Jag tillhör en generation som sett den här synen på nordamerikas indianer svänga från ena ytterligheten till den andra. När jag var barn och lekte indianer och cowboys så var indianerna de grymma, ja, våldsbenägna som tog skalper och var allmänt läskiga, även om man samtidigt beundrade dem på något sätt. Cowboysen var skjutglada men i grunden snälla och rättvisa.
Numera har det spridits en bild över nordamerikas indianer som mycket fredliga, lugna, inte alls våldsbenägna och utan alltför stora interna konflikter och stridigheter. Ett slags filosoferande lugn, med stor respekt för naturen, vilar över indianen i våra föreställningar. Ett lugn som stördes först när den vite mannen kom och invaderade kontinenten. Kanske är den bilden lika falsk som min barndoms mer våldsamma föreställning.
Jag har för lite kunskap om nordamerikas indianer för att kunna säga vad som är en rättvis och sann bild här. Om de verkligen skulle uppvisa ett mer konfliktfritt samhälle än t.ex. klanernas Skottland så skulle jag säga att det beror på att de var utsatt för mindre konkurrenstryck, de hade väl (per individ) större ytor att jaga/samla och behövde kanske inte hävda äganderätt till mark och andra resurser på samma sätt som medeltidens/nya tidens européer.
/Mats
