Jag har spekulerat om detta mycket och länge och för att fatta mig kort skulle jag behöva 10 sidor text…(hm).
Nej, vad jag vet fraktades kanonröret för sig, lavetten för sig lod för sig och krut för sig. Jag skulle tro att oxar drog Skiegge normalt – men över isen gissar jag att man drog med rep för att undvika onödig vikt.
Om oxar drog skulle det gå åt en stor mängd oxar, ca 30 stycken uppskattar jag det till. Det skulle innebära att flera av oxarna skulle vara över på fast mark när isen brast (om den brast i mitten på älvfåran). Oxarna kan ha dragits med när isen brast – och sedan släpat Skiegge bakom sig när de drogs av strömmen under isen?
Jag har även spekulerat mycket om släden som Skiegge vilade på. Hur mycket var trä och hur mycket var järn? Jag kom fram till att det var en så lätt släde som möjligt (eftersom Skiegge var så tung) men att den var förstärkt med järn. Därför ville vi ha stort utslag för metall (brons) och inget, eller bara ett litet, utslag för järn.
Jag testade med en attrappkanonrör i vatten inklusive en hemgjord släde, hur den sjönk, osv och jag har funderat mycket på vad som sedan hände när den låg på älvens botten. Med åren försvann det mesta av trä. Järnresterna finns säkert kvar. Om Skiegge låg på botten tvärs älven skulle vattnet äta en grop nedströms Skiegge eftersom det bildas virvlar där. Så småningom skulle Skiegge rulla ned i denna fördjupning och sedan skulle resterna av fördjupningen sättas igen av sediment (?) i annan färg än den svarta som är ursprunglig. Om Skiegge hamnade längs med älven ligger den där synlig än idag skulle jag tro. Det gäller bara att hitta Skiegge.
Jag forskade en hel del om Skiegge och hittade gamla brev från någon av befälet i Armén som skrev till sin syster om hur man förlorade Skiegge – och var – men inga exakta positioner. Jag satt i massor av arkiv osv för att leta reda på så mycket som möjligt innan jag satte igång. Jag känner mig mycket säker på at det var vid Lödöse – men vet inte om det ar norr eller söder om Lödöse. Idag vet jag att det inte var i norr i alla fall.
Men, om jag skall använda mig av den naturkunskap jag har så skulle jag tippa på att man gick över isen strax norr om Tjurholmen, säg 50-100 meter. På en sådan plats är isen kraftigare, den har stöd av Tjurholmen och det är en trolig plats att man gått över. Man har hittat en väg av ”rustbädd” längs med bergskanten som leder ned till denna plats – men denna rustbädd är inte daterad.
Jag har kvar ekolodspapper osv från hela sökningen så jag kanske gör ett försök igen så småningom. Jag ser gärna att Skiegge står på en av Bohus bastioner som ”prydnad”.
Det var ett spännande och mycket trevligt projekt måste jag säga. Jag videofilmade delar av det och har dessa filmer kvar. Jag tecknade en serie i GP om hela händelsen vilket jag tyckte var roligt att göra.
När jag såg vad jag hade skrapat ihop när vi skulle utföra dykningarna höll jag på att göra i byxorna – det var nästan en hel stad som flöt ute på älven, dykplattformar, en jättelik luftkompressor, pråmar, lyftkranar med mera. Det var mycket spännande eftersom jag inte kunde dyka själv, det var strömt, svårt att hålla alt på plats, svårt att ta sig mellan de tre olika platserna vi undersökte och på allt detta massmedias bevakning (GP var en naturlig del av det hela – men det var fullt med andra massmedia också) – och så slutade allt med medeltida slagg som någon vänlig själ tippat av ute på isen…
Thomas