Det anses mycket riktigt vara samma ord som det fornkeltiska dun som i t.ex. Lugdunum (numera Lyon). Det är även besläktat med engelskans town, stad, och tyskans zaun, gärdsgård. Den ursprugliga betydelsen tros därför ha varit inhägnat eller kringgärdat område. Dialektalt i Sverige används ordet tun än idag synonymt med gårdstun, d v s en kringbyggd gårdsplan.
Efterledet -a är helt analogt med att gården vid berget heter Berga, gården vid strömmen heter Strömma, gården vid vreten heter Vreta, o s v.
Det som är intressant med Tuna-namnen är att en hel del av dem kan kopplas till en gud eller gudinna, det finns ett antal Ulltuna, Närtuna, Frötuna, Tor(s)tuna, o s v. Man kan därför spekulera i att tunet har varit någon form av inhägnad kultplats. Att området varit inhägnat kan då bero på att endast vissa människor var värdiga att besöka platsen eller att man markerade gränsen för någon form av "kyrkofrid", men det kan även ha varit en praktisk åtgärd för att inte kadaver från djuroffer skulle dra till sig vilda djur.
Värt att notera är att en del Tuna kan ha fått sitt förled vid ett senare tillfälle, ett tydligt exempel är Eskilstuna ("Eskils Tuna") som hette Tuna långt innan missionären Eskil kom dit.
