Så vad använde man det strategiska läget till? Om det bara var för att få bra överblick så behövde man ju inte bygga en omfattande stenkonstruktion, räcker ju med att uppföra ett utkikstorn i trä för några spejare. Så var det rent försvar, dvs. att ta skydd, att förskansa sig? Men då borde det väl vara bättre att lägga borgen på ett berg längre inåt land, utom synhåll för annalkande fiender. En höjdborg i synligt läge vid vattnet "tiggde" ju närmast om att anfallas!
/Mats
Utmärkt resonemang.
Stora, sammanhängande stenmurar ger ingen mening som försvarsvärk - med mindre dom har en större stad att försvara och en resurskrävande och koncentrerad infrastruktur till stöd. I dom senare år har man lyckligtvis börjat tänka efter, enligt dom linjer Mats här drar. Svaren på frågorna är emellertid få. Därför heter det numer i svenska wiki;
"Orsaken till etablerandet av fornborgar är komplicerade och avspeglar samhällsföreteelser av såväl ekonomisk, bebyggelsehistorisk, social och maktpolitisk som strategisk natur."
Då kan ju en frågande lekman igen ställa till det och undra vad "komplicerad" betyder? Fornborgarna är känt från alla land ikring Östersjön och dom äldsta man hittat - Vammala i Finland - dateras till yngre stenålder. På finska kallas förövrigt alla fornborgar för "linna", vilket är en gammal term som numär används för "slott". Utanför dagens Åbo hittar man sålunda fornborgen "Vanhalinna", som helt enkelt betyder "Gammalslott". I finskan är ordet borg, i betydelsen "fästning", inlånad direkt från svenskan och skrivs "pori". Jfr. Björneborg/Pori, Viborg/Vipori och Sveaborg/Viapori.
Vad gäller dom många och gamla fornborgar man hittar på landsbygderna i Norden så kan man kanske hitta ett clou i det finska egennamnet "linna". I så fall bör fokus ligga på dom äldsta borgarnas funktioner som sociala, kulturella och civila mötesplatser. När man med tiden byggde slott så hade man redan en civil struktur av borgar och "borggårdar" med lokala och regionala funktioner.
Fornborgarnas ståtliga placering blir alltså en mycket framträdande kulturmarkering i landskapet - en funktion som liknar storhögarnas. En funktion är givetvis att borgen syns från alla håll och - vilket nog varit primärt - att man från borgen har en
grandios vy - så att man nästan känner sej kunna skåda "över allt land och rike".
http://www.kjentmannsmerket.org/Kolsasnordre.htmhttp://sv.wikipedia.org/wiki/Fil:View_from_Linnavuori_Sulkava_Finland.jpg En sägen berättar att bygdeborgen gjorts för "jungfrun och dom havande fruarnas skuld". I såfall skulle det stämma bra med den fruktbarhetskultur vi vet rådde innan religionernas tid - där livets fortgång, läs den fruktsamma kvinnan och det kommande barnet, var primära och centrala värden för hela samhället. En välgjord och besmyckad borg - med gård och hage, omgiven välskötta skogar och odlade marker skulle i så fall vara ett tryggad centrum i kulturlandskapen. Givetvis kunde den tjäna till såväl kulturella som civila centralfunktioner - som rådstugor, festsal och BB.
Uttryck som borgherre och borgfru är kanske äldre än vi trott. Freyas "Fensal" är väl ett apropos. Fen/ven betyder fin/vacker.
Redan i stenålderns byggskick ser man täcken på social stratifiering, där gårdar har en huvudbyggnad omgiven av något mindre boningar. Når fornborgarna byggs är det väl troligt att våra äldsta jarlar och karlars hov varit att finna i dessa bygdeborgar. Ända när i medelåldern hade man samma stratifiering intakt, sålunda att enbart adeln kunde äga borgar och titulera seg som "borgherrar", mens bara kungar fick äga slott. Även nutida bondgårdar har samma sociala stratigrafi kvar - där herrskapet bor i huvudbyggnadens huvuddel, medan syskon, vuxna barn, drängar och pigor bor ikring...
Mer komplicerad behöver det inte vara.