Bures !
En viktig fråga man måste ställa sig - och försöka besvara - är vad benämningen "kvän/kven" egentligen avser, historiskt och i dag. Märk att jag sätter "kvän/kven" inom citat - det måste göras därför att det är fråga om olika innehåll i begreppet, till olika tider och i olika områden.
Det norrøna begreppet "kväner/kvener" är detsamma som det finska "kainuulaiset" och "kajaner" som har ryskt ursprung. Det finns flera former av benämningen "kajaner" - "kajbany, kajvany, kaivan, kaivanuuhe, kaivanooksj, kajani, kajvani".
Benämningarna konvergerar åt samma håll: åt vissa östersjöfinska folk (karelare, vepser) och genom ortsnamnshänsyftningar mot Tavastland (egentligen tavaster), vilka har det gemensamt att de antingen lever in anslutning till samernas utbredningsområde eller vid detta i sin forna, större utsträckning, men antyder också ryska (novgorodiska) förbindelser). I ryskt perspektiv har dessa folk, åtminstone i vissa sammanhang, sorterat under samma begrepp. (Thomas Wallerström).
Många försök har gjorts att förklara betydelsen av ordet "kvän, kven osv.". Här kan man notera att det samiska ordet "gáidnu" faktiskt betyder något - det betyder "tau" (norsk), alltså "rep" - och icke vilket rep som helst: det är specifikt ett rep av rötter för att dra en båt eller not. På samiska finns också ordet "gáidnulaš", som betecknar en människa som är "klossete", dvs. "klumpig".
I Egil Skallagrimsson saga (ca 1200) sägs att kvänerna delade på bytet enligt "askraka". Detta är en rysk (Novgorod) benämning på delning av bytet, där hövdingen skulle ha en tredjedel. (Olavi Korhonen).
Ottar (ca 890) berättar att "kvänerna" och norrmännen stundom härjar på varandras område. De hade ju samma ändamål med sina färder i Lapp- och Finn-marker, nämligen att exploatera (att "röva skatt av" och "handla med") "lapparna" och "finnene", dvs. samerna. Det var konkurrens om bytet.
I Egilssagan, som hänför händelserna till 800-talet, är "kväner" och norrmän vänner och gör gemensam sak mot karelerna. Under 1000-talet märks en stark intensifiering av förbindelserna österifrån i Norrland. Karelerna får växande makt, med Novgorods stöd. Från 1251 finns historiskt belägg för att kareler och norrmän låg i fejd med varandra i Finnmark, och 1271 omtalas att kareler och "kväner" plundrade i Hålogaland. Från mitten av 1100-talet till mitten av 1200-talet samarbetade karelerna med Novgorod.
Det finns många samiska berättelser om rövarna "gárjelah" (kareler) som på samiska också betyder fiende och "čuđit" (tjuder) som på samiska också betyder rövare. Namnet "tjuder" är ursprungligen ett ryskt ord för "främmande" (det har också brukats som ett skällsord) och ett gemensamt namn på alla i Ryssland bosatta finska stammar.
De samiska sägnerna om stridigheter med tjuder, karelare och ryssar har en reell historisk bakgrund. Målet för rövarbanden har varit främst de större norska fjordbottnarna, där det fanns stora upplag av skinn och kött avsedda för handel med köpmän från England, Frisland och Bergen. Dit tog sig rövarna över Kölen via Arjeplogsområdet och Torne Lappmark. På vägen rövades skinn och proviant av samerna samt krävdes vägvisare. (Phebe Fjellström).
Kanske någon som har sett den samiska filmen Ofelaš (Veiviseren) ?
MVH
Návdi