Tack Mats, bra vinkel.
Det kommer hela tiden nya fynd och nya rön och teorier. Håller man för hårt fast vid sina gamla resultat så är man mest stelbent, i synnerhet om de gamla resultaten baseras på rön som senare fått ändrats på grund av nytt material. Att ändra sig måste inte betyda att man har fel, man hade rätt utifrån de premisser som fanns då. Premisserna ändras och med dem resultaten, det verkar logiskt tycker jag.
Slaget vid Teutoburgerskogen ansågs länge vara det sista romerska intåget i Germanien fram tills man hittade Harzhorn. Att inte ändra sig i ett sådant läge kan ju inte beskrivas som annat än korkat. Att däremot säga "oj då, där hade vi visst fel" eftersom det framkommit nya fynd som ändrar de gamla slutsatserna är väl knappast att anse som ett nederlag som forskare. Teutoburgerskogen var det sista intåget innan man hittade Harzhorn.
Är det brukligt inom forskarkretsar att hänvisa till sina egna äldre forskningar, inte som stöd för sina nya utan som bevis för att det nya är rätt och har underlag? Är det inte mer trovärdigt att hänvisa till andras forskning för att påvisa att det inte bara är egna teorier utan att andra varit inne på samma spår också? Hur ser man på källkritik inom forskningsvärlden?
