Minnet av det förflutna-svagare idag än under tidigare seklar?

[Karlfredrik]

Jag under om minnet av det förflutna - inte det skrivna eller bandade- utom minnet av vad vi hört berättas- försvagats på senare tid? Kunde våra förfäder bättre komma ihög sin släktshistoria och andra historiska händelser.
Själv kommer jag bara ihåg farfar (f 1856) barndomsberättelser och hur han började i dalsländska gruvurna i nådens år 1869. och den tidiskate historiska händelse var när min faster som 6-åring gömde sig i vedboden för att hon trodde det skulle bli krig med Norge 1905.
Senare hittade vi mera släktshistoria genom skriftliga källor.
Nu kan det vara att jag har extremt dåligt minne, förr kunde man ju komma ohåg vad som berättas om släkten under många generationer.
Bibeln talar om att  den som älskar Gud skall belönas under de närmaste 100 generationerna eller de nästa 300 åren om man likt herodotos räknar tre generationer per århundrade.
Både evangelisterna Matheus och Lukas anger hur många släktled det var mellan Jesus och abraham.
Liknande nordiska förteckningar fanns i Snorre och Saxo med flera. Låt vara att de allra äldsta var källkritisk osäkra.

[Ragnfast]

Det är bara att gå tillbaka till min föräldrageneration (30-talister) för att se hur mycket psalmer, sånger, regentlängder m.m. som man förväntades kunna utantill. Innan vi flyttade in till städerna och radion kom, och det förtfarande var dyrt att köpa böcker, berättade man samma sagor som ens föräldrar och deras föräldrar före dem hade gjort. Jag har för mig att det finns en runsten där upphovsmannen nämner sina förfäder i åtta led....

[Leif]

Vi har väl idag lärt oss att förlita vårt minne på det skrivna ordet snarare än det sagda.

Walter J Ong skriver om fenomenet i sin suveräna Muntlig och skriftlig kultur som jag säkert har rekommenderat ett par gånger tidigare. Minst.

[Scania]

Det beror nog på hur pass intresserad man är av att lyssna på historier om sin släkt. Jag tycker att det är fascinerande att lyssna på mina föräldrar och höra deras berättelser om hur det var att växa upp under andra världskriget (mina föräldrar är båda födda i mitten av 30-talet).

Deras berättelser är väldigt skilda från varandra, mamma växte upp på landet utanför Malmö och har berättat om amerikanska bombplan som landade på Bulltofta och om ett amerikanskt plan som nödlandade i deras höstack...Pappa, som växte upp inne i Lund, berättar om efterlängtade paket från släkten i Amerika med riktigt kaffe (som min gammelfarmor sparade till krigsslutet) och nylonstrumpor. Min farfar, som hade eget åkeri, körde kol och koks med häst och vagn medan farmor låg och rensade sockerbetor ute på åkrarna. Pappa har även berättat om den kvällen Lund bombades, han bodde i närheten där bomben fälldes och alla deras fönsterrutor sprängdes sönder av detonationen.

Jag gör mitt bästa för att föra dessa berättelser vidare till den yngre generationen i släkten, det går lite trögt, men skam den som ger sig 

/Åsa.