Birka, och sen då?

[Leiph]

Herulen: ... Områden var väl personliga...

Troligen inte personliga i förkristen tid. Det var nog först i samband med kristnandet som markägandet i större omfattning individualiserades/privatiserades i den mening vi i dagligt tal lägger i begreppet. (Källa: Maja Hagerman, 1996, O.Quist uppsats i arkeologi 2003 Uppsala.)

Förmodligen talade man inte ens om äganderätt, utan om nyttjanderätt.

Vad gäller gränssättning tror jag Thomas har helt rätt i sitt resonemang. Men en kommentar till valet mellan tillverkade gränsmarkeringar kontra naturliga orubbliga ting. Att flytta gränsmarkeringar markerades som ett brott redan i Bibeln (Mos 5:19, Ords 23:10 mm). Gränsstenar var nog väldigt vanliga. Se också http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,2805.0.html

[Herulen]

Jag tycker att det mesta tyder på att områden var just personliga. Runstenar vittnar ju om detta, likaså gravar. Men även titlar. Läser vi på brakteater eller de äldsta runstenarna så är de ofta benämnda med en yrkestitel och detta ämbete var således personligt. En jarls eller godes makt var direkt knuten till personen som hade ämbetet. Under förkristen tid fanns det inget statligt ämbete som skyddades av staten, ungefär som prästers makt var beroende på hur stort inflytande kyrkan hade i samhället.

[Boreas]

Jag tycker att det mesta tyder på att områden var just personliga. Runstenar vittnar ju om detta, likaså gravar. Men även titlar. Läser vi på brakteater eller de äldsta runstenarna så är de ofta benämnda med en yrkestitel och detta ämbete var således personligt. En jarls eller godes makt var direkt knuten till personen som hade ämbetet.

Om man utgår från det lilla vi vet om de forn-kristna seder och lagar så ordnades samhället i ätter, alltså familje-linjer. Matrilinjära och/eller patrilinjära rättigheter och skyldigheter avgjordes då av arvföljd. HUR denna arvföljd hävdades vet vi inte riktigt, men det är tydligt att äldsta sonen ärvde fadern. Odels-principen gällde tydligen i Norge redan före Harald Hårfagres tid - och gör det faktisk fortfarande.

I ett adligt system ville position också ha haft en avgörande betydelse. När kungarnas ättelinjen står centralt i sagor och krönikor tyder det på att dom var essentiella axiom för adelns utveckling och progression. Inom ramen av ett legitimt tänkande utgjorde kungalinjen - der kron-prinsen ärver kronan - basen för antikens kronologier.

I ett pyramidalt system betyder det att (endera av) kungens övriga söner blir förvaltare  var sitt len/land i riket, som hersar/hertigar/länsherrar. Nästa generation länsherrar blir emedlerit inte - som nu - gjort av dessa länsherrar, men enbart av deras äldsta broder - alltså nästa kung. Länsherrarna ville därmed (alltid) utgöras av kungens bröder - och sålunda utgöra ett naturligt "kungsråd".

Om princippet repeteras i varje län skulle det betyda att dessa länsherrar - generation efter generation - fick göra jarlar till varje distrikt. Sen fick dessa i sin tur göra en bonde till varje gård. Böndernas barn blev därmed den "allmoge" som utgjorde de "lag" som dyrkade landet och utvecklade storfamiljens "lagar". I Rigstula kallas dessa för "tredje" eller "trel-ar". En miniatyr av denna antika (hedniska) konstitution finnes fortfarande att beskåda på det tusenåriga schackbrädet, der pjäserna - som svart och hvitt - kompletterar var sin generation och sålunda "tidens gång".

I denna kulturform var vi alla födda inom familjer som var förknutna till varann inom varje distrikt och len. Ser man individen som blad och gården som kvisten så förenades man alla genom dom ätte-grenar som utgick från en och samma gemensamma stam. I ett sådant system fick man titel efter funktion - eftersom vi alla kom från samma stam och därför hörde riket till. "Äganderätt" var dengång ett okänt begrepp - eftersom allt hörde alla till. Fördelingen av uppgifter, ansvar och plikter var dock välregulerat eftersom de konstitutionella element inom adel, odell och allmoge fördelade myndighet, skyldighet och frihet genom de positioner män och kvinnor föddes in i.

När guldbrakteater och mynt bär en Jarls eller Hertigs titel var det just för att beskriva och försköna deras position och ansvar - som adelsman och sålunda far och farfar. Det betyder INTE att han "ägde" (i modern betydelse) det område han var satt att styra, lika lite som han "ägde" sina barn och barnbarn - även om han var deras ursprung och sålunda deras överhuvud...

[Boreas]

Under förkristen tid fanns det inget statligt ämbete som skyddades av staten, ungefär som prästers makt var beroende på hur stort inflytande kyrkan hade i samhället.

     
I antikens perspektiv hade folkens ursprung en logisk progression, der en "första familj" fortfördes direkt genom kungalinjen. Detta kan sen beskrivas som en axel genom tiden - från ett gemensamt sprung till dagens kungafamilj. Kungafamiljen kan då framställas som midten av en pyramid, der ursprungsfamiljen utgör toppen och trappstegen symboliserar en utveckling av jämvikt, balans och plan - eftersom hela folket växt från samma stam - och utökat riket, från generation till generation.   
   
Dessa samhällssystem bröts nödvendigtvis ner när illegitima härskare träder inn i historien, och med våld och invasion övertar alla gamla folk och riken, samt dess domar, domäner och rikedomar. I det Sverige som låg kvar efter vikingtidens förlorade försvarskamp låg enbart fragmenten av den gamla litteratur, lagordning och kultur kvar. Att bedöma den forn-nordiska samhällsordning enbart på dessa spillror - och medelålderns teokratiska litteratur - har länge vore dålig vetenskap.

Det finns alltså inga bevis för påståendet att dom forn-nordiska samhällen "inte hade statliga ämbeten". Bortser man från medelålderns mörkaste period - då nordens antika kungalinjer förintades, hela samhällen låg på sotsäng och dom gamla Birka-lagarna bli utbytt med Kyrko-lagar - så berättar både sagor och fynd om att man innan vikingatiden hade väl organiserade, lagreglerade, rikt utstyrda och historisk medvetna kulturformer.

Vad Colin Renfrew och andra upptäckt genom det senaste håret är att Nord-Europas och Medelhavets kulturformer växt fram parallellt och i nära utväxling med varann ändå sen stenålderns första megalit-strukturer, jordbruk, konsthantverk och handel. Att möjligheten för krig och plundring sen genererade grymma och grymt förödande tyrann-välden - som småningom nådde Nord-Europa och Norden - betyder inte att de antika folk och kungadömen inte fanns - vare sig på Kreta, Åland eller Yukatan...   

[Mats Hansson]

De har dessutom haft funktionen som kungsgårdar under medeltiden. I vilken utsträckning gäller detta också för Helgö? och Karsvik? Är hallbyggnaderna där från samma period, till att börja med?

Betr. Helgö så var det en obetydlig plats under medeltiden såvitt jag vet - ingen kungsgård alltså. Helgös "storhetstid" var under folkvandringstid och vendeltid, byggnaderna är från denna tid, men gården fortsatte att vara verksam även under Birkas tid, men som en "vanlig" gård.

Karsvik är absolut ingen kungsgård under medeltid. Det är det som är lite spännande faktiskt - Karsvik är storleksmässigt (som det förefaller) en obetydlig gård under vikingatid med endast ett litet gravfält med c:a 10 medelmåttiga gravar. Medan det 400 meter längre västerut liggande Ängby har ett stort anatl gravfält runtomkring - kanske hundra gravar sammanlagt. Ändå är det Karsvik som är begåvad med ett platåhus, även om det finns en misstänkt kulle under en gammal magasinsbyggnad i Ängby (Ängby blev en större by under medeltid - och ett säteri i historisk tid). Plståhuset i Karsvik är preliminärt daterat till vikingatid efter fynd av keramik i förra sommaren. Karsvik blev under medeltid och nyare tid en typisk uppländsk liten radby med en Västergård, Mellangård och Östergård - that's it. Karsvik har heller ingen känd förhistoria under romersk järnålder - men det finns lite misstänkta terrasser som ska grävas ut av studenterna i år eller nästa år - så vi kanske får reda på mer där.

Så jag börjar bli fundersam vad det här med tjusiga uppbyggda platåer under stora hallbyggnader egentligen står för. Likaså i Oxhagen i Julita finns en jättestor platå med ett vikingatida hus (påfallande många platåhus är faktiskt daterade till vikingatid trots att jag tycker att alla pratar om att det är en folkvandringstida eller vendeltida företeelse  ) men med ett ordinärt gravfält - men Julita blev väl under medeltid en betydelsefull plats med kloster.

/Mats

[Yngwe]

ja tänk vad det grävs där uppe.. det är ju bra men inte är det konstigt historienböckerna ser ut som dom gör... har själv spenderat en dag i solen vid vattnet, svängde förbi ett par gammla borgar längs med mörrums å...  konstaterar på raa att ingen vet nånting om dom, en är besiktad för hundra år sen och en är undersökt för över 350 år sen... ja, ni läste rätt, dokumentationen av denna gamla borg är alltså i sig ett historiskt dokument...  kan man inte skicka dessa grävande sommarstudenter på kollo nånstans bortanför mälardalen?

Detta var off topic men ändå väldigt mycket on topic....

[Mats Hansson]

Ja, kan hålla med om det kan tyckas vara en slagsida i grävandet. Någon på Stockholms Universitet får väl uttala sig... kan tänka mig att det är otroligt smidigt (och antagligen kostnadsbesparande) att få gräva på hemmaplan. Under en lång följd av år har man haft Lovön (där Drottningholms Slott ligger) som undersökningsobjekt för studenterna, men nu under några år har man bytt till Bromma som ligger lättillgängligt med tunnelbanan för studenter och lärare.
Nu är ju inte Stockholm det enda universitet som har arkeologikurser och skulle kunna komma och gräva i Mörrum (vilket säkert skulle vara väldigt givande, förstås).

/Mats

[Yngwe]

Jo det är ju den bittra verkligheten att storstadsregionerna blir prioriterade, och svårt att höra något åt. Och så ser vi också resultatet,  sveaskolan mot västgötaskolan och så uppåkra som stark uppstickare...       vore spännande att se hur det sett ut om man grävt på andra ställen....   kanske hade vetlanda eller arvika framhållits som de centrala bygderna.. :-)


Psst mats, Mörrums å börjar melaln Vetlanda och Växjö, så vi börjar gräva döär istället för i Mörrum , det ligger ju i Danmark :-)

[Leiph]

Om det finns borgar längs Mörrums å som inte är dokumenterade, så är det troligen det lokala länsmuseet som ska ha skäll (och i förlängningen lite trötta lokala kulturpolitiker...).

Stockholms läns museum http://stockholms.lans.museum/lanet/index.htmlhar ju gjort en lysande insats i slika fall, och sett till att tex "Runriket" http://www.runriket.se/ blivit verklighet.

Fast jag är väl jävig i detta fall...

[Yngwe]

Du har rätt i det Leiph, och samtidigt är det helt naturligt att det blir mer aktivitet i storstadsområdena...    om man har regional verksamhet måste man ju vara medveten om att resultatet är lokalt, och så tror jag tyvärr inte alltid är fallet....   

För att ta tillbaka diskussionen till Birka så kanske vi precis som flera trådar tagit upp ska ifrågasätta om vi verkligen kan ge Birka en så unik ställning. Egentligen har vi väl ingenting som säger att så är fallet? Det kan väl mycket väl funnits 5 till liknande platser i det som idag är Sverige?

[Mats Hansson]

Ja, det borde ju kunna ha funnits fler sådana platser. Men har vi hittat sådana, med den mängden gravar exempelvis, eller kulturlager, och från den tidpunkten? Jo, åtminstone en, skulle jag vilja säga: Uppåkra, som det ser ut.

/Mats

[miklagard]

Ja, Uppåkra är fantastiskt intressant. ! Tusen års aktivitet och en enormt stor yta ! Men Uppåkra var ju danskt !

För att hålla sig i dåvarande Sverige är Köpingsvik på Öland ett annat alternativ som verkligen förtjänar mer uppmärksamhet och utgrävningar. Med sin yta på 25 Hektar, alltså fyra gånger så stort som Björkö/Birka, sina trots lite utgrävning mycket högklassiga fynd och sin aktivitet på minst 500 år (7-12-hundratalet) är det förunderligt att platsen inte har undersökts mer. 

[Sven-Åke]

Uppåkra  VAR danskt en gång.  Därför är intresset minimalt från mälardalen.  Och NU ligger Uppåkra i Sverige, därför har Köpenhamnarna aldrig hört talas om Uppåkra. 
Konstigt egentligen,  - Gotland var ju danskt lika länge som skåne,  men där semestrar man ju,  och lägger vissa myndigheter dessutom. 

[miklagard]

Hmmmm.......det finns mälardalingar som förstår värdet av Uppåkra t.ex. jag även om det var danskt på den tiden !

[liothida]

De har dessutom haft funktionen som kungsgårdar under medeltiden. I vilken utsträckning gäller detta också för Helgö? och Karsvik? Är hallbyggnaderna där från samma period, till att börja med?

Betr. Helgö så var det en obetydlig plats under medeltiden såvitt jag vet - ingen kungsgård alltså. Helgös "storhetstid" var under folkvandringstid och vendeltid, byggnaderna är från denna tid, men gården fortsatte att vara verksam även under Birkas tid, men som en "vanlig" gård.

Man kan alltså föreställa sig att Helgö, Fornsigtuna, Gamla Uppsala och Hovgården är uttryck för samma sorts anläggningar, under Vendeltid, men att Helgö förlorar sin status medan de andra behåller den i en eller annan form.

Karsvik är absolut ingen kungsgård under medeltid. Det är det som är lite spännande faktiskt - Karsvik är storleksmässigt (som det förefaller) en obetydlig gård under vikingatid med endast ett litet gravfält med c:a 10 medelmåttiga gravar. Medan det 400 meter längre västerut liggande Ängby har ett stort anatl gravfält runtomkring - kanske hundra gravar sammanlagt. Ändå är det Karsvik som är begåvad med ett platåhus, även om det finns en misstänkt kulle under en gammal magasinsbyggnad i Ängby (Ängby blev en större by under medeltid - och ett säteri i historisk tid). Plståhuset i Karsvik är preliminärt daterat till vikingatid efter fynd av keramik i förra sommaren. Karsvik blev under medeltid och nyare tid en typisk uppländsk liten radby med en Västergård, Mellangård och Östergård - that's it. Karsvik har heller ingen känd förhistoria under romersk järnålder - men det finns lite misstänkta terrasser som ska grävas ut av studenterna i år eller nästa år - så vi kanske får reda på mer där.

Låter ju som väldigt spännande grävningar. Kan bara inte släppa det faktum att det i trakten av Karsvik restes en pampig rundkyrka på 1100-talet. Det finns två till kyrkor av samma slag i Mälardalen, dels den närliggande Solna kyrka, dels Munsö kyrka i Färentuna härad. De här kyrkorna är onekligen ett strå vassaren än de vanliga sockenkyrkorna från samma tid och har bl a tolkats som försvarkyrkor, vad jag förstått. När det gäller Munsö kyrka så har har den kopplats samman med intilliggande Bona gård som var ärkebiskopens residens och egendom. (Jfr Fornsigtuna som också var ärkebiskopsgård (och omväxlande kungsgård)). Jag håller det därför inte som otroligt ifall också rundkyrkorna i Solna och Bromma kan knytas till en gård i socknen som ingått i ett system av institutionellt ägande.

Likaså i Oxhagen i Julita finns en jättestor platå med ett vikingatida hus (påfallande många platåhus är faktiskt daterade till vikingatid trots att jag tycker att alla pratar om att det är en folkvandringstida eller vendeltida företeelse  ) men med ett ordinärt gravfält - men Julita blev väl under medeltid en betydelsefull plats med kloster.

Julita kloster är yttest intressant i sammanhanget. Det kloster som skulle bli Julita anlades nämligen först i Viby utanför Sigtuna kring 1160. Tjugo år senare erbjuder kung Knut Eriksson att byta Viby och en del av klostrets egendomar i Uppland mot Säby kungsgård i Julita socken. Munkarna flyttar till Säby och anlägger där ett nytt kloster.

Kan platån i Oxhagen rentav vara resterna av den gamla kungsgården Säby?

[Yngwe]

Visingsö med sina idag 850 registrerade gravar fran järnålder är ett exempel, där man dessutom vet att det funnits betydligt fler som odlats bort, och där dessutom mycket stora arealer försvunnit i Vättern.  I stort sett samtliga bynamn på Visingsö tolkas som från första århundradet eller äldre vilket nog innebär att hela ön varit bebyggd sen lång tid. Kanske kan man inte kalla bebyggelsen stad, men iallafall mycket tätbebyggd och med en klar avskiljning från omvärlden. Det tycker jag är väl jämförbart med den mycket grundligt undersökta Björkö med sina kanske 2000 gravar.
Det är dessutom här den först dokumenterade makten i Sverige har haft sitt huvudsäte, och ändå hade Visingsö för dom allra flesta varit okänd som en historisk plats om det inte vore för en populär romanförfattare.

Vi har alltså Birka, Köpingsvik, Uppåkra och Visingsö så långt.  Från Småland ska man kanske reservera sig för Växjö , Thiudby i centrum av Värend utvecklas utan svears och götars stöd till ett biskopssäte och byn omnämns som stad mycket tidigt dock oklart i vilken mening.  Även om trakten är fyndrik enligt dom som vet så kan det väl inte jämföras med Birka, men kraften i bygdens självständighet låter ana att det göms en del under backen.  Kanske har smålänningarna i sin iver att flytta på sten hjälp till att dölja spåren...   

Den internationelle prägeln på Visingsö och Växjö har säkerligen inte varit så stark som i de kustnära fallen, anledningen är uppenbar. Därmed inte sagt att de varit mindre viktiga eller är mindre intressanta. Kanske är de intressanta just av denna anledning.

[Mats Hansson]

Låter ju som väldigt spännande grävningar. Kan bara inte släppa det faktum att det i trakten av Karsvik restes en pampig rundkyrka på 1100-talet. Det finns två till kyrkor av samma slag i Mälardalen, dels den närliggande Solna kyrka, dels Munsö kyrka i Färentuna härad. De här kyrkorna är onekligen ett strå vassaren än de vanliga sockenkyrkorna från samma tid och har bl a tolkats som försvarkyrkor, vad jag förstått. När det gäller Munsö kyrka så har har den kopplats samman med intilliggande Bona gård som var ärkebiskopens residens och egendom. (Jfr Fornsigtuna som också var ärkebiskopsgård (och omväxlande kungsgård)). Jag håller det därför inte som otroligt ifall också rundkyrkorna i Solna och Bromma kan knytas till en gård i socknen som ingått i ett system av institutionellt ägande.

När det gäller tolkningen av rundkyrkorna som "försvarskyrkor" så har det ifrågasatts. De tre rundkyrkorna du nämnde har ju inte lika tydliga fortifikatoriska drag som rundkyrkorna på Bornholm. Det har föreslagits att den runda formen istället kan vara inspirerade av Den heliga gravens kyrka i Jerusalem som ju hade (har) en rund form.

Hur som helst är ju de kyrkorna lite speciella, onekligen. Betr. Bromma kyrkas koppling till någon gård i omgivningen så är det faktiskt något av ett mysterium, namnet återfinns inte någonstans, inga gravfält nära kyrkan (trots att norra Bromma är bystat med gravfält), ingen riktigt  närliggande gård enligt medeltida källor. Kyrkan verkar anlagd i en snutt av utmark med lika långt avstånd till 3-4 andra vikingatida gårdar (ingen av dem är Karsvik). Men visst kan det finnas en koppling till platåhuset ändå, vi kan knappt ens gissa vilka beslut och händelser som låg bakom stenkyrkans placering då det begav sig.
(Vi hamnar långt från ämnet här, men det spretar ju lite ändå...)

Kan platån i Oxhagen rentav vara resterna av den gamla kungsgården Säby?

Ja, men man skulle väl behöva hitta några byggnadsrester som överbryggar glappet mellan 900-talet (då platåhuset är daterat) och 1160. Kanske låg en sådan gård istället närmare Öljaren (än platåhuset), kanske är resterna efter denna fas bortgrävda i samband med att klostret eller det senare Julita herrgård anlades.

/Mats

[Leiph]

För att försöka knyta ihop ämnet lite:

Kyrkor och handelsplatser hänger ihop. Kyrkor bygdes antingen som utposter för mission (G:a Uppsala) eller 'på något sätt i centrum'. Undantaget är de strandnära kyrkorna, som i stor utsträckning har visat sig ligga på eller vid handelsplatser. Så om man ska leta efter betydande handelsplatser kan kyrkors placering vara en ledtråd. (Just nu hittar jag inte referensen till detta resonemang, jag bläddrar febrilt i böcker och på webben.)

Hur såg det ut vid Bromma då? Det är idag bara ca 2km till den segelbara Bällstaviken. Gjordes några fynd som nu kan omtolkas, när man byggde Bromma flygplats?

[Mats Hansson]

Bromma är nog ingen kandidat till handelsplats om det nu var det du var inne på. Varken kyrkan eller någon av gårdarna låg strandnära (jo, två: Ålsten i söder och Ulvsunda i norr). När Bromma flygfält byggdes togs några gravfält bort som kan knytas till en gård som hette Ekeby respektive en gård som hette Ranhammar. Ekeby är väl den som ligger närmast kyrkan, men var rätt "ordinär" både vad gäller gravfält och medeltida omfång. Då är väl Ulvsunda vid inloppet till den lilla Lillsjön "sturskare" (med t.ex. medeltida frälse-anknytning), men knappast en handelsplats. I sann lokalpatriotisk anda skulle jag väl passa på att bre på lite nu, men nej...

Då tror jag att den till synes "mäktiga" Hjulsta gård vid en inre del av Spånga-ån (nordvästra Stockholm) kommer mycket närmare, den totalutgrävdes förra året p.g.a. nya vägbyggen och kommer väl att redovisas på något sätt framöver. Men storgårdar är inte samma sak som handelsplatser. En aktivitet som den i Birkas slutfas  lämnar ju mycket kraftigare kulturlager från bara något århundrade. Det är nog sådana platser man ska leta efter om vi ska hålla oss till ämnet, med mycket aktivitet kring just år tusen.

/Mats

[liothida]

Alla kunggårdar gav uppenbarligen inte upphov till en stad, men i anslutning till vissa av gårdarna anlades bevisligen städer, vid olika tidpunkter under en lång period

Jag drog upp det här med kunggårdar och kyrkor för att visa på att ständerna inte uppstod var som helst utan i anslutning till vad som redan tidigare var en centralort, centrum för religiös kult, juridik (ting) och kungamakt. Västerås anlades intill det som redan på vendeltiden verkar vara Västmanlands maktcentrum, Tuna i Badelunda, Uppsala (östra Aros) anläggs vid motsvarande plats i Tiundaland, Gamla Uppsala. Samma verkar gälla Strängnäs i Södermanland. Mälarlandskapens gamla centrum blir städer på medeltiden.

När vi pratar kyrkor är det värt att nämna Enköping. Här verkar kyrkan ha kommit före staden. Vårfrukyrkan är en av landets äldsta och byggd i samma stil som domkyrkan i Gamla Uppsala och den imponerande S:t Per i Sigtuna, med ett stort centraltorn. Uppenbarligen tänkt som en "katedral" snarare än bykyrka. Platsen var helt enkelt planerad att vara (eller var redan tidigare) centrum för tro och makt i Fjädrundland.

Frågan är vad som gällde i Attunaland. Kan det ha funnits planer att anlägga en stad här, motsvarande Enköping, Uppsala, Västerås och Strängnäs i sina respektive landskap/folkland, eller gjorde närheten till Sigtuna och senare Stockholm i Attunalands periferi sådana planer onödiga.
Attunalands tingsplats låg i Lunda i Seminghundra härad. Namnet Lunda antyder fö att det också kan röra sig om plats som varit central för förkristen religiositet. Här i Lunda uppstod i alla fall en stad som nu är försvunnen. Folklandstingstad. Den verkar ha uppstått spontant. I vart fall var kungen fientlig mot staden och krävde på 1300-talet att köpmännen flyttade därifrån eftersom den konkurrerade med Sigtuna och Stockholm.