För att vara skrivet av mig, Ti?
Jag tror också på ett starkt styre, lokala starka kungar, geografiskt avgränsade landområden med ganska klara gränser, mycket folk, osv. Detta redan på tidig järnålder, kanske till och med från sen bronsålder, alltså någonting som vikingarna ”ärvde” och utvecklade vidare för sin tid. Jag tror också att vi var ett mycket homogent folk –vi bodde visserligen i olika geografiska områden – men man samarbetade och kanske fanns det en kungarnas kung – eller kanske ett råd av kungar? Det fanns alltså både vanliga Svear – och Uppsvear, alltså svearna som bodde längre norrut, där uppe…
Naturligtvis var det skrämmande att bli attackerade av folk från havet i världens första landstigningsbåtar – men jag tror nog att de klart visste vilka de var, alltså ”Nordmän” – eftersom de hade handlat med Nordmän under väldigt många år. Men säg så här, de hade handlat med Norrmän i väldigt många år – plötsligt kom det plundrare från Danmark…eller varför inte Sverige – ingen vet ju från vilket land de första smaschgrabbarna kom ifrån.
Ser vi på fynd i England, t.ex Sutton Ho – och jämför med en del fynd i Sverige så finns det fynd som är mycket lika och till och med kanske tillverkade av samma person – och då är vi ju före vikingatid. Alltså, handel förekom – i alla fall kontakter av något slag, jag tror handel. Nordmännen var alltså inte okända – men plötsligt kom de inte sakta ”paddlande” i lugn och ro – nu seglade de in med stora skepp.
Medan handeln pågick som vanligt med ”Norrmännen” slog några smaschgrabbar till längs kusten, låt oss säga Danska eller Svenska vikingar som ville slå sig in på den Norska marknaden i England. Då kanske vi kan se ”bråken” i England som en uppgörelse mellan Skandinaviska handelsmän om den Engelska marknaden? Jag påstår inte att det är så, jag säger att det KAN vara så. Bland många andra alternativ.
Jag är övertygad om att något drev vikingarna, de ville uppnå någonting. Frågan är vad. Det behövs en organisation, ett mål och en person/organisation som kan formulera sig så att folk förstår vad han säger. Vad är vi idag – var vill vi vara i morgon – och hur skall vi ta oss dit – jo, så här skall vi göra…alla förstod, alla tände, alla ville vara med – och så ”exploderade” vikingatiden fram.
Man förstod plötsligt vilken typ av skepp som behövdes – när man begrep detta kunde man också bygga dem. Man visste vilken typ av vapen man ville ha – och då kunde man smida dem. Man visste vilken utbildning grabbarna behövde – så man utbildade dem. Utan mål, utan plan, utan folkviljan bakom - sker inte mycket.
Jag tror inte heller att den normala sjöfarande vikingen bara var bonde. Jag tror att kulturen i Sverige var krigsberedd och att folk växte upp med vapenutbildning och mångårig träning av strid – och försvar. Jag tror att det var en macho-kultur på sitt sätt. Vi hade levt i ofrid lång tid, vi hade byggt, och säkert använt, våra fornborgar för att försvara oss. Om stridheterna var inhemska mellan olika ”ätter” eller om våra fiender kom utifrån vet jag inte, det får framtiden kanske utvisa med DNA så småningom – men vi var en kultur som kunde använda vapen, inte backade för någon – men i grunden, tror jag, en ganska fredlig kultur. Så – vi åkte runt i världen och handlade med våra varor och försvarade oss själva och våra varor – och faan tog den som prutade för mycket!
Thomas