligga 20 cm under markytan utan synliga spår på markytan. Det är inget konstigt med detta eftersom man ville ha utsikt, man måste ha tillgång till vatten, marken bör vara helt slät, osv. Det finns alltså ett antal tecken man utgår ifrån.
Med tanke på antalet människor som bott i vårt land och hur många eldar de gjort upp så bör antalet eldstäder vara enormt – och variera från tillfälliga eldstäder med ett antal mindre stenar på vindsidan, alltså bara en halvcirkel, till ganska stora konstruktioner där folk levt lång tid, kanske ett helt liv.
Thomas