Hmmm, du kanske skulle läst till hantverkare? 
Icke att förakta! Jobbade som slöjdlärare i nästan ett år, och lyckades faktiskt bygga en fungerande elgitarr. Tanken var att jag, som min far, skulle utbilda mig till guldsmed - det hade varit en hit att få tillverka kopior av gamla smycken t.ex. - och hade fixat fram en praktikplats. Tyvärr ändrade sig gubben och tog in en tjej som redan hade gått ett år på utbildning.
Arkeolog har jag velat bli sen jag var fem år, men vart livet far iväg med en kan man inte alltid styra, så det var först i vuxen ålder (efter 30) som jag lyckades komma in.
Med den gedigna utbildning och intresse jag har för saken, kombinerat med min livserfarenhet och allmänbildning, borde det inte vara svårt att få ett bra arbete inom kultursektorn, trots att jag saknar spetskompetens när det gäller data. Läste en kurs i multimedia -98, men utvecklingen går ju löjligt fort på den där fronten, vem orkar med att konstant uppdatera sig?
Nyckelordet för mig är kontinuitet; jag har aldrig känt mig bekväm med alltför stora färändringar över alltför kort tid. Sen har jag kanske inte heller samma tidsuppfattning som de flest. Undrar t.ex. vart 90-talet tog vägen. Måste haft j-vligt roligt...
Men jag kan väl inte vara ensam om att uppfatta arkeologi som ett slags hantverk, eller snarare konsthantverk? Står vi månde inför ett vägskäl mellan klassisk arkeologi och modern vetenskap? Arkeologi är ju ingen absolut vetenskap, vilket är en av de främsta anledningarna till att jag vurmar för den så, i det här samhället med ettor och nollor. Lite som med fotografering; förr sa man att kameran aldrig ljög, men idag, efter digitaliseringen ljuger den hela tiden. Så har fotografering (med film) blivit ett rent konsthantverk som jag ser det.
Fast där har vi material så det räcker till enhelt ny tråd.
Väl mött!
Ragnfast/Stefan
