Författare Ämne: När kan man tala om "etniska svenskar"  (läst 36094 gånger)

Utloggad Ragnfast

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 982
SV: När kan man tala om "etniska svenskar"
« Svar #80 skrivet: februari 05, 2010, 17:12 »
Jag håller med i allt du säger där, men oavsett vad man kallade sig själva så är det ändå våra förfäder och det är ingenting vi kan göra något åt, även om vi av någon outgrundlig anledning ville. Det var väl för övrigt Gustav Vasa som lanserade devisen "Varer svenske!"?
Han kallas ju för riksbyggaren, så det är kanske där vi ska börja.

Utloggad sockerfri

  • Stammis
  • Antal inlägg: 452
SV: När kan man tala om "etniska svenskar"
« Svar #81 skrivet: februari 05, 2010, 18:06 »
Det verkar vara en ny fluga bland dagens svenska ungdomar att ifrågasätta "etniska svenskar", men tydligen går det bra att tala om "etniska somalier", "etniska kurder" osv. Flera jag känner som är från Balkan säger att för dem finns det inget tvivel om att det existerar etniska serber, kroater osv, och de skulle aldrig någonsin vara tveksamma till något sådant.

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: När kan man tala om "etniska svenskar"
« Svar #82 skrivet: februari 05, 2010, 19:10 »
Jag undrar om Hitler inte hade funnits, då kanske vi kunde pratat om "etniska" grupper utan att alla får skrämselhicka.

/Mats

Utloggad Jerrark

  • Veteran
  • Antal inlägg: 797
SV: När kan man tala om "etniska svenskar"
« Svar #83 skrivet: februari 05, 2010, 19:26 »
Du kan vara kolsvart och känna dig som svensk, men det gör dig inte mindre svart för det. Att det finns olika etniciteter/raser/folkgrupper torde ingen kunna göra något åt, såtillvida alla inte medvetet börjar blanda sig hej vilt, med varandra. Fast det kommer inte leda till avsaknad av etnicitet, utan endast uppkomsten av nya. Vad jag tycker är ruggigt är det här pk-skadade sättet att pinka på sina förfäder. Vad är det för fel med att vara bördsstolt egentligen? Är man trygg i sig själv behöver man inte racka ner på andra, men man tar heller ingen skit för att man är den man är och jag anser att jag har rätt att vara svensk i Sverige, som mina förfäder har skapat. Det gör mig inte till en sämre humanist eller demokrat och den som påstår något annat gör mig verkligen allt annat än glad.

Att vara svart är ju i sig själv inte en etnicitet. Det finns svarta /mörkhyade människor av en massa olika etniciteter i en mängd länder. När det gäller Sverige finns det ju ganska många som är födda här och många som kom hit som adoptivbarn och är uppväxta i svenska familjer. Dessa personer kan ju knappt vara så mycket annat än svenska oavsett hudfärg. Sedan har vi ju som du påpekade en hel del personer av blandat ursprung vilka väl bör räknas som svenskar också även om en förälder kanske har annat ursprung.
Vad som är svenskt är helt enkelt också föränderligt och inte något som är hugget i sten.

Utloggad Ragnfast

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 982
SV: När kan man tala om "etniska svenskar"
« Svar #84 skrivet: februari 05, 2010, 19:38 »
Fast jag måste ändå säga att du blandar ihop vad som är svenskt med vem som är svensk. Svensk är i Sverige född av svenska föräldrar. Svenskt är det som för tillfället är på modet.

Utloggad Jerrark

  • Veteran
  • Antal inlägg: 797
SV: När kan man tala om "etniska svenskar"
« Svar #85 skrivet: februari 05, 2010, 19:44 »
Fast jag måste ändå säga att du blandar ihop vad som är svenskt med vem som är svensk. Svensk är i Sverige född av svenska föräldrar. Svenskt är det som för tillfället är på modet.

Tänk om personen ifråga är svart och född av svarta föräldrar som också är födda i Sverige. Hur många generationer måste man bo i Sverige för att vara svensk?

Och vad som är svenskt är ju ganska svårt att säga, det beror väl på hur man definierar svenskt. Är det t ex mer svenskt att äta potatis än att äta kebab?

Utloggad Spaceromancer

  • Medlem
  • Antal inlägg: 64
SV: När kan man tala om "etniska svenskar"
« Svar #86 skrivet: februari 05, 2010, 20:55 »
För att svara på trådstartarens fråga så kan man väl tala om etniska svenskar när det fanns något som kallades för Sverige? Först då kunde man känna sig svensk. Men att försöka ge en objektiv definition på vad som krävs för att kunna anses som Svensk verkar inte vara så lätt. Det bästa sättet tycks för mig vara att fråga hur någon ser på sig själv.

Utloggad Ragnfast

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 982
SV: När kan man tala om "etniska svenskar"
« Svar #87 skrivet: februari 05, 2010, 21:17 »
Tänk om personen ifråga är svart och född av svarta föräldrar som också är födda i Sverige. Hur många generationer måste man bo i Sverige för att vara svensk?

Och vad som är svenskt är ju ganska svårt att säga, det beror väl på hur man definierar svenskt. Är det t ex mer svenskt att äta potatis än att äta kebab?

Det torde ändå vara lättare för en dansk, en norrman eller låt oss säga en estländare än för en kines eller afrikan (observera att jag inte sa neger). Enligt mitt förmenande tar det längre tid ju mer främmande du är. Och potatis har väl i och för sig funnits här lite längre en kebab, men visst. Det är fredagskväll och jag har inget mer att tilläga än; skål!

Utloggad dersa

  • Veteran
  • Antal inlägg: 579
SV: När kan man tala om "etniska svenskar"
« Svar #88 skrivet: februari 05, 2010, 21:47 »
Bara en fråga... Vad är definitionen av en etnisk svensk?? Lite svårt att diskutera om man inte har en grund att diskutera om..

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: När kan man tala om "etniska svenskar"
« Svar #89 skrivet: februari 05, 2010, 21:48 »
Svensk medborgare.
kan vem som helst bli om man uppfyller vissa lagstadgade krav.
Det innebär att vem som helst kan känna sig som just ”svensk”.
Svensk är man alltså om man är svensk medborgare.

Etnisk svensk.
I och med att vi nu har 10% invandrat folk från olika länder behövs i vissa fall, en särskillnad mellan olika Svenskar – och jag ser inget fel i detta. Ett ord på modet är idag ”etnisk svensk” – vars innebörd bör betyda född i Sverige av Svenska föräldrar vars föräldrar också var Svenskar…osv. Alltså ett försök att innefatta någon sorts ”ursprunssvenskhet” som alltså inte har funnits i verkligheten eftersom vår etniska bakgrund har varierat. Men jag ser alltså begreppet ”etnisk svensk” som ett försök att klassificera landets ”ursprungliga befolkning” utan nämnt tidsperspektiv på det hela…

1;a, 2;a och 3;e generationens invandrare:
Namnet säger sig självt – men det är ett försök att beskriva någonting som egentligen inte går att beskriva riktigt. En 1;a generationens invånare klarar oftast inte språket perfekt, han bryter i olika grad och han har ibland svårt att göra sig förstådd. Han har med sig en kultur därifrån han kom och han är kluven mellan kulturen han kom ifrån och den kultur han numera bor inom.
2;a generationens invandrare är födda i Sverige, de har växt upp i landet och de är närmare den Svenska kulturen är sina föräldrars kultur – men står kanske och vacklar mellan dessa båda kulturer – lite beroende på hur föräldrarna uppfostrar dem.
3;e generationens invandrare är troligtvis nästan 100% svenska vad det gäller kulturtillhörighet.
(Ovanstående är mycket generellt skrivit och det är ett försök till att beskriva hur vi använder generationerna för att beskriva en persons ”rötter” i landet samt ungefär försöka beskriva vem han är i förhållande till oss själva). Jag skulle tro att invandrare kanske använder de här orden (begreppen) mer än vi för att förklara var någonstans en person befinner sig känslomässigt i just denna fråga om ”svenskhet”.


En svensk kan alltså ha vilken hudfärg som helst likaväl som vilken hårfärg och ögonfärg som helst. Vi har medborgare från de flesta länder som finns och de har alla olika färger som finns på sin hud, hår och ögon. De är svenskar – men inte etniska svenskar eftsrom det är något helat annat än ”enbart” svenskt medborgarskap.

Vi ”sorterade” svenskar i invandrare och Svenskar lite tillbaka i tiden – men det håller inte längre med en sådan indelning, alltså vi försöker sortera om invandrare i olika generationer istället + att vi själva har blivit etniska svenskar, alltså våra rötter långt tillbaka i tiden är från Sverige – vilket skiljer oss från dem var rötter finns någon annanstans. Det är, som jag ser det, en begreppskillnad mer än någonting annat. Ungefär som ”han är från Göteborg” – och då vet alla vilken humor han har…

En intressant fråga blir ju då: I vilken generation övergår en invandrare till att bli etnisk svensk?
Jag har aldrig hört någon säga att han är 10:e generationens invandrare…eller kommer vi att använda denna begreppsskillnad så länge?

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Jerrark

  • Veteran
  • Antal inlägg: 797
SV: När kan man tala om "etniska svenskar"
« Svar #90 skrivet: februari 05, 2010, 22:16 »
Det torde ändå vara lättare för en dansk, en norrman eller låt oss säga en estländare än för en kines eller afrikan (observera att jag inte sa neger). Enligt mitt förmenande tar det längre tid ju mer främmande du är. Och potatis har väl i och för sig funnits här lite längre en kebab, men visst. Det är fredagskväll och jag har inget mer att tilläga än; skål!

Frågan är väl bara hur lång tid det tar. Många som är födda här, och även adopterade, är ju svenskar (uppväxta i Sverige, med svenskt språk och svensk kultur), det enda som avviker från majoriteten är utseendet. Är man född och uppväxt här så är man ju inte främmande, särskilt om ens föräldrar är helsvenska, åtminstone kulturellt sett.

Potatisen kom hit första gången på 1600-talet men slog igenom på allvar först i början på 1800-talet. Många andra maträtter eller råvaror som vi betraktar som svenska har kommit hit avsevärt senare. Pizzan t ex är väl på väg att helt försvenskas, och spagetti med köttfärssås räknas väl numera som typisk svensk husmanskost.

Utloggad Ragnfast

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 982
SV: När kan man tala om "etniska svenskar"
« Svar #91 skrivet: februari 05, 2010, 22:22 »
Minnet lever inte längre än tre generationer, förutom för oss som aktivt söker och känner våra rötter, så det känns inte fruktbart att tala om fjärde, femte o.s.v. generationens invandrare med folk i allmänhet.

Efter tre generationer kommer den "nye svensken" enligt samma mall ha tappat rötterna med sitt ursprung och blir således mer främmande för sin egen kultur, samtidigt som han kanske inte känner sig helt hemma i den miljö han hamnat i. Folkförflyttning i stor skala under kort tid kan inte vara bra, vare sig för dem eller oss.

Utloggad Ragnfast

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 982
SV: När kan man tala om "etniska svenskar"
« Svar #92 skrivet: februari 05, 2010, 22:34 »
Ska man ändå försöka knyta ihop det på något sätt, kan man väl ändå konstatera att människor har mer gemensamt än vad de inte har, oavsett var de kommer ifrån, men den svenska pizzan är inte som den italienska. Det vore för yttermera visso ganska träligt om man var hänvisad till att bara äta syltade rovor i resten av sitt liv, men de som levde som de gjorde här i Norden förr i tiden kanske hade ett rikare inre liv än vad vi har, kanske för att vi har allt på display?

Utloggad Karlfredrik

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 346
SV: När kan man tala om "etniska svenskar"
« Svar #93 skrivet: februari 06, 2010, 16:35 »
Enligt DN finns en kulturellt mera välbevarad svenskhet bland finlandssvenskarna i Österbotten än det gör hemma i Sverige. Här har vi ett annat problem, kulturell bakgrund.

Utloggad Sven-Åke

  • Veteran
  • Antal inlägg: 652
SV: När kan man tala om "etniska svenskar"
« Svar #94 skrivet: februari 06, 2010, 17:23 »
I Finland finns också den kommun som har VÄRLDENS  högsta procentuella andel svensktalande personer.  Tror att den ligger i närheten av Vasa.

Utloggad Ingmar Bergman

  • Medlem
  • Antal inlägg: 85
SV: När kan man tala om "etniska svenskar"
« Svar #95 skrivet: februari 17, 2010, 17:52 »
Cefn ceirw!

Måste säga att ditt inlägg är väl genomtänkt Ingmar. (Bara för att inte gå helt off-topic)

Min nyfikenhet väcks nämligen ordentligt när du valt att hälsa på mitt modersmål Keltiska. Det är inte vilken hälsningsfras som helst heller utan min absoluta favorit. Vi hälsade alltid på det viset i byn där jag växte upp, cefn ceirw, man kan inte gå in på en pub i mina hemtrakter utan att mötas av de välkomnande orden.  :)

Har du Keltiska rötter Ingmar? Tillhör vi månde samma urbefolkning du och jag ?

/ Connor
Visst har jag det!
I min hemby var den vanligaste pubhälsningen det något folkligare "Pidyn ceirw!", men när vi skärpte till oss inför nästgårds så använde vi alltid "Cefn ceirw!"

/ Ingmar
Med plutonium tvingar vi dansken på knä.

Utloggad Jerrark

  • Veteran
  • Antal inlägg: 797
SV: När kan man tala om "etniska svenskar"
« Svar #96 skrivet: februari 17, 2010, 22:10 »
Glöm inte att vid något tillfälle i slutet på den senaste istiden så var 100% av de som befann sig i det som nu är Sverige invandrare. Den siffran har aldrig överträffats senare.

Utloggad Jerrark

  • Veteran
  • Antal inlägg: 797
SV: När kan man tala om "etniska svenskar"
« Svar #97 skrivet: februari 17, 2010, 22:23 »
Jo, fast tänker man så finns det inga urbefolkningar överhuvudtaget. Då var det helt rätt att ta svarta slavar, utrota indianer och bränna trolltrummor på bål. Då har ingen någon hemortsrätt någonstans i världen.

Övergrepp kan faktiskt aldrig rättfärdigas, hur länge eller hur kort tid någon än bott på ett ställe.

Utloggad Sven-Åke

  • Veteran
  • Antal inlägg: 652
SV: När kan man tala om "etniska svenskar"
« Svar #98 skrivet: februari 17, 2010, 22:36 »
Huvudfrågan är i pricip omöjlig att besvara och varje svar kan ifrågasättas på olika grunder.

Vid förra sekelskiftet emigrerade 1 miljon svenskar till USA.  När slutade dom att vara etniska svenskar och när kan man tala om etniska amerikaner?  Och varför kan man inte säja "etniska USAare" ?   Några av mina släktingar ansökte om medborgarskap i USA efter att ha varit där i 2 år, runt 1890. 

Utloggad dersa

  • Veteran
  • Antal inlägg: 579
SV: När kan man tala om "etniska svenskar"
« Svar #99 skrivet: februari 17, 2010, 22:45 »
Hemortsrätt har man väl där man bor, om man inte stulit sitt hem??Att ta slavar eller att utrota någon annan är ju inte OK här och nu! Kanske i en annan tid, innan oss eller iframför oss...