Sven: intressant det du skriver om utbytet, eller snarare (den tidigare) bristen på utbytet mellan danska och svenska arkeologer. Det kan få en att fundera lite på hur arkeologer avgränsar sina "primära" intresseområden geografiskt. Som amatör har man ju liksom en frihet att intressera sig för vad f-n man vill, jag kan begränsa mitt arkeologi-intresse till Spånga socken om jag vill. Även om jag då snart skulle inse att jag inte förstår någonting om jag inte lyfter blickarna en aning. Som yrkesverksam arkeolog däremot antar jag att man nästan har en yrkesmässig skyldighet att se över nationsgränserna en aning, annars kommer man väl att dra fel slutsatser om olika företeelser och dokumentera "halvsanningar".
I Skånes/Danmarks fall är det ju givet att så länge man rör sig i den period när dessa områden tillhörde ett och samma rike, dvs. grovt mellan folkvandringstid (?) och mitten av 1600-talet, så måste väl arkeologerna försöka få till ett samarbete som motsvarar den tidens riksgränser. Det känns ju nästan självklart, och jag uppfattar att det är detta du jobbat för, Sven.
Men hur ska man se på det när man går längre tillbaka i tiden? Finns det anledning för t.ex. bronsåldersarkeologer i Skåne att samarbeta mer med danskarna än med smålänningarna, typ? Här kan ju inte nationsgränser från någon känd period ha någon egentlig betydelse (vi vet ju inget om gränserna på bronsåldern), utan det måste väl mer vara en fråga om närhetsprincipen och hur kulturutbytena kan tänkas ha gått till på bronsåldern. Och just i det exemplet kan man nog anta att det finns skäl att studera Skåne och Danmark i ett sammanhang även där, det visar väl "facit" dvs. fornlämningmaterialet (hög-gravar etc.) om inte annat. På samma sätt, enligt någon slags närhetsprincip, borde det väl finnas anledning för arkeologer i Västsverige att ha ett nära samarbete med Sydnorge. Och det sker säkert, det är jag övertygad om. Men sker det tillräckligt?
Hur är det med Finland, exempelvis? Det har slagit mig någon gång att det är relativt sällan som Åland t.ex. nämns i samma andetag som man pratar om Mälardalen och Stockholms Skärgård, trots att de ligger nära varandra. Det verkar som dagens nationsgränsen trots allt ligger och blockerar lite fortfarande, inte minst tankemässigt. Håller ni med?
/Mats
