Mina erfarenheter av stigar + lite funderingar.
Där folk rör sig hyggligt regelbundet bildas stigar. Folk (+ vilt och fä) följer stigar - om dom finns = stigarna blir mer framträdande. Stigar längs längre sträckor har en benägenhet att, där det så går, att hålla samma höjd. Man undvek alltså backar både uppåt och nedåt, man tog hellre en liten omväg istället för höjdskillnad. Stigar strålar samman vid vadställen – och skiljer sig ofta åt på andra sidan. Vadställen var ofta också rastplatser.
Vadställen är grunda platser där det kan vara svårt at passera med båtar = vadställen kan även vara omlastningsplatser från båt till annan typ av transport.
I och med att stigar oftast försöker att hålla samma höjd kan tänkas att stigar efter vadställen användes till bärande. Med tunga bördor vill man inte höja, eller sänka, sig i onödan, att hålla samma höjd är kraftbesparande, både för människor och t.ex klövjehästar. Branta nedförsbackar undveks beroende på knä-problem som då ofta uppstår (varmgång), speciellt när man bär tung packning. Att gå nedför är tyngre för leder och senor än att gå uppför. Av denna anledning är det i te sällsynt att en stigning (omvänt nedförsbacke) har två olika stigar, en för uppåtgående, en längre, lite slingrande, för nedåtgående. Den längre, ”nedåtgående” användes för uppåtgående för hästtransporterade varor.
Myrar och blötmarker utmärks med stående käppar, kavelbroar byggs där marken är speciellt mjuk, (eller stockar att gå på lades på myren). Broar byggs över djupa smala raviner så att man slipper höjdskillnaderna, broar byggs också där så behövs när det saknas vadställen, osv.
Människor har i alla tider rört sig över stora områden = det finns stigar från alla gårdar till granngårdarna, till marknadsplatserna, till tingsplatserna, till kyrkan, blot- och offerplatserna, till åkrar och ängar, till där man hämtar vatten samt ut till jaktplatserna, bärskogen, lövhämtning, mm.
Man bör alltså ha knutit ihop gårdens stigar med granngårdarnas stigar. På samma sätt bör områdets stigar ha varit länkade till nästa områdes stigar. Detta beroende på att alla behövde ta sig till och från marknadsplatserna. Genom detta fanns alltså troligen även förbindelser direkt mellan marknadsplatserna.
När man skulle flytta stora mängder varor, och klövjehästar alltså inte räckte till, användes vagnar. Dessa kräver bredare stigar, alltså utvidgade man vissa stigar så att vagnar kunde ta sig fram på dem = våra första vägar. Troligtvis ledde dessa vägar fram till marknadsplatserna – alltså i princip borde man kunna ta sig med vagn mellan marknadsplatserna i första skedet?
Vattenvägarna var de dominerande transportvägarna under mycket lång tid, men vatten finns inte överallt – och där vatten inte fanns uppstod alltså stigar som senare blev vägar.
För mig verkar detta logiskt.
Thomas
