Författare Ämne: Djur och natur  (läst 10385 gånger)

Utloggad Frågvis Amatör

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 832
SV: Djur och natur
« Svar #20 skrivet: juli 01, 2014, 18:49 »
Vetgirig. Dina beskrivningar stämmer inte alls med den bok om Norra Åsbo härad, under järnåldern och fram till modern tid, som jag läser just nu(Landskap Bortom Traditionen):

Citera
Befolkningen fanns ju dels runt kyrkorna, där de gamla gårdarna med anor från Gorms/Haralds ledungsindelning angav var befolkningen fanns. De 24 gårdarna och storgårdens (senare uppdelat på stormann/hövitsman (blivande adelsman) resp kyrka) utvecklades med tiden till 24 byar istället. De olika gårdarna/byarna nyttjade all mark de var tilldelade även om byamännen inte bodde i periferierna. Varje gård/by hade sin allmänning, vanligen använd för bete, i periferierna av byamarkerna. Men det fanns även en sockenallmänning (ca 1/3) av socknen. Prästboställe och hövitsmannen (sedemera adelsmannen) delade på kungens 1/3, men så småningom flyttade adelsmannen ut ur kyrkbyn för att bygga en befäst gård, ibland utvecklat till ett stenslott, varvid denne fick köpa/överta 1/3 av sockenallmänningen.

Men i socknarna fanns också en mängd jordlösa, d v s mjölnare, smed, tunnmakare, timmerman, s k arbetsjon m fl. Dessa hänvisades i princip att bo på sockenallmänningen i ett utvalt område, gärna i anslutning till en genomgående väg. Här placerades även så småningom fattighuset. En äldste son, som väntar på sitt arv kunde få bosätta sig inom gårds/byallmänningen. Bosättningarna inom allmänningar innebar förståss att runt husen anlades små åkrar och framförallt köksträdgårdar. Likaså planterades frukt- resp bärträd. Ett exempel är Rösa by mellan Gråmanstorp och Östra Ljungby.

När man däremot talar om glesbefolkade delar av socknarna, så befolkades de vanligen inte före de olika skiftesprocesserna, d v s 1750 och framåt. Samtidigt upplöstes de gamla bybildningarna med drag från Gorms/Haralds tid i stora drag.

Det har varit en trakt med liten befolkning under hela järnåldern förutom området i kontakt med Rönne Å.
Har du en källa?

Thomas I

Utloggad Vetgirig

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 470
  • Skåning, naturaliserad Norrlänning, orienterare
SV: Djur och natur
« Svar #21 skrivet: juli 02, 2014, 15:40 »
Jag tänkte förklara varför jag anser att fältet med domarringar på Stidsvig/Kopparmöllans f d fälad (allmänning) är den nordligaste resten av ett enormt fornlämningskomplex, vilken krävde en stor del av resurserna för Gråmanstorp stenkross att bryta ned under 75 år. Det kan inte uteslutas att hela Rösa byamarker samt angränsande i Ö Ljungby åt väster ingick i komplexet. Läget är sakralt från en vy söderifrån och då får man en helt annan syn på hur befolkad landet kan ha varit. Tyvärr havererade systemet, så texten försvann och jag orkar inte göra om.

En bok, som begränsar sig till något så sent som härad, kommer att missa vad som hände före häradenas organiserande. Sedan måste boken förhålla sig till den befolkning, som krävdes för att bruka danernas "bergslag".

Amatör! Skåning i Norrland!

Utloggad Frågvis Amatör

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 832
SV: Djur och natur
« Svar #22 skrivet: juli 02, 2014, 16:17 »
Vetgirig. Du pratar om platser i Södra Åsbo härad. Örkelljunga och norröver är Norra Åsbo Härad. Boken jag pratar om använder härader för att förklara hur geografin hänger ihop, och fornminnesbilden, längs den del av E4:an som breddades och fick en ny sträckning för några år sedan.

Södra Åsbo härad har fornminnen och tecken på en befolkning sedan långt tillbaka men vi pratar om Norra Åsbo härad, som är typisk risbyggd och inte fullåkersbyggd.

Thomas I

Utloggad Vetgirig

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 470
  • Skåning, naturaliserad Norrlänning, orienterare
SV: Djur och natur
« Svar #23 skrivet: juli 02, 2014, 16:48 »
Men de NV delarna ingick i den danska "bergslagen" resp att dess norra delar brukades av befolkningar enligt metoderna för "vandrande byar" vilka konstaterats arkeologiskt i Älmhuls utkanter och dessförinnan beskrivits av Hyltén-Cavallius i hans bok "Värend och Virdarna" (som även inkluderade Finnvedingar och Njudingar). De vandrande byarna inordnades enligt arkeologi framtagen just vid nämnda vägprojekt (tror jag) i Älmhulttrakten under 1300-talet i fasta bebyggelser, så möjligen var man något tidigare på andra sidan gamla  landsgränsen.

Fästningarna i Knäred resp Vittsjö hade inledningsvis sannolikt som främsta uppgift att samordna inhämtandet av det järn (i varje fall beskattningar) som producerades inom den nämnda bergslagen och mindre betydelse som gränsförsvar. Senare ändrades detta till främst gränsförsvar.
Amatör! Skåning i Norrland!

Utloggad Frågvis Amatör

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 832
SV: Djur och natur
« Svar #24 skrivet: juli 02, 2014, 17:13 »
Järnframställning kom igång kring 1300-talet e.Kr. i Norra Åsbo härad och ett begränsat jordbruk med ensamgårdar kring år 1000 e.Kr. och senare.

Thomas I

Utloggad Vetgirig

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 470
  • Skåning, naturaliserad Norrlänning, orienterare
SV: Djur och natur
« Svar #25 skrivet: juli 02, 2014, 22:14 »
Det var snarare under 1300 den danska bergslagen läggs igen. Snarare flyttade den till Tabergområdet där den blev svensk. Bortsett från att alla gårdar förståss fortsätter göra bondejärn i alla bygder.

En av anledningarna till danernas intresse för Hallandskusten från början av 800-talet, var att där fanns goda fälader (boskap, främst får), bl a segeltillverkning, och att där fanns en bergslag innanför. Man tvingade alltså kustborna till underkastelse även om man inte förmådde ta kontroll över resten av Finnvedingarna, men man kontrollerade i alla fall utförselhamnarna för järn där vinsterna skapades.

Knuts anfall åt öster 1026 handlade förståss inte enbart om politisk kontroll, utan en bonus han sökte var att ta kontroll över utförseln av järn längs Helga Å resp Helge Å. Nu lyckades han inte till fullo, då i varje fall Virdarnas led längs Helga Å förblev öppen. En annan utförselled från danska bergslagen förde ned till Rönne Å-dal. Här är det osäkrare marker för när danerna fick kontroll över å-mynningen.
Amatör! Skåning i Norrland!

Utloggad Frågvis Amatör

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 832
SV: Djur och natur
« Svar #26 skrivet: juli 02, 2014, 22:47 »
Vetgirig. Norra Åsbo härad har analyserats av professionella arkeologer och det finns väldigt magra bevis för mänsklig aktivitet i detta område under järnåldern. Det har gjorts kartanalyser, pollenanalyser, fornminnesanalyser, analyser av skriftliga källor samt arkeologiska undersökningar innan vägbygget som alla pekar åt samma håll som jag har beskrivit tidigare. Området var inte intressant för exploatering förrän under medeltiden.

Har du några bättre källor? Ja har inte hört om någon källa av dig så här långt!

Thomas I


Utloggad Vetgirig

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 470
  • Skåning, naturaliserad Norrlänning, orienterare
SV: Djur och natur
« Svar #27 skrivet: juli 03, 2014, 12:18 »
Nu hittade man spåren i den delen av vägutbyggnaderna, som berör utkanterna av Älmhult-trakterna. Vandrande byar lämnar sällan det minsta synliga spår över marken, även om "vandringen" ofta cirkulerar och bosättningen återkommer med någon generations mellanrum till samma platser.

Företeelsen konstaterades först arkeologiskt för Danmark (sen stenålder till bronsålder till tidig järnålder), men existerade alltså så sent i tiohäradsbygderna, att de gamla i slutet av 1800-talet kunde ge Hyltén-Cavallius en detaljerad bild av hur systemet fungerade. De danska arkeologerna kände inte till Värend och Virdarna när de gjorde sina tolkningar under 50-60-talen, men har sedan kunnat använda boken till att komplettera synen på vad arkeologin utvisade.
Vandrande byar upphör automatiskt om befolkningstätheten blir för stor och i Älmhulttrakten är gränsen 1300-talet (sent) enligt arkeologin.
Amatör! Skåning i Norrland!

Utloggad Frågvis Amatör

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 832
SV: Djur och natur
« Svar #28 skrivet: juli 03, 2014, 14:33 »
Vetgirig: Vi diskuterar Skåne under järnåldern generellt och senast läget i norra Åsbo härad, som ett exempel på en glest befolkad trakt. Älmhult har inget med detta att göra.

Har du några källor?

Thomas I

Utloggad Vetgirig

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 470
  • Skåning, naturaliserad Norrlänning, orienterare
SV: Djur och natur
« Svar #29 skrivet: juli 03, 2014, 17:54 »
Älmhult hör till saken eftersom där finns företeelser som inte kan uteslutas för terrängen söder om. Terrängen liknar varandra och bör ha nyttjats på likvärdiga sätt.
Amatör! Skåning i Norrland!

Utloggad Frågvis Amatör

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 832
SV: Djur och natur
« Svar #30 skrivet: juli 03, 2014, 19:47 »
Vetgirig. Jag uppfattar det som att vi pratar om fornminnesbilden i Norra Åsbo härad. Terrängen har inte så mycket med detta att göra. Fornminnesbilden är mager i detta härad och undersökningarna som är gjorda, i den bok jag läser, pekar på en kolonisation under medeltiden.

Om det har bott folk i Älmhult under järnåldern har ingen stark koppling till Norra Åsbo när befintlig forskning pekar i den riktning som den gör.

Thomas I

Utloggad Vetgirig

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 470
  • Skåning, naturaliserad Norrlänning, orienterare
SV: Djur och natur
« Svar #31 skrivet: juli 04, 2014, 13:39 »
Dick Harison bloggade så vitt jag minns om gårdarna i Älmhulttrakten och de ändrade karaktär till bofasta under 1300-talet (särskilt mitten). Det är väl medeltid. Det är ju också i princip gransocknen till NV delen av N Åsbo. Varför skulle det skilja så mycket till N Åsbo, d v s bara några få mil?

All bebyggelse är ju INTE fastboende. Man brukade alltså även skogsmarker med svedjebruk blandat med boskapsskötsel, samt övriga komplementnäringar (jakt, fiske, hantverk, metallframställning), vilket inte nödvändigtvis förutsätter fastboende.
Amatör! Skåning i Norrland!

Utloggad Frågvis Amatör

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 832
SV: Djur och natur
« Svar #32 skrivet: juli 04, 2014, 16:45 »
Vetgirig: Tyvärr har jag inte hittat något blogginlägg av Dick Harrison  om gårdar i Älmhultstrakten.

Geografisk närhet behöver inte automatiskt betyda en liknande fornminnesbild. Södra Åsbo härad har en mycket rikare och äldre fornminnesbild än Norra Åsbo härad. Forskarna, har som sagt, hittat väldigt få bevis för mänsklig aktivitet i Norra Åsbo härad under järnåldern.

Thomas I

Utloggad Vetgirig

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 470
  • Skåning, naturaliserad Norrlänning, orienterare
SV: Djur och natur
« Svar #33 skrivet: juli 05, 2014, 10:39 »
Lika väl kan det handla om undermålig fornlämningsinventering. Inventerarna och antikvarien har en utgångspunkt om att där finns inget och så hittar de heller inte det som trots allt finns.

N Åsbo innefattar socknarna Källna, Ö Ljungby, Vedby, Gråmanstorp, Tåssjö, Tåstarp, M:a Ljungby, Össjö, Färingtofta, Riseberga, Oderljunga, Perstorp (som hette något annat långt tillbaka), Örkelljunga, Rya, Skånes-Fagerhult,samt delar av ett par till. Längst tillbaka bör N- resp S Åsbo varit EN enhet, kanske kallad Åsbo. De åtta socknarna i fetstil har då samma fornlämningsstrukturer som S Åsbo har, samt bör ha ingått i kärnan av Åsbo.
Citera
Geografisk närhet behöver inte automatiskt betyda en liknande fornminnesbild. Södra Åsbo härad har en mycket rikare och äldre fornminnesbild än Norra Åsbo härad. Forskarna, har som sagt, hittat väldigt få bevis för mänsklig aktivitet i Norra Åsbo härad under järnåldern.
Det skall man inte vara säker på. Möjligen har de olika strukturer på fornlämningsbeståndet. Gråmanstorp, Ö Ljungby har jag redogjort för i tidigare inlägg och jag anser att här dessuton finns brister i registrerade fornlämningar. I Skåne har varje socken i princip ett gods ursprunget ur den administrativa indelning skåningarna utförde (OBS! Dagens SV Skåne, då resten ännu INTE ingick i LANDSKAPET vid tiden) från ca 950, som en reaktion mot daniskt inflytande. Detta spred sig och togs efter inom omgivande land så småningom. Bl a leder det till att de kungliga godsen utvecklas till en storgård (stormannagård) inom varje socken, som i mitten av medeltiden flyttas ut mot kanten av socknens allmänningar. Jag har redogjort för Gråmanstorp förhållanden. Bjersgård är där godset och Bläsinge är motsv för Ö Ljungby, sedan ligger de på rad. Att området haft en politisk struktur (fast som Åsbo) bevisas av bl a anläggningen från sannolik stenålder (3-5000 f kr) i 56 09 33,42  13 06 31,77, som delvis syns via Google Earth. Bäst syns den en tjälad dag med snöglopp och lätt tö, när varje hålighet då håller vatten.

Som jag noterat, så innebär vandrande byar att det blir annorlunda lämningar än ute på slätterna, där bronsåldernas våtmarker begränsar befolkningens val av boplatser, så att spåren blir mer omfattande efter varje. Detta i sin tur kanalicerar var järnålderns boplatser hamnnar, samt medeltidens.

En fornlämning som regelmässigt väljs bort är gränssystemen. Kvarvarande rester idag markerad av synliga gärdsgårdar, ofta i sten. Snarare är dessa gränser, i sina huvuddrag, bevis för en befolkning ned mot i varje fall bronsåldern. Därefter blir gränssystemet allt mer splittrat med tiderna, men huvudstrukturerna har bibehållits. Dags att arkeologiskt undersöka gärdsgårdssystemen.

Dags att göra om fonlämningsinventeringarna inom skogsområdena. I princip får inventering inte utföras före första tjälen eller efter att löven knoppats (musöron) och med uppehåll när det ligger mer än 4-5 cm snö. Alla andra tider är oprofessionella att välja för inventeringar. Man kan ju börja med områden karterade med orienteringskartor. Idag borde det dessutom vara möjligt att lägga in de gamla skifteskartorna digitalt över de digitala orienteringskartorna. Anlita en kartritare ur orienteringsrörelsen. Börja med ett prov. Örkeljunga har f ö en livaktig orienteringsklubb.

Amatör! Skåning i Norrland!

Utloggad Frågvis Amatör

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 832
SV: Djur och natur
« Svar #34 skrivet: juli 05, 2014, 14:32 »
Vetgirig: Vad har du för källor för det du skriver? Jag har inte sett någon hänvisning till en forskningskälla från dig.

Det är fullt möjligt att förklara den mindre frekvensen av fornfynd med dålig inventering men det är inte så trovärdigt med tanke på att de flesta studier visar att befolkningskoncentrationer i Skåne och på andra ställen, under järnåldern och tidigare,  har funnits nära kusterna och längs vattendragen.

Ett annat problem är att förklara pollenanalyser som visar på begränsade försök till uppodling under vikingatid men där denna process blir tydligare under tidig medeltid(efter år 1000 e. Kr).

Jag har aldrig hört talas om vandrande byar i risbyggd. Har du någon forskning eller annan källa?

Thomas I

Utloggad Vetgirig

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 470
  • Skåning, naturaliserad Norrlänning, orienterare
SV: Djur och natur
« Svar #35 skrivet: juli 05, 2014, 17:06 »
Vandrande byarna fanns så när i vår tid, att de gamla i slutet av 1800-talet fortfarande visste hur det fungerade i detalj. Dett innebär att en källa är sagesmännen för Hyltén-Cavallius bok Värend och Virdarna. En annan källa är arkeologi, där ett antal gårdar hittades under olika vägprojekt och exploateringar från Älmhult och söderut. Man ser att de "överges" i mitten av 1300-talet efter att platsen varit bebyggd upprepade gånger med uppehåll, samtidigt med uppgifter om att gård etableras (fastboende) relativt nära, d v s inom byamarken (OBS! Trots digerdöden). I Danmark (Själland) grävde man ut (minst) en vandrande by, d v s kunde konstatera att bebyggelsen cirkulerade ungefär generationsvis inom en byamark mellan 2-3 platser och hus byggdes varje gång man återkom helt eller delvis över de äldre. Så tydligt finns dock inga arkeologiska spår i Sverige.

Älmhult och söderut är så nära N Åsbo norra delar att livsstilen inte bör skilja sig.

Amatör! Skåning i Norrland!

Utloggad Frågvis Amatör

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 832
SV: Djur och natur
« Svar #36 skrivet: juli 05, 2014, 17:14 »
Vetgirig: Hyltén-Cavallius bok Värend och Virdarna publicerades mellan 1864-1868.

Jag konstaterar att du inte har några källor utan skriver texter här väldigt fritt och då är jag inte intresserad av att diskutera mer.

Tack för mig!

Thomas I