Människor har alltid rört på sig. Människor följer vissa stråk i terrängen där det är enklast att gå, därmed trampas stigar upp - och folk följer stigar.
I skog räcker det inte att trampa upp en stig, man måste även hugga (bryta grenar) höjd och bredd på stigen. Detta kallas för "fria rummet".
När man börjar rida på stigen måste både höjden och bredden på det fria rummet justeras. När man börjar klövja hästar måste bredden på det fria rummet justeras ytterligare. Om man alltid går till fots och leder klövjade hästar växer det fria rummet igen och sänker sig nedåt - = ryttare får problem på denna stig.
Stigar och vägar har alltså en egen dynamik eftersom de är emot naturen - och använda de inte växer de igen snabbt.
Problemet är alltså ganska enkelt. Används en stig finns den kvar. Det fria rummet på stigen hålls fritt genom att stigen används. Skall en stig anläggas hugger och bryter man fram stigen och skapar alltså ett fritt rum. När stigen används bryter de som använder sig av stigen av grenar osv som växt ut i det fria rummet.
Alla stigar går inte i skog. Stigar på hedar, berg, åsar, osv har en annan dynamik. Stigar i dimmiga områden röstas. Vadställen anläggs där stigen korsar bäckar och åar. Eventuellt fälls ett träd över vattnet.
På myrar bygger man kavelbroar eller lägger ut spänger.
Allt måste även underhållas regelbundet. Om det inte underhålls växer det igen eller förstörs på naturlig väg.
Vårt första "stignät" tror jag gick "från gård till gård". Min granne hade en annan granne, osv. Det blev ett stignät som troligen hade ett långt liv. Senare kanske mellan kyrkor också - ännu senare från by till by, osv.
Det första vägarna tror jag kom till för att frakta artilleri - och så menar jag röjda och byggda vägkroppar som höll för tung last. Vi är då någonstans runt år 1500.
Thomas