Hyenstrand och tolfterna

[Mats Hansson]

När Åke Hyenstrand gick bort för ett par månader sedan fick jag för mig att införskaffa hans "Centralbygd - Randbygd. Strukturella, ekonomiska och administrativa huvudlinjer i mellansvensk yngre järnålder", en rapport som det ju refereras flitigt till här och var. Har nu kommit igenom den, och man kan ju inte låta bli att låta sig imponeras av detta arbete. Är ingen expert på de arkeologiska idé-riktningarna, men detta känns för mig som en riktigt fin årgångs-processualism anno 1974. Tänk bara vilket källmaterial som faktiskt ligger bakom och som gås igenom: Alla gravfält, gravformer, storhögar, gårdar, socknar, ortnamn, dalgångar, åar, gränsdragningar osv. i de tre Mälarlandskapen. Ja egentligen fyra, eftersom Dalarna också avhandlas. Hundare för hundare gås igenom, det är egentligen en uppslagsbok, en Google Earth över vikingatidens Mälarbygd i textform. Mycket statistik, kartor och geometrier. Och detta gjordes långt före persondatorns och Excel-arkens tid. Vet inte om Hyenstrand använde sig av dåtidens datorer överhuvudtaget, men det måste i så fall ha varit ganska tunggrott. (Jag vet, satt själv och stansade hålkort under Teknis-tiden tidigt 70-tal. För er som inte förstår hur bra vi har det idag kan jag säga att när man råkat tappa sin decimetertjocka hålkortsbunt i golvet i trapphuset, så var det ungefär som ni skulle finna er stora HTML-fil, eller Excel-ark helt korrumperad, där alla rader hamnat huller om buller - och inte ha någon backup!)

Nåväl, min fråga här är: Hur har detta arbete stått emot tidens tand egentligen? Speciellt undrar jag om Hyenstrands tolft-modell har fått stå oemotsagd, och om den anses accepterad idag?

För er som inte är med på vad frågan gäller så var tolften (enl. Hyenstrand, Ambrosiani m.fl.) en möjlig föregångare till socknen, åtminstone i Uppland och Södermanland. En tolft var ett område på tolv gårdar (egentligen "bebyggelse-enheter"). Ett hundare (senare härad) bestod normalt av 8 tolfter dvs. 96 gårdar. Dessa tolfter verkar ha hört vikingatiden till, men kan knappast (enl. Hyenstrand) föras längre tillbaka i tiden än så.

/Mats

[Arminius]

Inget ont om Åke Hyenstrand, han var en skarp hjärna och skicklig lärare. Men hela idén om att kunna räkna fram forntiden utifrån de medeltida landskapslagarna verkar numera vara helt övergiven av forskarsamhället. Även om ingen säger det rent ut så var det nog en gigantisk återvändsgränd.

Någon fast samhällsorganisation fanns helt enkelt inte förrän under medeltiden, under järnåldern rör vi oss med folkland, säkert med flytande gränser, och regionala centra / makthavare. Uppsalakulten, när den växer fram, blir successivt ett slags ideologiskt/etniskt kitt för Svitjod (dvs svearna).

[tty]

Hundaren fanns i alla fall på 1000-talet i Uppland då begreppet nämns i minst en runinskrift.

[Mats Hansson]

... Men hela idén om att kunna räkna fram forntiden utifrån de medeltida landskapslagarna verkar numera vara helt övergiven av forskarsamhället.

Hyenstrand utgår här inte från landskapslagarna utan mest från det man kan utläsa av landskap och bebyggelser: Fornlämningsutbredning,  gårdar, ortnamn, sockenindelning m.m.

/Mats

[Herulen]

Hyenstrand utgår här inte från landskapslagarna utan mest från det man kan utläsa av landskap och bebyggelser: Fornlämningsutbredning,  gårdar, ortnamn, sockenindelning m.m.

/Mats

Gunilla Larssons avhandling om yngre järnålderns båtar tar upp det här ämnet, Vad jag förstår så menar hon att båttyperna med deras årpar har påverkat disktriktsindelningen (såsom tolfter och skeppslag) storlek uppbyggnad. Har inte läst avhandlingen ännu men i en uppsats hon skrev så tog hon upp ämnet rätt så ingående och hänvisade mycket till Hyenstrands arbeten.

[Arminius]

Begreppet hundare finns på 1000-talet, men vi vet inte vad det står för. Runstenshövdingen Jarlabanke gör t. ex. i en inskrift anspråk på ett hundare, men några fixerade gränser kan inte beläggas. Sådana fanns säkert inte heller. Jarlabanke kunde troligen öka sitt hundare med våld eller hot om våld, eller förlora delar av det till någon annan hövding.

Vad Hyenstrand och andra gjorde var att försöka få resultaten av förstagångsinventeringen (av landets fornminnen) att stämma med landskapslagarnas administrativa och andra riktlinjer.

Men källkritiska invändningar har gått hårt åt sådana ansatser. Så tror vi knappast längre att den från landskapslagarna kända (kungliga) ledungen, om den ens existerat i praktiken, har förhistoriska rötter.

Gunilla Larssons synsätt står såvitt jag kan bedöma helt isolerat bland dagens forskare. På 1940-talet hade det varit gångbart.

[Mats Hansson]

Och sockengränserna hade alltså ingen naturlig indelning från sen vikingatid att falla tillbaka på, när de drogs upp på 1200-talet? (Som ju är en av Hyenstrands teser)

/Mats

[Herulen]

Gunilla Larssons synsätt står såvitt jag kan bedöma helt isolerat bland dagens forskare. På 1940-talet hade det varit gångbart.

Fel! Det är är snarare tvärt om att allt fler inser att hundarebegreppet och ledungen bygger på långt äldre distriktsindelning. Birgita Arrhenius, Stefan Brink, Bo Gräslund, Per Vikstrand, Mats Larsson, Thorsten Andersson m.fl. har skrivit om detta de senaste åren.

[Måns Sjöberg]

Och sockengränserna hade alltså ingen naturlig indelning från sen vikingatid att falla tillbaka på, när de drogs upp på 1200-talet?

Inte mitt ämne men fornborgarna på Öland, med sina äldsta rötter i 300-talet, ligger prydligt utlagda en i varje socken, bortsett från fyra socknar i norr. På Öland tycker jag att socknarna ser ut att gå tillbaka på något gammalt.

[Herulen]

Begreppet hundare anses ha mycket gamla anor hos vissa germanstammar. Tacitus nämner ju i sin Germania detta två gånger: dels i kap. 6 och dels i kap. 12.

I kap. 6 kan vi läsa följande: ”Även antalet är bestämt: hundra komma från varje särskilt bygdelag, och just så kallas de bland sina landsmän, och vad som från början var blott ett antal (en siffra), är nu en hederstitel. Hären ordnas i kilform”. På latin så lyder frasen: centeni ex singulis pagis sunt, idque ipsum inter suos vocantur, et quod primo numerus fuit, iam nomen et honor est. Pagi

I Kap. 12 så står det: ” På samma församlingar utväljas också de hövdingar, som skipa rätt i bygdelag och byar; var och en har vid sin sida hundra bland folket uttagna följeslagare, på en gång som ett råd och till stärkande av sin myndighet.” Den latinska texten lyder så här: centeni singulis ex plebe comites consilium simul et auctoritas adsunt.

Hur utbrett detta militära begrepp var är omöjligt att visa. Däremot kan man konstatera att det fanns hos vissa folk och att hundratalet var viktigt. Denna militära indelning har då intresserat nordiska arkeologer och filologer eftersom vi har detta namn som territoriell indelningsnamn. Alla är överrens om att det romerska centena inte bara kan ha varit ett begrepp bland skandinaverna i flera hundra år utan att användas för att sedan vid medeltidens början helt plötsligt anammas. Vad ligger logiken i detta? 

[Mats Hansson]

Vad Hyenstrand och andra gjorde var att försöka få resultaten av förstagångsinventeringen (av landets fornminnen) att stämma med landskapslagarnas administrativa och andra riktlinjer.

Tycker du är lite väl hård här, Arminius. Hyenstrand (liksom Ambrosiani i "Fornlämningar och bebyggelse..." tio år tidigare) använder ju resultatet av inventeringen, javisst, men till att börja med mest för att tillsammans med ortnamn och medeltida omnämnanden fastställa (de troliga) gårdarna under vikingatid. Detta resultat, dvs. utbredningen av den vikingatida gårdsbebyggelsen för åtminstone delar av Mälarlandskapen är ju ett källmaterial (om man får kalla det så) som jag uppfattar idag är helt accepterat och använt av alla forskare. (Rapporten ifråga är viktig redan ur den synpunkten, anser jag). Hur han sen använder sig av denna bebyggelseutbredning för att dra slutsatser om såväl sockengränsernas föregångare, liksom hundaren/häraders ålder kan säkert ifrågasättas. Och min fråga gällde just det - hur ifrågasatt detta egentligen är idag.

Vill också tacka dig för att du väckte liv i denna tråd efter ett halvårs slumrande.

/Mats

[Herulen]

Hur han sen använder sig av denna bebyggelseutbredning för att dra slutsatser om såväl sockengränsernas föregångare, liksom hundaren/häraders ålder kan säkert ifrågasättas. Och min fråga gällde just det - hur ifrågasatt detta egentligen är idag.

Upplever som sagt inte att han ifrågasätts utan att man istället har utvecklat tankegångarna.

[Arminius]

Beträffande Gunilla Larsson var jag alltför kategorisk. Vad jag menade var att hon som "ledungstroende" är ganska ensam i sin arkeologgeneration (f. 1960). Birgit Arrhenius och andra äldre arkeologer är givetvis präglade av sin tids syn på frågorna.

Beträffande Tacitus så gäller väl hans beskrivning inte Skandinavien?Mer substans är det tror jag, i den forskning som prövar en koppling mellan Skandinavien och det anglosaxiska indelningssystemet med hundaren.

[Heimdahl]

Birgit Arrhenius och andra äldre arkeologer är givetvis präglade av sin tids syn på frågorna.

Hmm, inte för att jag heller är insatt i frågan, men komentaren får mig ändå att rygga lite. Är det inte lite som att säga att "X och andra kvinnor är givetvis präglade av att de är kvinnor i sin syn på frågorna". Det verkar för mig som ett osakligt avfärdande. (Och sen är väll inte alla de som Herulen räknade upp särskilt gamla?)

[Herulen]

Beträffande Gunilla Larsson var jag alltför kategorisk. Vad jag menade var att hon som "ledungstroende" är ganska ensam i sin arkeologgeneration (f. 1960). Birgit Arrhenius och andra äldre arkeologer är givetvis präglade av sin tids syn på frågorna.

Beträffande Tacitus så gäller väl hans beskrivning inte Skandinavien?Mer substans är det tror jag, i den forskning som prövar en koppling mellan Skandinavien och det anglosaxiska indelningssystemet med hundaren.

Gunilla är inte ledungstroende. Det är ingen annnan heller. Vad det handlar om är att den medeltida ledungen, hundaret, tolfter med mera har långt äldre förhistoriska förlagor som kanske inte alls fungerade på det sätt som de gjorde under medeltiden. Ordet hundare är förresten en utveckling av det forntida hund med avseende på hundra stycken. Men denna mängd har troligtvis aldrig uppfyllts utan mer varit en beteckning för ett större antal mansfolk. Det är omtvistat om de förhistoriska människorna använde sig av exakta mått på ett konsekvent sätt som vi idag gör med t.ex. litersystemet: 1 liter består av 10 deciliter, 100 centiliter eller 1000 milliliter. De olika folklanden som Tiunda, attunda och fjärdunda består mycket riktigt av tio, åtta resp. fyra hundare men om antalet gårdar verkligen var 100 stycken i varje hundare har inte gått att bevisa. Det mest troliga är att svearna anammat de kontinentala germanernas användning av hund som en beteckning för en område där ett visst antal krigsfolk bor. Sedan behöver inte heller svearna ha indelat hela sitt rike med hundare redan från början. Kort sagt: man behöver inte uppfatta antalet hundra bokstavligt liksom inte heller ordet tolft. Den nord-sydliga axeln genom Uppland , fyrisleden och väg norrut, tillsammans med andra viktiga vattenleder och rullstensåsar för transport av varor, är troligen de första området som successivt får hundarebeteckningar. Med anläggandet av rika kammargravar och de senare båtgravarna som fyllts av kontinentala handelsvaror så tycker jag att ordet bondehövding är missvisande. Snarare så visar det på ett väl organiserat nätverk av storgårdar där personer med makt måste ha bott. Kontroll över ett större område helt enkelt. Vad det gäller den medeltida ledungen så var ju den ganska kortlivad och inte heller så särskilt effektiv vilket väl visar att dess system passade det förhistoriska samhället bättre.

Sedan fötrstår jag inte vad du menar med att Gunilla är ensam i sin arkeologigeneration? Stefan Brink och Per Vikstrand tillhör båda generation, nästan i alla fall, och de har också pekat på en förhistorisk tillkomst av, hundare, tolfter och socknar. Men om nu Gunilla var ensam i sin generation så vad skulle det spela för roll? Gör det hennes forskning mindre relevant av det skälet?

[Arminius]

Ska man säga något seriöst i dag om ledung osv så tycker jag att man bör beakta de senaste årtiondenas forskning. Det har gjorts stora framsteg, tänker särskilt på Niels Lund i Danmark vars källkritiskt väl underbyggda slutsatser fått stort genomslag också här. Judith Jeschs grundliga genomgång av skaldeverser och runinskrifter visar hur komplicerad ledungsproblematiken är.

Jag talade om "arkeologgeneration" -- Stefan Brink och Per Vikstrand är briljanta forskare men inte arkeologer. Inte heller jag uppfattar dem som okritiskt "ledungstroende" även om de, som alla forskare utan undantag, präglats av sina respektive studiemiljöer ("tankekollektiv").

[mange01]

Hej,

Vi behöver hjälp på svenska Wikipedia. Kan inte någon av er som är bevandrade i dagens historieforskning  plita lite på artikeln om Ledung? Se http://sv.wikipedia.org/wiki/Ledung . Det är enkelt. Klicka bara på "Redigera"!

Just nu är den kritik som finns mot förmedeltida Ledung inte omnämnd varken i den artikeln eller i andra relaterade artiklar.

Även i artikeln om Socken, avsnittet "Sockenindelningens uppkomst" behöver vi hjälp med att skriva lite om aktuellt forskningsläget, och om vad som är den etablerade uppfattningen bland dagens historiker. Se http://sv.wikipedia.org/wiki/Socken#Sockenindelningens_ursprung . Vad talar för och emot att socknar fanns före kristnandet? Kallades de socknar?

Tips: Särskilt om man skriver om något kontroversiellt kan det vara bra om man nämner referenser. Har man synpunkter på en wikipediaartikel, men inte vill redigera, klickar man istället på "Diskussion". Efter ett tag är det oftast någon som åtgärdar synpunkterna.

~~~~