När det gäller skandinavisk utvandring till Wizlaområdet strax före vår tideräkning så har detta studerats ingående under lång tid. Detta ämne skulle vara tillräckligt för att skriva en akademisk avhanding i idé- och lärdomshistoria. Själv menar jag som goterkännaren, Peter Heather, att "Goths can first be identified beside Vistula, it is here that this attempt to write their history will begin." Men det hindrar ju inte att man undersöker Nordisk närvaro i området.
De mest tydliga spåren av kulturpåverkan är keramik och andra vardagliga hantverksarbeten samt udda gravformer. De järnugnar som tillverkades i norra Halland och i Göteborgstrakten vid Kr.f. bär tydliga spår på en påverkan från Vistulaområdet, samma sak gäller en stor del av keramiken och järnskäror för åkerbruk. Ett annat område som delar denna kulturpåverkan är nordöstra Jylland, alltså norra Jutaland, ett namn som har precis samma etymologiska ursprung som götar och gutar. I denna kulturkrets, norra Jylland, norra Halland, Göteborgstrakten och längre in i Västergötland så ser vi att förekomsten av järn är just förknippad med Vistulaområdet. Detta samband saknas för Gotlands del. Däremot har Gotland andra arkeologiska fynd som saknas för Västsverige, t.ex. vapengravsfynd vilket de delar med Östergötland, Öland och inte minst östra Jylland. Men det spelar ingen roll; fynden som kommer från Västsverige, Jylland eller Gotland och Östergötland tyder inte på att det skulle ha varit en utvandring från Skandinavien eller Gotland till vistulaområdet. Istället är det ju så att man mer ser en påverkan från visulaområdet till Norden. Att det har varit en stark kulturpåverkan områdena emellan är utom all tvivel, men som sagt, det är något helt annat än en folkvandring.
Det saknas alltså inte arkeologiskt material som visar på kontakt mellan Götar och Wislaområdet, tvärtom så finns det en riklig mängd sådan, vi närmast drunknar i detta. Men vi måste se det hela ur ett långtidsperspektiv. Kristian Kristiansen har på ett övertygande sätt visat att nordiska hövdingar och handelsmän bör ha knutit starka politiska och kulturella förbindelser med hövdingar som bodde i Wislaområdet. Detta område har under stor del av forntiden varit ett av de allra viktigaste kultområden som förmedlade kontakter så att vi gick från bondesamhälle till hövdingasamhälle. Kristiansen kan se att den betydelsefulla solkulten som vi kan se i nordisk bronsåldern bör ha kommit från den östra Medelhavsregionen och att färdvägen för spridningen av denna kult gick från Donauområdet och sedan vidare till Wislaområdet för att slutligen nå Norden. Flera arkeologiska fynd bekräftar för oss att nordiska handelsmän och krigare måste ha befunnits sig i dessa områden och tagit med sig inflytelser hem. Hällristningar, gravsymbolik, ornamentik, bronsföremål e.t.c. visar entydigt på detta. Att gotländska handelsmän och hövdingar också var med på dessa färder mot Wisla anser jag var självklart. När så Tacitus och alla de andra tidiga antika krönikörerna berättar om goter i Wislaområdet så kan vi utgå från att där redan fanns gotländska handelsmän och krigare där, liksom det också fanns götar och många andra folkstammar. Kort sagt: det fanns en kontinuerlig ström av nordiska krigare och handelsmän i Wislaområdet från bronsålder in i järnålder till vikingatid. Av just dessa orsaker kan man inte påstå att det skulle vara en alldeles särskild närvaro av nordbor som gav upphovet till namnet Goter i Wislaområdet.