Hejsan!
Germaner funkar bra för mig - lekman som jag är.
Däremot så är jag tveksam till detta:
"Ser man på de nordiska germanska stammarnas mytologi så är den helt väsensskild från den samiska. Den nordiska germanska mytologin är helt klart knuten till en till stora delar krigersk syn på tillvaron (om man ska tro på fornisländsk litteratur och annan litteratur), medan den samiska mytologin är nära knuten till en natur, som människan är en del av."
Visst är det en slutsats man kan dra, jag tycker däremot att slutsaten bör vara att snorres texter skrevs under, och om, brytningen mellan hedendom/kristendom - visserligen är det krigiska en central del av hans texter, men det är en rimlig följd när man skriver om kungalängderna under denna turbulenta tid.
De gudar som han lägger tonvikt på är asagudarna, vanerna hamnar i skymundan - kanske för att de var mer av "folkets" gudar..?
Man bör också beakta att Snorre, om han skrivit lovord om hednisk religion med stor sannolikhet hade avrättats för det (nu mördades ju han istället av helt vanligt maktbegär...)
Sen kan jag tycka att det är ganska tveksamt att betrakta den germanska kulturen i norden som avskärmad från naturen.
Det är egentligen orimligt när man beaktar hur den reella miljön faktiskt såg ut då - sverige var en enda stor skog - där naturväsen var det naturliga att dyrka - allt annat är ju teoretiskt sett helt orimligt.
I boken "Ren och Varg" skriver Yngve Ryd om hur det samiska livet starkt förändrades när skjutvapen infördes, hur jakten gick från att vara en del av naturen till att bli "den vanliga älgjakten" - vad jag menar här är att Yngves utomordentligt trevliga bok kan användas för att se hur snabbt en kultur kan förändras, tekniska hjälp(eller stjälp..)medel förändrar inte bara arbetssätt utan även, på sikt, fundamentala livssyner.
Detta kan vara värt att beakta när man läser Snorres eddor - tidsepoken där är omvälvande på ett smått ofattbart sätt.
Benen du nämner... jag utgår från att i stort sett alla kan se kopplingen till Tors bockar? Där benen måste behandlas med vördnad - det är tvivelsutan en infärgning av en sådan rit som du nämner. Säger jag, lekmannen...
Tacitus säger att germanska stammar offrade till "moder jord"...
"Tröskelns" uppenbara symbolik - i den arabiska texten där hon som skall offras får kliva över en "tröskel" för att se den andra världen, att sejda på jordfast sten... att se på omvärlden genom "tittcirkel" (kan inget bra ord för det...) osv...
Oden som den dansande guden - när vapen skall helas. Ibn skriver att Ruserna dansade för att "viga" sina vapen (har jag för mig). Det känns som väldigt "schamanska" tillvägagångssätt.
För att inte nämna den största schamanska infärgningen av alla: hamnskiftet.
Finns väl mycket mer än så - men jag tror personligen att jag, som är ganska "oberoende" i debatten har lättare att se likheter - verkar som om samer inte vill se dom, precis som många "germanteologer" (vet inget ord för det..
inte heller vill tänka tanken på infärgning.
Kan man inte enas om infärgning och sedan enas om att man låter det vara osagt vem som färgade den andre mest..?
Vore väl kul, tycker jag
Men: jag inser att mina kunskaper är väldigt begränsade (iaf vad gäller övriga deltagare på detta forum) och är sålunda alltid beredd att ändra ståndpunkt...