Deprecated: preg_replace(): The /e modifier is deprecated, use preg_replace_callback instead in /storage/content/83/155183/arkeologiforum.se/public_html/forum/Sources/Load.php(183) : runtime-created function on line 3 Deprecated: preg_replace(): The /e modifier is deprecated, use preg_replace_callback instead in /storage/content/83/155183/arkeologiforum.se/public_html/forum/Sources/Load.php(183) : runtime-created function on line 3 Vikingatågen?

Författare Ämne: Vikingatågen?  (läst 82896 gånger)

Utloggad Nils Ristare

  • Stammis
  • Antal inlägg: 319
SV: Vikingatågen?
« Svar #20 skrivet: februari 22, 2009, 07:19 »
Jag läste någonstans att ca 50.000 vikingar gav sig ut varje vår med sina skepp på Östersjön. Det låter väldigt mycket, borde vara 50% av alla män i lämplig ålder…?

Går det att få en lite mindre vag källa till den siffran?  ;)

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: Vikingatågen?
« Svar #21 skrivet: februari 22, 2009, 09:44 »
CT/

Du kan mycket väl ha helt rätt i ditt antagande. Dock så känns det som om du förbiser en sak - vikingarna var som sagt inte en homogen grupp. Detta innebär att, låt oss säga ett par båtar från stockholmstrakten, mycket väl kunde lägga sin "viking" bara någon dagsresa bort... eller nästgårds.

Gutarna var väl illa ansedda då de upplät sin stad åt "sjörövare" ganska länge..? Dvs - många vikingar rustade starka skepp för att plundra "landsmän".

Stenar på västkusten är resta för att ära de som skyddade invånarna där mot vikingar.

Kort sagt: jag tror att många drog ut på plundrarstråt, lite som man idag ger sig ut på lite jaktnöje, och den resan gick dit där man såg att man hade numerärt övertag - om sen offren var svear, daner, norrmänn, ester - gav man nog blanka f*n i.
Detta påstående kanske förändrar algoritmerna i ditt antagande?


"Ingen må taga ett enda steg
framom sin vapen på vallen,
ty ovisst är att veta när det ute på vägarna
spörjs att man tarvar sitt spjut"

Eller: se för fasen till att alltid kunna försvara dig! - Havamål.

;)

Utloggad sjovik

  • Medlem
  • Antal inlägg: 74
  • Mitt ego
SV: Vikingatågen?
« Svar #22 skrivet: februari 22, 2009, 09:58 »
Det verkar som om ganska många håller med mig om att människorna också förr i tiden (inte bara på vikingatiden!) var rätt fridsamma varelser, som insåg att våldsdåd inte är någon långsiktigt bra affärsidé. Det har förstås i alla tider funnits avvikare, som gärna lever rövare, och då som nu, får en oproportionerligt stor uppmärksamhet i media.

Det ska bli intressant att se om matematikerna kan komma fram till en uppfattning om hur stor del av dåtidens befolkning som egentligen var "vikingar".

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: Vikingatågen?
« Svar #23 skrivet: februari 22, 2009, 10:14 »
Ny bok av Mats G Larsson visar vikingens,ibland, våldsamma natur.

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2457015.svd


Tre gälder i England, utgår från en spännande runsten...

Utloggad sjovik

  • Medlem
  • Antal inlägg: 74
  • Mitt ego
SV: Vikingatågen?
« Svar #24 skrivet: februari 22, 2009, 10:36 »
Tack för boktipset! Intressant är att också anmälaren Torgny Nordin instämmer i vad som konstaterats i denna tråd. T o m motorcykelgängen dyker upp i hans artikel. I sista stycket ställer han en fråga. Har någon ett bra svar på den?

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: Vikingatågen?
« Svar #25 skrivet: februari 22, 2009, 10:54 »
Frågan kan ju, rent spontant, besvaras: vikingatåg. Dvs - att skaffa sig mer trälar gjorde det möjligt att sticka iväg på fler plundrarstråt.


...mängden runstenar som omtalar vikingatåg/gälder gör det ju, rent matematiskt, intressant: hur många stenar har det funnits? Det borde ju vara som så att de flesta försvunnit - sålunda har det funnits väldigt många sådana stenar. Kort sagt: att ligga i viking var nog inte något endast ett fåtal sysslade med.

Utloggad gangrade

  • Veteran
  • Antal inlägg: 594
  • Intresserad amatör
SV: Vikingatågen?
« Svar #26 skrivet: februari 22, 2009, 11:23 »
...mängden runstenar som omtalar vikingatåg/gälder gör det ju, rent matematiskt, intressant: hur många stenar har det funnits? Det borde ju vara som så att de flesta försvunnit - sålunda har det funnits väldigt många sådana stenar. Kort sagt: att ligga i viking var nog inte något endast ett fåtal sysslade med.

Nej, jag tror inte att de flesta stenar försvunnit. Många har försvunnit men finns det någon form av bevis för att det har funnits mångdubbelt fler stenar än vad som är hittat idag. Hur många av de i så fall försvunna stenarna skulle ha beskrivit vikingafärder? Jag antar att av de existerade stenarna så är det en väldigt låg procent "vikingastenar".
Men, sen får man inte glömma att man åkte knappast på vikingafärd allena. För varje omnämnd vikingasten så fanns det minst en full skeppsbesättning.
Förresten nämner redan Romarna (Caesar kanske) att det bland Germanerna (pre-vikings  ;) ) ansågs vara välgörande för unga män att plundra och kriga och att de redan 1000 år före vikingarna gav sig iväg på vikingaliknande resor.
Qui tacet, consentit

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: Vikingatågen?
« Svar #27 skrivet: februari 22, 2009, 15:22 »
...mängden runstenar som omtalar vikingatåg/gälder gör det ju, rent matematiskt, intressant: hur många stenar har det funnits? Det borde ju vara som så att de flesta försvunnit - sålunda har det funnits väldigt många sådana stenar. Kort sagt: att ligga i viking var nog inte något endast ett fåtal sysslade med.

Nej, jag tror inte att de flesta stenar försvunnit. Många har försvunnit men finns det någon form av bevis för att det har funnits mångdubbelt fler stenar än vad som är hittat idag. Hur många av de i så fall försvunna stenarna skulle ha beskrivit vikingafärder? Jag antar att av de existerade stenarna så är det en väldigt låg procent "vikingastenar".
Men, sen får man inte glömma att man åkte knappast på vikingafärd allena. För varje omnämnd vikingasten så fanns det minst en full skeppsbesättning.
Förresten nämner redan Romarna (Caesar kanske) att det bland Germanerna (pre-vikings  ;) ) ansågs vara välgörande för unga män att plundra och kriga och att de redan 1000 år före vikingarna gav sig iväg på vikingaliknande resor.



Det där med germanerna är intressant, måhända kan man spåra "mandomsliknande" tankar från mithraskulten (för att nämna en) till bärsärkar/vikingar och deras plundringsresor.

Betänk att komma hem till "svedala" med kistan full av guld - då var ens lycka gjord och man framstod garanterat som en riktig hjälte. Fåfängan som styr oss så mycket idag var nog lika stark då - men resulterade i andra saker...

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Vikingatågen?
« Svar #28 skrivet: februari 22, 2009, 23:58 »
Om vi ser bronsåldersskeppen på våra hällristningar som stora utriggarkanoten där själva utriggaren faktiskt är markerad.
Om vi då tänker att dessa, kanske klinkbyggda, utriggarkanoter paddlade man för hand ända ned till Medelhavet, på de Ryska floderna, alltså i princip till de flesta platser där vikingarna så småningom också var. Då kan vi kanske börja leta efter en kontinuitet av handel under kanske mer än 1000 år – för majoriteten av vår äldsta brons kom ju utifrån – eller? Vi paddlade iväg och köpte våra bronsvapen och bronssaker - innan vi lärde oss att tillverka dem själva. Alltså vi handlade redan då.

Då kanske vi så småningom kan se att vikingatiden var en fortsättning samt en mycket stor utökning av handeln genom att våra skepp nu kunde frakta mer varor, ta sig fram snabbare genom segling samt att vår klinkbyggnadsteknik utvecklat sig positivt så att skeppen var lättare, kunde dras mellan sjöar osv.

Vad finns för spår av vår bronsålder utomlands? Tja, ganska typiska hällristningar finns ju i både Spanien och Norra Italien – och har vi inte bronsföremål från dessa länder i Sverige? Jag vill också minnas att man hittat svensk flinta i Italien. Exporterade man flinta dit? Det var ju enkelt eftersom man behövde barlast i kanoten och flinta är tungt – men då borde vi i Sverige kunna hitta typiska stensorter från Medelhavet i och vid hamnar från bronsåldern – lagom rundade och stora för att vara lämpliga som barlast.

Jag tror alltså att den handel som vikingarna gjorde var en fortsättning på den handel bronsåldersfolket lade grunden för – fast vikingarna utökade handeln enormt – och försvarade sin handel med vapen i hand när så behövdes.

Inte så romantiskt eller krigiskt – men vikingagrabbarna hade vapenvana hemifrån, de var tränade för att strida och försvara sina ägodelar och sitt hem och de var utmärkta kämpar – när så påkallades.
Därmed blev de också respekterade, kanske till och med ”fruktade” på så sätt att man inte angrep dem, försökte lura dem, eller stal från dem. Man respekterade dem och deras handel och deras varor var eftersökta. Man ville inte bli ovän med dem eftersom man visste att de även kunde bruka sina vapen.

Poängen är en mycket långsiktig handel, utvidgning av handeln under vikingatiden = kontinuerlig utveckling under hundratals år – som kanske till och med tvingade fram utvecklingen av vikingaskeppet.

Nils Ristare, minns tyvärr inte var denna uppgift kommer ifrån – men räkna lite med andra siffror och du märker snart att i princip vad du än räknar med för siffror så får du det inte att fungera i alla fall.
Räknar du med mycket låga siffror kan du fåt det att gå ihop – men konsekvensen blir då att det var ytterst få Svenskar som gick till sjöss som vikingar i österled = 99% var landkrabbor och bondläppar…och att allt därmed kanske bara är en romantisk saga.

Räkna med handel – och det funkar.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Vikingatågen?
« Svar #29 skrivet: februari 23, 2009, 00:11 »
Eftersom man varken hade telefonkataloger eller visitkort (tror jag) så behövde man nog inte vara så noga med titeln... plundrare och våldsman eller köpman kunde nog skifta rätt fort och behöver inte alls vara motparter. Handel har alltid påverkats av maktutövning och i vissa fall är det enklare att stjäla handelsvaror än att tillverka dom.   I vissa fall kan plundring vara de första stegen i kontakter som sen leder till handelsutbyte.

Om vi tar plundring längs en rysk flod som exempel.  Vi antar att en mindre by vid floden utsätts för plundring två tre år i rad, förråd töms, människor rövas bort och dödas. Hur länge kan byn klara detta? Jag skulle säga att efter tre gånger ställs byborna inför tre olika alternativ, att flytta bort från floden eller att erbjuda plundrarna ett alternativ som är förmånligare eller att stärka sitt försvar. Om man bara fortsätter som vanligt går byn under.  Om man istället får angriparna att förstå att antingen kommer platsen att vara tom nästa år, eller så kommer den vara starkare försvarad och floden spärrad, eller så gör man en överenskommelse som gynnar båda.  Av detta finns bara ett alternativ som passar angriparna i det långa loppet, och eftersom det även kräver minst insats av byborna är det den bästa lösningen för båda parter, och man kan anta att i en stor del av fallen är detta utfallet. Under en bräcklig fred börjar man byte små tjänster och varor och om man har tur kan det utvecklas till vinstrik handel...  
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Nils Ristare

  • Stammis
  • Antal inlägg: 319
SV: Vikingatågen?
« Svar #30 skrivet: februari 23, 2009, 18:47 »
Nils Ristare, minns tyvärr inte var denna uppgift kommer ifrån – men räkna lite med andra siffror och du märker snart att i princip vad du än räknar med för siffror så får du det inte att fungera i alla fall.
Räknar du med mycket låga siffror kan du fåt det att gå ihop – men konsekvensen blir då att det var ytterst få Svenskar som gick till sjöss som vikingar i österled = 99% var landkrabbor och bondläppar…och att allt därmed kanske bara är en romantisk saga.

Räkna med handel – och det funkar.

OK, anledningen till att jag frågade var att jag tycker att det är lite konstigt att plocka en siffra "ur luften" och sedan argumentera mot den. Det blir lite skott på öppet mål, om du förstår vad jag menar.  ;)

Själv tror jag också att antalet krigiska utfärder var betydligt färre än vad som brukar påstås, och den uppfattningen grundar jag på runstensmaterialet. T.ex. har vi cirka 25 runstenar runt om i Mälardalen och vid kusten i Östergötland som talar om män som "farit med Ingvar", "dog österut med Ingvar", "ändade sitt liv i Ingvars härskara", o.s.v. De har kopplats ihop med den isländska sagan om Ingvar den vittfarne som ledde en utfärd som slutade i katastrof. Det som är intressant är att 1) namnet Ingvar var vanligt förekommande men den som läser på runstenarna förväntas ändå förstå vilken Ingvar som menas, 2) sagan nedtecknades nästan tvåhundra år senare, 3) det finns ingen motsvarande serie runstenar efter män som dött med någon annan härförare. Slutsatsen jag drar är att det här var en unik händelse som "alla" kände till under lång tid framöver, jämförbar med t.ex. Titanic.

Nästa steg i min "indiciekedja" är att Ingvarståget beräknas ha innehållit cirka 500-1000 män. Hade de kunnat bli så kända om de bara hade varit en bråkdel av dem som reste ut just det året, för att inte tala om året efter och året efter det? Jag tror inte det, för då hade de varit ungefär lika minnesvärda som någon av förra årets flygolyckor, som var hemska när vi såg dem på teve men som vi snart glömde bort eftersom det är sådant som händer omkring oss hela tiden.

Stenen som Mats G Larsson utgår ifrån i sin nya bok är också intressant. "Men Ulv har i England tagit tre gälder. Det var den första, som Toste gäldade. Sedan gäldade Torkel. Sedan gäldade Knut." Samma sak här, den som läser förväntas förstå vilka de tre personerna är, trots att de har namn som är vanligt förekommande och trots att det kan ha förflutit en viss tid mellan resorna (Knut anses vara Knut den store, de andra två är mer osäkra). Min slutsats är att man inte kan ha tagit så många andra gälder i England under den här perioden, för då skulle det inte längre ha varit lika känt vilka som ledde de olika expeditionerna.

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Vikingatågen?
« Svar #31 skrivet: februari 23, 2009, 21:48 »
Då var vi tre då, med - om inte samma uppfattning så i alla fall liknande uppfattning.

Jag tror nog att titulaturen var mycket viktig under denna tid, man ville absolut inte bli sedd som rövare eller våldtäktsman, man ville vara en man med heder! Det var viktigt att kunderna hade förtroende.
Dessutom, rövare skadade handeln så dom jagade man nog med ”blåslampa” för att försvara handeln.

Men det finns ju inte bara en sanning, det finns många – så visst, röveri förekom naturligtvis liksom inre och yttre stridigheter samt rena krigståg och Danagälder. Men på 300 år kanske det bara var 3 Danagälder, i stort sett en per hundra år. Vi har haft 2 världskrig på mindre än 100 år och ingen kan väl kalla oss för krigsmän, rövare osv – och också säga att handel inte förekom på 1900 talet…?

Visst blir det skott i öppet mål – det är jättepraktsikt, ingen jäkel kan motargumentera! Prova får du se! Skämt åsido, matematiken och logiken när man räknar lite på vikingatiden blir helt galen om man räknar att sjöfararna plundrade och stred sig fram i 300 år. Jag tror som du att visst hände det, men det var så ”sällan” att det räckte med förnamnet ”Ingvar” så visste alla vem det gällde, det fanns alltså inte två Ingvar. Bara 1 st Ingvar- en Toste, en Torkel och en Knut när det gällde Danagälder.

Ingen krigisk våldtagande och trälsäljande nation, har överlevt i 300 år av ständigt rövande om jag minns rätt. Alla ständigt krigiska våldsbenägna nationer och folk går under inom ungefär 100 år, antingen slår omgivande nationer helt enkelt ihjäl dem eller också tar de kål på varandra i strider om vem som är den bästa och viktigaste rövaren.

Ser vi vikingarna som handelsmän kan vi enkelt och logiskt få 300 år att fungera ur alla aspekter.

Alla vill ju se Svenska vikingar med spjut i hand stående saltstänkta i förstäven på enorma långskepp. Men långskepp funkar inte så bra som handelsskepp, de har taskig lastförmåga, mest beroende på utrymmesskäl - och de kräver många roddare = liten last = många att dela med = liten ynka vinst per person.
Många män betyder stor last av mat och vatten till männen, ju fler män - ju mindre last av varor får alltså plats. Så långskeppen är körda redan där.

Få män, stora skepp över östersjön, omlastning till mindre båtar som roddes upp för floderna = mycket varor, få män = hög vinst…

Så jag vill egentligen vända på hela denna tid. Jag ser det hela mer som att vikingarna utvecklade handeln, de var välkomna, de hade eftersökta varor, de byggde handelsstationer, utvecklade handeln ännu mer, blev rikare och rikare, avundsjuka uppstod, de började bli hårt beskattade, folk ville åt deras affärer, handeln minskade, stridheter uppstod, förstärkning togs hemifrån – och rena krig bröt ut. Man åkte hem, samlade folk och byggde upp flottor och ”arméer” samt reste till England och tog Danagälder bland annat. Alltså, vikingatiden började fredligt (med några få undantag) och avslutades med krigshandlingar och kristnande…

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Vikingatågen?
« Svar #32 skrivet: februari 23, 2009, 23:08 »
Jag tror ändå man måste ta med den våldsamma sidan av myntet också! Att berika sig på andras bekostnad med hjälp av våld är tyvärr relativt vanligt även idag. Allt från ensamma rånare till mindre gäng, organiserade ligor och till och med stater använder metoden idag och ingenting talar väl för att det skulle vara mindre vanligt då. Att kontrollera handel i ett område kan nog sägas varit en svensk specialitet i många hundra år, nästan fram till 1700-talet.   Och att krigståg av många sågs som ärofyllda är nog inte heller en myt, tyvärr...

Den stora skillnaden då var att några starka nationer fanns inte i regionen, man behövde därför kanske inte alltid bli bedömd enbart på grund av sitt geografiska ursprung, en sörmlänning kanske kunde ses som fredlig en dag och en annan som fientlig, beroende på vem som höll i rodret på skutan han rodde.  Och Olav helige sa väl också att hans män skulle lämna hans fiender i fred om de kommer till handelsplatsen (på Frösön..?) för att handla hederligt.
Det verkar alltså ha rådit en viss flexibilitet mellan fiendskap och om inte vänskap så åtminstone acceptans.


" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: Vikingatågen?
« Svar #33 skrivet: februari 24, 2009, 08:43 »
Kan inte vikingarnas kontakt med Europa/övriga världen stamma från ett krigiskt utbyte? Man tjänstgjorde hos germaner, romare osv... Personligen är jag övertygad om detta - man kan se bärsärken som det sista spåret av detta - en krigande elit som kan spåras långt tillbaka i sydliga Europa och i olika kulter.

Naturligtvis har handeln alltid funnits, överallt där människor umgåtts. Något man "fått på köpet..." ;)


Det man bör göra är att kasta sina glasögon - att tanken på "en ärofylld viking" idag inte är politiskt korrekt betyder alls inte att så inte har varit fallet - ett folk som levt efter devisen att det är föga ärorikt att dö i sotsäng kanske bär på resterna av ett synsätt som tidigare starkt präglat folket? Fornskandinavisk religion med sin pragmatiska syn på döden påvisar detta, tycker jag.

Den våldsamma naturen hos människan skall aldrig förringas, titta bara på dagens konflikter - människan är en tämligen vidrig varelse som nästan gör vad som helst för pengar, makt och ära.



Ingvarståget... Att detta ens kunde ske betyder indirekt att liknande "tåg" hade avgått många ggr tidigare - sunt förnuft och lite eftertanke får en genast att inse hur många resor som tidigare skett innan denna.
Samma sak gäller gälderna - att en bondpojk från min granngård här i västmanland tog sig till England och hans "styvbror" åkte med Ingvar tyder på nånting stort, nånting som har skett många ggr innan - och vad får en far att tillåta detta? Att hans ätt möjligen dör ut? Förmodligen hade han själv gjort en liknande resa i unga år, eller så var det helt enkelt dåtidens värnplikt - man skulle ut i viking som ung. Inget mer med det.

Livvakten i Konstantinopel - hur många år tar det att bygga upp ett så starkt krigiskt rykte att en av världens mäktigaste anser att det är den bästa livvakt man kan ha? Ett vikingatåg på hundra år? Inte en chans...

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Vikingatågen?
« Svar #34 skrivet: februari 24, 2009, 09:42 »
konflikt och handel är lika naturliga delar av mänsklig interaktion, och visst kan det funnits en krigarelit, men likväl ser vi spår av en hadelselit och en jordbrukarelit också. Att krigareliten skulle ha en särställning eller ens vara skild från dessa är inte på någon självklarhet. Inte heller är det något unikt vare sig för vikingar eller för vikingatid, det är ett fullt normalt mönster i hela världen.  Om det bara vore för krigareliten tvivlar jag på att man i historien skilt vikingar från övriga germanska stammar!

Det som gör vikingen speciell är rörligheten. Med båt tar man sig fram längs hela Europas kuster, och på norra Europas floder. Här kan man nog tala om en elit i Ruropa. Ingen annan tar sig fram med samma hastighet genom obyggder. Sjöfartstraditionen är mycket stark och den ger unika möjligheter både för handel och krig. Man kan ha en mycket lång utläggning om hur detta påverkar både inkomster, krigslycka och framförallt ryktesspridning, det senare en viktig orsak till eftermälet, och möjligen också förklaring till varför man i Konstantinopel ser det som en lämplig livvakt.

Att dessa väringar skulle vara överlägsna krigare och därför bästa valet som livvakt är rent nonsens, det visste även kejsaren i Konstantinopel. Däremot kan deras rykte och exotiska utseende ha ingett extra respekt och kanske rent av skräck vilket Kejsaren förstod att utnyttja.
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad gangrade

  • Veteran
  • Antal inlägg: 594
  • Intresserad amatör
SV: Vikingatågen?
« Svar #35 skrivet: februari 24, 2009, 10:53 »
Att dessa väringar skulle vara överlägsna krigare och därför bästa valet som livvakt är rent nonsens, det visste även kejsaren i Konstantinopel. Däremot kan deras rykte och exotiska utseende ha ingett extra respekt och kanske rent av skräck vilket Kejsaren förstod att utnyttja.
De var bra livvakter därför att de var främmande och därför inte hade några andra lojaliteter i området. Deras syn på liv och död kan också ha spelat in. Är det en ära att dö i strid så slåss man till sista man - och det vet motståndaren.  Väringarna hade också hand om tortyr och utförde speciella straff, typ bländning av maktkonkurrenter.
Så tror jag iaf.
Qui tacet, consentit

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: Vikingatågen?
« Svar #36 skrivet: februari 24, 2009, 11:04 »
Paris 857. Hände det? Fick man land tilldelade sig för att sluta skövla? Eller åkte man till Frankrike för det goda brödet och möjligheten att handla ost?

;)

http://sv.wikipedia.org/wiki/Vikingaattacken_mot_Paris_857



Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Vikingatågen?
« Svar #37 skrivet: februari 24, 2009, 11:09 »
Alla krigar-kulturer skaffar sig en syn på döden där den framstår som ett acceptabelt alternativ, det är en absolut nödvändighet, och det lär man kunna ha hittat på betydligt närmare håll.  Däremot kan frånvaron av lojaliteter kanske vara en viktig del.
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Vikingatågen?
« Svar #38 skrivet: februari 24, 2009, 11:20 »
Paris 857. Hände det? Fick man land tilldelade sig för att sluta skövla? Eller åkte man till Frankrike för det goda brödet och möjligheten att handla ost?

;)

http://sv.wikipedia.org/wiki/Vikingaattacken_mot_Paris_857





Jo det är mycket troligt, inget av det jag sagt motsäger väl det faktumet, och det faktumet motsäger inte det jag sagt.  Krig och handel är båda viktiga delar och går som sagt ofta hand i hand. 
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad gangrade

  • Veteran
  • Antal inlägg: 594
  • Intresserad amatör
SV: Vikingatågen?
« Svar #39 skrivet: februari 24, 2009, 13:14 »
Alla krigar-kulturer skaffar sig en syn på döden där den framstår som ett acceptabelt alternativ, det är en absolut nödvändighet, och det lär man kunna ha hittat på betydligt närmare håll.  Däremot kan frånvaron av lojaliteter kanske vara en viktig del.

Självklart (vad är förresten en krigarkultur?). Men redan de gamla romarna anmärkte på det lite annorlunda att Germaner (eller om det var galler) slogs till siste man och aldrig gav upp - de satte en ära i att dö. Det var skrämmande för dem. Jag tror att det var skillnad i mentalitet hos en kristen krigare som gärna hade en god ålderdom (obs! antagande!) och en asa-troende vars värsta synd var att dö sotdöden.  ;)
Qui tacet, consentit