Författare Ämne: Skadevi - Skedevi  (läst 11905 gånger)

Utloggad Sindre

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 007
Skadevi - Skedevi
« skrivet: december 31, 2007, 02:05 »
Hej alla. Har haft en del funderingar om släktskapet Skade - Skede, dels sen jag läste om Skedevi i Östergötlands historia, samt Staffansskedet (http://sv.wikipedia.org/wiki/Staffan_stalledr%C3%A4ng). Skadevi är ju tolkat som en plats där man tillbad gudinnan Skade, medan Skedevi skulle vara en plats där man tillbad och hade hästkapplöpning. Min fråga är huruvida detta hänger ihop? Finns det några belägg på ifall ett Skede i från början var tillägnat Skade, månne? Eller är det bara lösryckta spekuleringar från min sida?

Utloggad liothida

  • Stammis
  • Antal inlägg: 433
SV: Skadevi - Skedevi
« Svar #1 skrivet: mars 11, 2008, 22:31 »
Hej alla. Har haft en del funderingar om släktskapet Skade - Skede, dels sen jag läste om Skedevi i Östergötlands historia, samt Staffansskedet (http://sv.wikipedia.org/wiki/Staffan_stalledr%C3%A4ng). Skadevi är ju tolkat som en plats där man tillbad gudinnan Skade, medan Skedevi skulle vara en plats där man tillbad och hade hästkapplöpning. Min fråga är huruvida detta hänger ihop? Finns det några belägg på ifall ett Skede i från början var tillägnat Skade, månne? Eller är det bara lösryckta spekuleringar från min sida?

Mig veteligen finns bara ett Skadevi (en gård utanför Håbo i Uppland). Har aldrig läst någon ortnamnsforskning på det. Däremot finns ett antal Skedevi, Skedvi och Skäve i framför allt östra Sverige. Skövde utgör sannolikt också som en variant. De brukar förklaras med ett gammalt ord skede för hästkapplöpning och -vi = kultplats. Kan vara förhistoriska platser för just ryttartävling eller hingsthetsning (eventuellt då i religiös ritual). En annan möjlig förklaring är att namnen utgår från sked i betydelsen planka och Skedvi kan då ha syftat på en med pank omgärdad kultplats. Har inte stött på några tolkningar som bygger på gudinnan Skade.

Utloggad Herulen

  • Veteran
  • Antal inlägg: 624
SV: Skadevi - Skedevi
« Svar #2 skrivet: mars 12, 2008, 00:30 »
För Gabriel Turville-Petre var Skade en kaosgudinna eller en mörkrets gudinna. Erik Brate var inne på samma linje och ansåg att Skade troligtvis var en dödsgudinna innan hon blev jätte. I forskardiskussionen anser flera att Skade kan ha degraderats till jättekvinna från att tidigare ha varit en gudinna. Magnus Olsen menar att skadekulten skulle ha haft egna helgedomar, så vitt man nu ser henne som gudinna vilket många forskare gör. Detta har bl.a. Vilhelm Grønbech, Ernst Alfred Philippson och Lotte Motz hävdat. Henrik Schück gör det inte för otroligt att Skade, med sina maskulina aktiviteter, har kunnat vara en äldre manlig gudom, möjligtvis Ull, vilket Franz Schröder har tagit fasta på. Skade som namn har en maskulin form och hon är vinterns gudinna precis som Ull.

Angående platsnamn så har bl.a. Jan de Vries och särskilt Hjalmar Lindroth samt E.H Lind ansett att platsnamn som Skadevi, Skedvi, Skee, Skjøl, Skadaland, Skaland är namn efter gudinnan Skade. I Lokasenna (Loketrätan) 51 kan vi läsa att Skade omtalar vé ok vangir som sina egna helgedomar, vilket skulle kunna stärka hypotesen om hennes teofora namn till platsnamn. Gro Steinsland påtalar dock att jättar ju också kan ha haft kultplatser, vilket skulle betyda att man inte måste betrakta Skade som gudinna om ortnamn skall finnas efter henne. Elias Wessén ställer sig dock skeptisk till att dessa platsnamn är bildat efter Skade, men han stänger inte möjligheten för detta.

Lite litteratur.

Erik Brate. 1914. Vanerna. Svenska humanistiska förbundets skrifter.

E.H. Lind. 1905. Norsk-isländska dopnamn och fingerade namn från medeltiden. Oslo

Vilhelm Grønbech. 1955. Vor Folkeæt i Oldtiden. Köpenhamn.

Hjalmar Lindroth. 1919. En nordisk gudagestalt i ny belysning genom ortsnamnen. Antiqvarisk tidskrift för Sverige.

-1930. Skee – Skövde – Skedevi. Göteborgs högskolas årskskrift.

Lokasenna. Eddan. Nordens folksånger. Tolkade från isländskan av Evdin Thall.

Lotte Motz. 1986. Giants and Giantness. Amsterdame Beiträge zur Alteren Germanistik.

Ernst Alfred Philippson. 1953. Die Genealogie de Götter in germanischer Religion. Mythologie und Theologie. Urbana.

Franz Rolf Schröder. 1941. Skade und Die Götter Skandinaviens. Untersuchungen zur germanischen und vergleichenden Religionsgeschichte.

Henrik Schück. 1905. Studier i Ynglingatal. Uppsala Universitets årsskrift.

Gro Steinsland. 1986. Giants as Recipiens of Cult in the Viking Age? Words and Object. (ed) Gro Steinsland. Oslo.

Gabriel E.O. Turville-Petre. 1977. Myth and Religion in of the North. New York.

Elias Wessén. 1921. Hästskede och Lekslätt. Namn och Bygd.

Utloggad liothida

  • Stammis
  • Antal inlägg: 433
SV: Skadevi - Skedevi
« Svar #3 skrivet: mars 14, 2008, 23:28 »
Tack Herulen för den litteraturlistan.

Erik Brate var inne på samma linje och ansåg att Skade troligtvis var en dödsgudinna innan hon blev jätte. I forskardiskussionen anser flera att Skade kan ha degraderats till jättekvinna från att tidigare ha varit en gudinna.

Jag har svårt att förstå den diskussionen. Skade är ju gudinna. Hon är förvisso född av tursasläkt men blir asynja genom giftemålet med Njord. Det är faktigt möjligt för utomstående att "tas upp" i asakretsen, det gäller både för vaner som Njord, Frö och Fröja och för tursar som Frigg, Skade, Gerd, Gefion, Loke och Ägir.

Det är en förvanskning (i alla fall förenkling) av nordisk mytologi att göra en skarp åtskillnad mellan gudar och jättar och se dem - i likhet med kristen mytologi - som inbegripna i en evig kamp mellan himmelska väsen och demoner. Relationerna är mer invecklade än så.

Utloggad Herulen

  • Veteran
  • Antal inlägg: 624
SV: Skadevi - Skedevi
« Svar #4 skrivet: mars 16, 2008, 23:06 »
Du har på sätt och vis rätt. Men orsaken varför jag ville betona Erik Brate och många andra som ville se en tidigare gudinna hos Skade beror på att jag vill se den fornskandinaviska religionen i ett långtidsperspektiv och att den inte är statisk. Oden har sina rötter under förromersk järnålder, ja kanske ända tillbaks till bronsåldern men det är först under romersk järnålder eller folkvandringstid han får sin position som gudarnas ledare. Det är också väl känt att Tyr hade en mer framskjuten position liksom även Heimdal och Frigg. Då är det inte heller omöjligt att jättar kan ha varit gudar och varför inte: att gudar kan ha varit jättar tidigare. 

Utloggad liothida

  • Stammis
  • Antal inlägg: 433
SV: Skadevi - Skedevi
« Svar #5 skrivet: mars 17, 2008, 10:22 »
Du har på sätt och vis rätt. Men orsaken varför jag ville betona Erik Brate och många andra som ville se en tidigare gudinna hos Skade beror på att jag vill se den fornskandinaviska religionen i ett långtidsperspektiv och att den inte är statisk. Oden har sina rötter under förromersk järnålder, ja kanske ända tillbaks till bronsåldern men det är först under romersk järnålder eller folkvandringstid han får sin position som gudarnas ledare.

Det var tusan. Jag tror nästan vi är överens på den punkten ;)

Vill bara än en gång poängtera betydelsen av geografiska skillnader ovanpå skillnaderna över tid.

Vi har en tendens att se Snorres redogörelser som ett "facit" på hur den förkristna religionen såg ut i Norden. Redogörelserna stämmer säkert för Island och stora delar av Norge. Men det är långt mellan Island och Mälardalen (eller Gotland eller Skåne) - och det var ännu längre på den tiden). Det fanns ingen statsreligion, ingen ärkebiskop, ingen katekes som höll ihop.
Polyteistiska religioner visar nästan alltid upp stora mått av lokala variationer, det gällde antikens Grekland så väl som dagens Indien. Athena var stor i Athen men inte i Sparta, Apollon-kulten var knuten till Delfi, Demeterkulten till Eleusis. Det såg säkert likadant ut i Norden. Den som var högste gud på en ort var underordnad på en annan. Och Adam av Bremen skriver ju att Tor hade den främsta positionen i templet i Uppsala. Där stod Oden vid sidan av.

Det är också väl känt att Tyr hade en mer framskjuten position liksom även Heimdal och Frigg. Då är det inte heller omöjligt att jättar kan ha varit gudar och varför inte: att gudar kan ha varit jättar tidigare. 

Jag tycker också mycket pekar på att bl a Tyr haft en större roll än han verkar ha haft på slutet, även om "väl känt" är väl starkt i detta samanhang (studier i fornnordisk religion är en gissningskonst utifrån sällsynt få fakta).

Jag är dock skeptisk mot teorin att asar, vaner och tursar(jättar) representerar gudar av olika ålder som trängt undan varandra. Då missar man att de tre släktena har olika roller och kompletterar varandra.

Asarna representerar den himelska makten, med åskguden Tor, himmelsguden Tyr. Vanerna, Njord, Frö och Fröja är jordiska gudar som står för fruktbarhet och rikedom. Tursarna representerar de otyglade naturkrafterna (som inte ens gudarna rår på), elden, kölden, ålderdomen och döden men också ödet (nornorna är tursar).

Förbundet mellan asar och vaner är inget annat än det klassiska motivet om föreningen mellan himmel och jord (ofta uttryckts om äktenskap mellan Fader himmel och Moder jord). Asarna ligger oftast i konflikt med tursarna i sin strävan att skapa ordning i kaos, men sluter också allianser när tursarnas krafter behövs (för att bygga ointagliga murar runt Asgård ex vis).

Tanken att nordborna under en första period skulle ha dyrkat enbart otyglade naturkrafter, för att sedan enbart ha dyrkat jordiska fruktbarhetskrafter för att på slutet helt fokuserat på himmelska krafter, känns långsökt, tycker jag.

Utloggad Sven-Åke

  • Veteran
  • Antal inlägg: 652
SV: Skadevi - Skedevi
« Svar #6 skrivet: mars 18, 2008, 00:42 »
Hoppsan - min farfar var stins i  -  TYRinge.  Undrar hur gammal den orten är och om det finns något . . ??    Men som glad amatör undrar jag hur pass tillförlitlig Snorre kan antas vara,  har för mej att han levde ca 200 år efter att kristendomen infördes på Island.   Med tanke på de första generationerna av präster, - och deras nitiskhet att utrota  "hedendom"  undrar jag hur mycket reel kunskap som blivit kvar, och hur mycket som silats genom prästernas 200-åriga garn.  Finns det SAMTIDA skildringar??   Man vet ju att Tor dyrkades i Bretagne  på 1000-talet.  Samtidigt fanns det kristna kloster i närheten.  Har dom samtida munkarna skildrat något???   

Utloggad Herulen

  • Veteran
  • Antal inlägg: 624
SV: Skadevi - Skedevi
« Svar #7 skrivet: mars 18, 2008, 16:31 »
Jag är dock skeptisk mot teorin att asar, vaner och tursar(jättar) representerar gudar av olika ålder som trängt undan varandra. Då missar man att de tre släktena har olika roller och kompletterar varandra.

Tanken att nordborna under en första period skulle ha dyrkat enbart otyglade naturkrafter, för att sedan enbart ha dyrkat jordiska fruktbarhetskrafter för att på slutet helt fokuserat på himmelska krafter, känns långsökt, tycker jag.

Här är vi av olika åsikt. Jag menar att uppkomsten av hallmiljön och en särpräglad krigararistokrati med blickarna mot vad som händer på kontinenten skapar ett helt annat ideologiskt underlag för krigarklassen. Uppkomsten av hallmiljön och dess ceremonier var någonting helt nytt som priviligierade krigararistokratin. Jag kan i det arkeologiska materialet se att hövdingadömerna bör ha ingått förbund med varandra. T.ex. är detta tydligt vad det gäller Uppsalakungen/kungarna och ledarna i Selånger och norrlandskusten, kanske även ledarna i Vasatrakten. Ett annat politisk förbund borde ha varit mellan Västgötar och de från södra Norge. Detta kan vi bl.a. skåda genom de krigsbytesoffer som nedlagts i Danmark och i Skedemosse. Urtypen för hallmiljön och dess politiska idéatmosfär med mytiska legender om hjältar och kungar är förstås Valhall. Hallbyggnaden (200-talet e.Kr.) i Gudhem anses av många (bl.a. Lotte Hedeager) stå som modell för senare utformningar av verkliga hallbyggnader. Med denna trend bör även asatron ha fått sin ledande ställning framför den vaniska tron. Då många gudar uppenbart har degraderats är det inte är allt för otroligt att vissa även förlorat sin forna gudastatus. Att vissa av dem återupptagits igen i gudaskaran genom asarnas tillåtelse ska väl ses som att asatron nu är den härskande. Kort sagt: asatron raerade inte den gamla tron men ville ändå visa vilken som bestämde.

Utloggad liothida

  • Stammis
  • Antal inlägg: 433
SV: Skadevi - Skedevi
« Svar #8 skrivet: mars 18, 2008, 18:34 »
Jag menar att uppkomsten av hallmiljön och en särpräglad krigararistokrati med blickarna mot vad som händer på kontinenten skapar ett helt annat ideologiskt underlag för krigarklassen.

Jag är helt med dig om att detta sannolikt innebar ett uppsving för kulten av krigarguden/kungaguden Oden och hans Valhall samt säkert en förändrad roll för guden Oden där han fått mer karaktären av härskargud från att tidigare varit en - kanske mer underordnad - gud över magin (de schamanska sidorna av Oden är ju föga aristokratiska). Men varför de andra asagudarna - som inte har med härskarroll och hallbyggnader att göra - skulle ha uppstått i detta skede kan jag bara inte förstå! Ta en folklig gud som Tor t ex. Skulle järnålderns människor inte haft någon åskgud, före detta skede, menar du?

Med denna trend bör även asatron ha fått sin ledande ställning framför den vaniska tron. 

Men några av de främsta gudarna under hednatidens slut är ju just vaner. Frö och Fröja.

Det har aldrig funnits någon "asatro" eller "vanatro" utan en förkristen religion med asar, vaner, tursar, alver, dvärgar, valkyrjor, diser ...

Då många gudar uppenbart har degraderats är det inte är allt för otroligt att vissa även förlorat sin forna gudastatus.

Vilka gudar är det egentligen du menar har degraderats? Du har själv nämnt Tyr som exempel. Men det talar ju tvärt emot din tes eftersom Tyr tillhör asarna, inte vanerna.

Finns det f ö ett enda arkeologiskt (eller annat) belägg för att någon av vanerna (Frö, Fröja, Njord/Njärd) skulle ha dyrkats tidigare än asagudarna?

Utloggad Ragnfast

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 982
SV: Skadevi - Skedevi
« Svar #9 skrivet: december 20, 2009, 21:03 »

"Jordens moder i Norden" har jag för mig boken hette som jag fått följande från:

Den stora modern, Gaia, verkar ha dyrkats först av alla. Ur henne är alla andra gudar och gudinnor framväxta. Detta hör hemma i jägar- samlarkulturen och tillhör det första gudomslagret. (Naturkrafter)

I det andra gudomslagret har gudinnan fått en make, eventuellt är de bror och syster. Vi är nu framme i den neolitiska revolutionen. (Vanerna)

I det tredje gudomslagret trängs gudaparet undan för en mer patriarkalisk ordning. Järnets intåg, fimbulvintern. (Asarna)

Sen följer olika gudomar med mer eller mindre långt fram i historien. Tor skulle, enligt mitt förmenande, säkert hängt med ända från stenåldern, med tanke på kastyxan t.ex.