Med ett litet underlag menar jag antalet tillgängliga prov i relation till både dagens totala antal individer och forntidens totala antal individer.
Det problem jag ser är mer mot att man gör misstaget av att tro att såsom distributionen ser ut idag, så har det alltid sett ut. Om gen X har 30% frekvens idag bland svenskar, betyder det inte att gen X hade 30% - eller ens fanns - i Sverige under järnåldern. Man kan göra försök till att knuta visa gener/markörer till olika arkeologiska företeelser, men man kan inte utifrån dagens data (mer än att göra dateringsberäkningar) säga hur demografin såg ut förr. Det finns också en omedveten tendens inom den arkeogenetiska litteraturen att försöka få in ett så gammalt datum som möjligt, trots att det är så att ju senare folkvandring i tiden, desto mer kan vi se av den.
Hundratals eller tillochmed tusentals prov från trattbägarindivider är trots allt bara en del av den tidens population, vi vet inte ens hur representativ den är och alltså inte hur vi ska vikta informationen.
Därför tar man prover från flera områden, och från flera tidsrum. Man kan klara sig bra på ett par hundra resultat bara, de kan ses som represantiva. Jag själv sammanställde datan från fyra oberoende källor (både från vetenskaplig litteratur och internetprojekt) angående dagens svenskar, och felmarginalen var inom en 1-5% källorna sinsemellan - för alla markörer -, trots de olika geografiska områderna i Sverige som datan hämtats ifrån. Det är inte antalet prover som är det egentliga problemet (även om man såklart kan ha för få), det är kontinuitet och geografi. Detta såg vi inte minst i Malmströmstudien där de begränsat sig till gropkeramiker från Gotland och trattbägare från Västergötland och gjorde en spännande fantasifylld tolkning av avsaknad av kontinuitet mellan trattbägare och gropkeramiker (visst kan det vara så, men deras data och tolkning är vida underlägsen t.ex. den vi kan se för bandkeramiska kulturen).
I regel måste vi räkna med att det genetiska arvet har många olika rötter.
Givetvis, och det syns gott och väl. För Sveriges del finns det t.ex. spår av den finska "invandringen" på flera genetiska plan. Den är liten (vilket är att förvänta sig då finnarna alltid varit i minoritet i Sverige) men den finns där. Jag tycker själv att universitetsforskarna bör släppa sin syn på "genetisk renlighet" och hänga med lite, det är lite pinsamt att ett gäng forumsskribenter (måhända att flera av dem har läst biologi på högre nivå) intresserade av genetisk geneaologi kan utmanövrera och ligga flera år före några av världens toppuniversitets forskare.
Man får alltså jobba med sannolikheter vilket säkert kan ge mycket information och kunskap men det är ändå inget som man bör lita blint på.
Givetvis ska man inte lita blint på det hela, då blir det religion och inte vetenskap.
