Författare Ämne: Vikingastädernas vedförråd  (läst 188007 gånger)

Utloggad Karlfredrik

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 346
Vikingastädernas vedförråd
« skrivet: augusti 28, 2009, 16:43 »
Angående fråga jag fått: Det måste ha gått åt mycket ved under vintern till att värma upp en vikingatida stad. Hade varje hus sitt vedförråd för vintern, eller fanns det månne vedhandlare med egna förråd utanför staden?

Utloggad Måns Sjöberg

  • Stammis
  • Antal inlägg: 210
    • Watercolor painting
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #1 skrivet: augusti 28, 2009, 21:52 »
Jag har inget svar men ett par observationer som har med saken att göra:

1) Jag tillbringade ett par veckor i Atlasbergen i vintern 1987-88. Där var minusgrader hela tiden, även mitt på dagen, och husen värmdes upp genom matlagning och inget annat. Man värmde vatten och bakade bröd över en eld på kvistar och ris tre gånger om dagen. Stenarna i eldstaden värmdes då upp och låg sedan och strålade ut värme resten av dygnet. Det blev inte särskilt varmt utan folk hade flera lager kläder på sig dag som natt och nöjde sig med det.

2) På Island bestod gårdarna ända fram till modern tid bl.a. av ett eldhus, där man lagade mat, och en stuga, där man sov. Det fanns alltså ingen värmekälla där folk mestadels uppehöll sig. Huset värmdes upp av kroppsvärme och jag gissar att det var en god idé att ha mycket kläder på sig på vintern.

Nu är ju både Atlasbergen och Island rätt vedfattiga och går kanske inte att jämföra med vilken vikingatida bosättning som helst, men jag tror ändå inte att det gick åt så värst mycket ved på vikingatiden heller. Folk kan inte ha haft tid att hugga ved och elda hela tiden. De hade fullt upp ändå.

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #2 skrivet: augusti 29, 2009, 19:08 »
Intressanta iakttagelser!
Betr. Island så kan man ju undra om de inte hade det varmare i de gamla långhusen under vikingatid. Var i Eiriksstadir för några år sedan, det är ju en rekonstruktion av ett långhus som bygger på utgrävningar där, ett långhus som vi är van att tänka oss (dock med torvväggar), med härden mitt i byggnaden. Kändes i alla fall ganska varmt och skönt därinne när jag var där (var dock på sommaren, men den isländska sommaren...).
http://www.leif.is/default.asp?sid_id=42781&tId=99&Tre_Rod=010&qsr

Långhusen är dock kanske inte så representativa för den "stad" som ursprungsfrågan gällde, vilka städer avsåg du Karlfredrik egentligen, fanns ju inte så många under vikingatiden? 
(Birkas vedproblem har ju avhandlats i en egen tråd här tidigare).

Det verkar inte alltid vara så, historiskt, att man gått från kallare till varmare hus. Det rapporterades bl.a. från yttre Hebriderna i Skottland att när man i början av 1900-talet lämnade sina gamla mörka "black houses", med kallmurade stenväggar och med central, öppen härd och flyttade till "modernare" tegelhus, med sina små öppna spisar i gavelväggarna, och med större fönster, så var det många som klagade över att det var så kallt i de nya husen.
http://en.wikipedia.org/wiki/Black_house

/Mats


Utloggad tty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 554
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #3 skrivet: augusti 29, 2009, 20:34 »
Min gissning är att befolkningen i omgivningen högg ved och seglade till Birka/Haithabu etc och sålde den. Så fungerade t ex Stockholms vedförsörjning så sent som på 1930-talet. Veden på Björkö kan inte ha räckt så långt. Det gjorde f ö inte veden på Island heller. Omkring 1125 skriver Are i Islendingabok om landnamstiden att "då var Island skogbevuxet mellan hav och fjäll". Så var det tydligen inte 200 år senare.

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #4 skrivet: augusti 29, 2009, 22:35 »
För mig är det självklart att man eldade och att man hade en värmekälla i sina hus. Jag tror inte att vi, någonstans, har hittat ett hus utan eldstad. Inte ens igloos var utan värme (tranlampor). Våra sovhus var utan värme – men inte dagligstugan.

Tänk också på att vintern var den tid man tillverkade saker och ting. Man arbetade med kniv och yxa och gjorde redskap av olika slag. Det kan man inte med frysande händer och utan ljus. Man satt vid elden och fick både värme och ljus från den samt lagade mat på den.

Vi vet att man på Island eldade med drivved och torv – efter det att man först eldat upp den skog som faktiskt fanns på Island.

Min erfarenhet är tältkåtor och torvkåtor och Samisk kultur. Är man i kåtan har man också en eld brinnande där. På sommaren mot myggen, när det är kallt ute för att få värme. Jag vet ingen kultur som inte eldar, för värme och ljus - eller mot flygfän. Elden är central i alla kulturer – så även i vår – kanske speciellt i vår eftersom vi har, och har alltid haft, en enormt stor tillgång till ved eftersom hela vårt land var/är skogsbevuxet. Det är bara att gå ut och hämta. Det är till och med godkänt i allemansrätten att man får ta ved var man än är- samt elda var man än är – om man är försiktig med elden.

Klart är att det är en enormt massa ved som behövs för en stad. Räkna med minimum ca 15-20 kubikmeter per hushåll och år – före kakelugnens tid.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad miklagard

  • Avslutat konto
  • Stammis
  • Antal inlägg: 424
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #5 skrivet: augusti 29, 2009, 22:52 »
För mig är det självklart att man eldade och att man hade en värmekälla i sina hus. Jag tror inte att vi, någonstans, har hittat ett hus utan eldstad. Inte ens igloos var utan värme (tranlampor). Våra sovhus var utan värme – men inte dagligstugan.

Tänk också på att vintern var den tid man tillverkade saker och ting. Man arbetade med kniv och yxa och gjorde redskap av olika slag. Det kan man inte med frysande händer och utan ljus. Man satt vid elden och fick både värme och ljus från den samt lagade mat på den.


Måste hålla med Thomas. Elden innebar ju inte bara nödvändig värme utan även ljus som var nödvändig för att se att göra allt nödvändigt ! ;=)

Utloggad Karlfredrik

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 346
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #6 skrivet: augusti 30, 2009, 14:28 »
Mats Hansson skrev:
Citera
Långhusen är dock kanske inte så representativa för den "stad" som ursprungsfrågan gällde, vilka städer avsåg du Karlfredrik egentligen, fanns ju inte så många under vikingatiden? 
Jag avsåg främst städerna i dåvarande Danmark, som exempelvis Hedeby och Lund, som i stor utsträckning blivit förebild för vårt återuppbygda Foteviken.
Birkadebatten var intressant men fokuserade inte på förvaringen av veden.

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #7 skrivet: augusti 30, 2009, 19:05 »
Inomhus eldade man främst björkved men man kunde även elda andra typer av lövträdsved. Orsaken är att björkved inte skvätter gnistor och glöd – som barrträdsved gör. Alltså, brandrisken minimerades.
Det är mycket jobb med ved, fällning, kvistning kapning, klyvning och torkning, sedan frakt och stapling på torr plats.

I städer kan jag tänka mig att man hade en vedbod på gården där man förvarade veden under lås eftersom vedtjuvar fanns. Att stjäla ved var något av det lägsta man kunde göra har jag läst någonstans – och det var dödstraff på att stjäla ved = veden måste alltså ha ansetts vara värdefull. Troligen beroende på att det är mycket arbete med ved – samt om den stjäls kanske man fryser ihjäl.

Sommartid kunde man kanske lita på vedleveranser månadsvis eller liknande – men vinterförrådet ville man nog ha klart redan på hösten så att man inte var beroende, eller, kanske blev utan ved under vintern.

Man hämtade ved från vedboden så att veden räckte för ett dygns behov skulle jag tro. Veden staplades i närheten av eldplatsen – men inte för nära elden. Man hade redan i vedboden sorterat veden på olika sätt, ved lämplig att späntas på ett ställe, näver man samlat ihop på ett annat, vanliga vedträn skildes ut från kubbar och man hade troligen även ett antal stora vedbitar som kunde ligga och glöda en hel natt i askan så att man hade glöd till morgonen och då slapp man göra upp eld igen. Dessutom var den svaga röken från en sådan glödkubb bra för att hålla flygfän borta. Lite näver, några späntbitar – och så var det eld igen och man kunde snabbt fixa frukost.

Man ville gärna tömma vedboden då och då för att rensa den helt för att slippa råttor och möss boende under staplarna – så man försökte alltså beräkna vedåtgången. Gissningsvis behövde man 10-12 kubikmeter för att klara en vinter. Vedåtgången ger alltså storleken på vedboden. Jag skulle tro att en vedbod på 2,5 X 3 meter samt 2—2,5 meter hög räckte en vinter för en stadsbo. Ju större hus/fler eldplatser, ju mer ved behövdes och ju större var alltså vedboden.

Om man fraktade hem färdigkluven ved, eller om man fraktade hem stockar och sågade dem samt klöv veden vet vi inte. Men man hade nog en huggkubbe på gården utanför vedboden -skulle jag tro. Kanske fraktade man hem färdighuggen ved? Jag skulle tro att man fraktade hem stockarna samt sågade, klöv och staplade veden på gården bakom huset.

Var man rik köpte man säkert veden från folk i området eller anställde folk som såg till att vedboden blev full inför vintern. Normalt folk och fattigt folk högg säkert sin egen ved.


Danmark har idag inte så mycket skog. Kanske har man eldat upp den skog som fanns? Om inte så måste Danmark importera ved – eller elda torv. Hedeby och andra Danska städer måste naturligtvis importera ved till staden – frågan blir ju varifrån man köpte den.  Birkadebatten ger ju storleksordningen på vedåtgången, alltså räkna med minst 10 kubikmeter per familj och vinter. Hur många hushåll fanns det i Hedeby?

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad tty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 554
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #8 skrivet: augusti 30, 2009, 21:02 »
Uppfattningen att det är och alltid har varit gott om skog överallt i Sverige är helt felaktig. I själva verket var skogs- och vedbrist stora och kroniska problem på många håll i södra och mellersta Sverige åtminstone från senmedeltid fram till en bit in på 1900-talet. Detta framgår av mängder av skriftliga källor, kartor och avbildningar (inklusive tidiga fotografier).

På många håll var landskapet åtminstone från 1600-talet t o m 1800-talet (och troligen även tidigare) kalt och trädlöst till en grad som vi har svårt att föreställa oss. Detta gäller åtminstone Skånes slättbygder, Hallands och Bohusläns kustområden, nästan hela Öland, Östgötaslätten och delar av Bergslagen.
Jag skulle tro att det håller även för Västergötlands, Närkes och Mälardalens slättbygder, men där är jag inte bekant med källmaterialet, så jag är inte säker.

 I Skåne var problemet så akut att varje tänkbar källa till torv exploaterades maximalt, även när mineralinnehållet i avlagringarna var så stort att vi överhuvud taget inte skulle betrakta dem som torv. En bekant till mig undersökte hundratals dödisgropar och andra sänkor i södra Skåne i hopp om att någonstans hitta en komplett och ostörd pollenprofil genom holocen. Han misslyckades, varenda litet kärrhål hade utnyttjats för torvtäkt.

En annan intressant kommentar från mitten av 1700-talet anger att anledningen till att storkarna i Skåne byggde på hustaken i byarna på slätten var att det helt enkelt inte fanns några träd att häcka i! I Skånes skogsbygder däremot, säger samma källa, häckade storkarna i träd.

Själv gjorde jag för några år sedan en studie av socknarna runt Tåkern på västra östgötaslätten på 1700-talet. Allt som allt hittade jag en liten gles aldunge ute på en udde i Tåkern, att det växte martallar på Dags Mosse och två fäladsområden med "granbuskar". I övrigt ingenting! Däremot mängder av uppgifter om att gagnvirke och vedbrand saknades på gårdarna.

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #9 skrivet: augusti 30, 2009, 23:39 »
Det tty skriver är mycket intressant.
Det går åt enorma mängder ved under ett år. Slättbygder, där det är relativt tättbefolkat, avskogas snabbt, dels för att man vill odla marken och dels för att man tar ved och byggnadsmaterial.
Man ville ha björkved till ved, i alla fall lövskog – och till att bygga med ville man ha barrträd, framförallt tall. Om det nu var 50/50 lövskog och tallskog så försvann lövskogen snabbare än tallskogen eftersom man eldade mer trä än vad man använde för att bygga. Kvar blev granskogen.

Men, problemet kom nog ganska ”sent” eftersom när man tog mark för en gård så tog man också skog till gården, så stor bit att både byggtimmer och vedskog fanns för gårdens löpande behov. Problemet bör alltså inte ha blivit något problem förrän man började dela på gården vid arvsskiften. Plötsligt skulle då den skog som fanns fördelas mellan två gårdar – vilket innebar vedbrist på lite sikt. Skogen klarade inte av att föryngra sig. När sedan även dessa gårdar delades blev det fyra gårdar som skulle ta ved där veduttaget planerats för 1 st gård.

Sen medeltid låter för mig lite tidigt för vedbrist – men jag har inte läst det som tty hänvisar till. Runt våra städer uppstod säkert vedbrist ganska snabbt - så deras befolkningar fick troligen resa ganska långt för att få tag på ved.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Sven-Åke

  • Veteran
  • Antal inlägg: 652
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #10 skrivet: augusti 31, 2009, 00:02 »
Ända in på 1900-talet var det brist.  Min farmor född 1904 i sydligaste Halland  brukade peka när vi var ute och åkte och sa att "När jag växte upp var det bara  ljung på den kullen/åsen/bergsidan  och på höstarna lyste ljungen röd. Nu växer bara gran."  Hon sa det på många ställen när vi åkte.

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #11 skrivet: augusti 31, 2009, 01:25 »
Våra förfäder var kloka. Kanske tog man hänsyn till jordmån osv när man ”delade upp” slätterna i lämpliga jordbitar så att varje gård kunde försörja sig själv med säd osv – men man mutade in skog utanför slättområdet? De som kan om våra tidiga uppdelningar av mark får gärna berätta hur en normal tidig gård såg ut markmässigt, både på slätterna och i andra bygder.

Jag vet att den gård jag härstammar ifrån hade bra odlingsjord runt själva gården men att deras skogsmark låg en bra bit från odlingsmarken – och den gården har funnits sedan 1400 talet.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad tty

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 554
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #12 skrivet: augusti 31, 2009, 20:29 »
Det var inte ovanligt att gårdar i skogfattiga områden hade del i skog på långt avstånd från gården, ofta som andel i en allmänning.

Så hade (och har) gårdarna i Åkerbo härad söder om Roxen en allmänning på den skogklädda nordstranden, gårdarna på Visingsö hade en allmänning på den skogrika västgötasidan av Vättern och gårdarna i Dals härad på östgötaslätten hade vissa rättigheter på Omberg (som de och kronan flitigt tvistade om).

I flera fall går dessa arrangemang bevisligen tillbaka till medeltid (liksom i fallet som Thomas nämner ovan) vilket visar att närbelägen skog saknades redan då.

I de fall transporten kunde ske över vatten, d v s både skog och gård låg nära samma sjö, fungerade det nog ganska bra, men att frakta större mängder ved eller timmer någon längre sträcka på land var mycket dyrt.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #13 skrivet: september 01, 2009, 23:08 »
Vedbrist kanske man kan kalla det, men man måste ställa det i relation till allt annat. Vi kallar det inte matbrist bara för att man fick jobba hårt för brödet, det blir det först när inet ens hårt arbete räckte för att få bröd på bordet. Ved krävde förvisso arbete men var ändå relativt tillgängligt. Visst fick man transportera och organisera men det gäller ju för alla produkter i ett tättbebyggt område.
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Sindre

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 007
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #14 skrivet: september 01, 2009, 23:15 »
Vedbristen i Sverige var till 90% på grund av järnbruken. Det är ingen slump att järnbruken ligger vid åar, som gör det lätt att frakta ved - förutom att det också kan utnyttjas till energi för t.ex. fallhammare..

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #15 skrivet: september 02, 2009, 01:40 »
Ved tar lång tid att anskaffa och det är mycket hårt tungt arbete förknippat med ved – dessutom skall veden torkas och förvaras i skydd från regn.
Trots att vi idag har moderna verktyg, motorsågar, kapsågar, klyvmaskiner osv är det ett tungt jobb.
Dåtidens människor hade inte ens sågar, man fällde kapade och klöv med yxor. Vinterförrådet bör vara 10-15 kubikmeter ved. Jag tror att det är mycket svårt att ens föreställa sig vilket jobb allt detta var om man inte har utfört jobbet själv någon gång, eller i alla fall delar av jobbet.

Jag har lärt mig att det är de små talens magi som gäller i de allra flesta fall. Visst förbrukade järnbruken ved, kolmilorna, tjärdalarna också. Men jag tror att matlagningen och uppvärmningen av bostadshus tog den mesta veden eftersom det eldades i varenda hus 365 dagar per år.

Om Sverige hade 500.000 invånare bör det alltså bli ca 125.000 hushåll som eldar 20 vedträd per dygn = 8.333 kubikmeter ved per dag = 3 miljoner kubikmeter ved per år – lågt räknat. Hur mycket ved förbrukade ett järnbruk?
Utöver själva hushållsveden tillkommer all annan daglig uppvärmning, keramikbränning, smedjor, järntillverkning osv. Veduttaget blir alltså enormt – år efter år efter år.

Frågan blir då i slutändan om års-återväxten överstiger det årliga veduttaget i de områden som är tättbefolkade. Personligen tror jag inte det. Det var också därför jag reagerade med siffror i Birka-tråden kontra befolkningstalen som nämndes. Birka fanns i ca 150 år X veduttaget + att Märlarens strandnära tomter varit befolkade i hundratals år redan innan Birka kom till = det bör ha varit ont om ved redan innan … Alternativt, Mälarens stränder var inte bebyggda innan Birka = det fanns gott om ved i början – men inte efter 25 år – om Birka hade en stor befolkning.

Vedåtgången kan alltså användas till olika former av överslag i rimlighet när det gäller befolkningstal, hur länge ett område varit befolkat, hur tät befolkningen varit – osv. Vedhanteringen/vedåtgången är en del av vår historia.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad miklagard

  • Avslutat konto
  • Stammis
  • Antal inlägg: 424
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #16 skrivet: september 02, 2009, 13:15 »
Thomas och jag hade en lite animerad diskussion om vedförsörjningen i Birka (även privat) ;=) . Visserligen är min åsikt fortfarande att vedförsörjningen på Birka måste ha fungerat, och att befollkningen på Birka hade råd att köpa den ved som omlandet producerade, men diskussionen var viktig och öppnade åtminstone min ögon för både avfalls- och vedproblemets enorma svårigheter. Jag skulle tro att många håller med mig. Jag tycker att Thomas sätt att resonera måste tas med den största respekt, Den tillför verkligt förnuftiga, kloka och logiska argument från en person med något så ovanligt som gedigna personliga erfarenheter av ett liv i nära samspel med naturen, som vi aldrig bör eller kan bortse ifrån.  Jag har lärt mig något som jag aldrig glömmer. 

Utloggad Sindre

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 007
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #17 skrivet: september 02, 2009, 13:44 »
Jag får nog ge mig, Carl Thomas, efter att ha undersökt ämnet lite mer. Det jag läst om det kommer från min smidesutbildning och behandlade framför allt järnproduktionen i Bergslagen.
Jag har själv milat kol och tillverkat järn, och vet hur mycket trä som krävs för en relativt liten mängd kol, och en än mindre mängd järn. Och med tanke på att Sverige var en av Europas största järnexportörer under hela medeltiden, så torde skogen gått hårt åt. Detta var också vad våra läroböcker underströk.

Men då andra har undersökt detta långt mer ingående än så är det bara att lyfta på hatten:

http://books.google.com/books?id=bDrV3F6TYCMC&pg=PA191&lpg=PA191#v=onepage&q=&f=false (ss. 190-191)

Utloggad largo

  • Stammis
  • Antal inlägg: 101
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #18 skrivet: september 02, 2009, 14:12 »
Vedåtgången för en normalhushåll borde lämpligen delas in i två kategorier -
Ved för matlagning
Ved för uppvärmning
Jag har själv tillbringat kalla nätter i fäbostugor, så kallade eldhus, där det är en öppen härd, där röken släpps ut via ett hål i takkonstruktionen.
En nying i ett sådant eldhus räcker väl till för att ha en behaglig natt, och rökutvecklingen är inte besvärande.

Saxat från Wikepedia -
"Nying är ett äldre eller provinsiellt ord för "stockvedsbrasa", ofta anordnad så att den kunde brinna en hel natt. Nyingar användes ibland för att vägleda sjöfarande eller av skogsarbetare, jägare och timmerflottare som var tvungna att tillbringa natten under bar himmel. Namnet härrör troligen från det fornsvenska nudher, som betyder trästock.
Det vanligaste sättet att göra en nying var att lägga två avkvistade furustammar på varandra. Mellan dem stacks spån och torra vedstickor som sedan antändes. Det börjar då glöda i stockarna och en mild jämn värme sprids från dem under en lång tid"


En nying är en mycket vedbesparande eldmetod, och kan dessutom skapas utan att stockarna nödvändigtvis behöver vara helt torkade. Nyingen fungerar bäst om endast tändveden är torr, och stockarna relativt nyfällda, och endast glöder.
Morgonkaffet kokas sedan på resterna av nyingen. ;D

I Danmark har jag för mig, att ända fram till tidigmodern tid, fanns boningshus där kreaturen vistades i huset vintertid, och med sin kroppsvärme bidrog till ett uthärdligt inomhusklimat, om än inte till ett uthärdligt luktklimat.
Kan denna tradition ha funnits över hela Norden? När man fosfatkarterar, kan man då se om fosfathalterna också är höga i själva boningshuset?

Kokhus användes för matlagning, och bland annat för att undvika eldfara i själva boningshuset/sovstugan. Detta skulle kunna tala för minimal uppvärmning i sovhuset.
Fårskinn och fällar omnämns ofta i äldre källor, dessutom tycks folk ha sovit mycket intimt, varför jag skulle gissa att vedbehovet kanske kan räknas ner till 10-12 m2 per år.
Jag ställer mig dessutom lite tvivlande till att sågar inte använts, utan endast yxor. Sågar fanns ju tveklöst under vikingatid.


Utloggad sjovik

  • Medlem
  • Antal inlägg: 74
  • Mitt ego
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #19 skrivet: september 02, 2009, 21:03 »
Frågan blir då i slutändan om års-återväxten överstiger det årliga veduttaget i de områden som är tättbefolkade.

En kärnfråga är förstås "Hur stor markareal behövs för att årstillväxten skall motsvara årsuttaget för ett normalt vikingatidshushåll?".

Någonstans finns väl ett bra svar på frågan. Själv har jag hittat hemsidan www.alternativ.nu. Där har jag från tråden "Vilka träd till vedskog m m" hämtat följande citat:

"Har en skogsdunge på ca 4000 kvm. En hel del stora stenar ligger i den också, så det är nog mindre mark som det växer träd på. Jag hade tur och behövde inget plantera, för dungen fanns när jag flyttade hit. Jag tar min ved ur den och den räcker sedan 16 år. En enda gång köpte jag till p g av att jag inte var hemma den vintern och därmed inte kunde ta ut några träd. Tar ut 20 - 30 kbm varje år och det ser ut att växa ifatt. Trädslagen är mest asp, en hel del ek, lite gran, tall, lönn och så hassel. Hassel har mycket bra värmevärde och växer ganska fort också. På kanten växer det sälg och fågelbär, rönn och björk. Den blandningen verkar bra och återväxten ser bra ut".

I tråden i övrigt finns också en hel del praktiska resonemang av intresse för ved-på-vikingatiden-funderingar. Det verkar som om en halv hektar mark borde räcka för ett hushåll. Kombinerar man detta med ett "högsta rimliga transportavstånd" så kan man räkna fram ett "högsta rimliga invånarantal" för ett dåtida samhälle. Är någon road av att räkna vidare? Själv avstår jag helst från allt som har med matematik att göra.

Hur "dyr" var en båt hos de skickliga båtbyggarna på vikingatiden?  Varor med högt värde i förhållande till volym/vikt kunde med fördel fraktas per båt, men var det någon god affär att använda båt för transport av skrymmande varor som ved och hö? Det har ju antytts förut här att Birka kanske fick svårigheter när befolkningen växte. Sigtuna hade en hamn, men ved och hö kunde ju faktiskt fraktas dit per släde, drög eller släpa, som inte alls krävde samma investeringar som en båtflotta.