Samtidig observerar man att sydpolisen krymper - i tjocklek:
NASA and other research organizations have discovered two seafloor troughs that could allow warm ocean water to reach the base of Totten Glacier, East Antarctica's largest and most rapidly thinning glacier. The discovery likely explains the glacier's extreme thinning and raises concern about its impact on sea level rise.
https://www.youtube.com/watch?v=UHkzLhh-0EM&feature=youtu.be
Man kan mao. få det intryck att isen i Antarktis både växer och krympar. Förklaringen törs tydligen vara vad vi tidigare beskrivit som en "glacial kollaps" - där en gradvis uppvärmning av islobens kärna leder till en kollaps i lobens inre struktur, varför en tjock och massiv islob kan flyta ut och på så sätt bre seg över en större areal.
Reaktionen kan enkelt förklaras med termodynamik, som en initierande fas av en större avsmältning. Sen kan grenar av isloben genomgå ytterligare uppvärmning och genomgå en totalkollaps - också kallad "Jökull-laup" från liknande observationer på Island. (Jmfr. ovanstående post gällande jökullaupet i dom kaukasiska bergen, 2003.)
Dessa fenomen kan i numer oberberas genom tekniska observationer och mätningar, såväl på Sydpolen som på Grönland.
Lake Vostok Behaves Like A ‘Captured Lake’ and May Be Near To Creating An Antarctic Jökulhlaup
http://www.nasa.gov/content/goddard/antarctic-sea-ice-reaches-new-record-maximum/#.VRFgR_mG-yb
I fall kalvningen blir omfattande kan man även uppleva en ny köldperiod ikring det södra ishavet.
En liknande 'kollaps' och dito rörelse har observerats på Svalbard och på NV Grönland, där Europas sista stora glaciär ('isbre') ligger. Av den orsak har delar av NÖ Amerika under dom senaste år sett köldperioder och snömängder utöver det vanliga.
Därmed finns här alltså empiri som bekräftar den teori vi tidigare i tråden beskrivit beträffande dom globala ismassivens nersmältning som huvudorsak till dom klimatiska ändringar som uppstått genom dom senare miljoner år. Det som i litteraturen kallas "glacialer" och "inter-glacialer" får i så fall förklaras med termodynamiska reaktionsmönster - vilket innebär att avsmältningen och minskningen av av iskapporna är som störst under dom perioder då klimatet är som värst.
Då kan man ju bättre förklara hur det skandinaviska istäcket försvunnit - som en gradvis process med olika abruptioner - genom hela Weichsel-perioden. Utbredningen under sen-Weichsel kan då förklaras som resultat av den sista skandinaviska inlandsisarnas slutliga kollaps, snarare än som en växt i iskappan som sen skulle försvinna - pr omedelbart - så snart Holocene-värmen inträdde. I det perspektivet kan man även få datamodellerna av Weichseltidens förlopp att stämma med hydrologins och termodynamikens lagar - jämte dom arkeologiska och biologiska fynd man har av en rad större och mindre livsformer som överlevde den senare delen av istiden på den fenno-skandiska halvön, jmfr. ovan.
Bilden av en massiv, 2-3 km tjock iskappa som täckt hela Fenno-Skandia och Östersjön under LGM är mao. gravt felaktig. Som det törs framgå av alla dom fynd som nu refererats på denna tråd har istäcket över Skandinavien - och dom tidvisa utflöden i Östersjön - varit betydligt mindre än vad man teoretiserat. Enligt ovanstående logik skulle krympningen varit konsekvent genom dom senaste 15 miljoner år - med stigande abruptioner (kalvningar, utflöden och kollapser) sen Eem-perioden, 120.000 år f.n. Dom observationer man gjort i Arktis och Antarktis genom senaste sekel törs beskriva dessa fenomen rätt klart - empirisk.