Författare Ämne: Ordet Viking  (läst 97903 gånger)

Utloggad Sven lagman

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 138
Ordet Viking
« skrivet: december 08, 2006, 18:10 »
Jag har lurat lite på begreppet “viking”.  Den anglosaxiska dikten Widsith anses som den äldsta där ordet viking förekommer. Händelserna återspeglar här troligtvis 600-talet men tiden för nedtecknandet är osäkert. Ordet nämns dessutom endast en gång i dikten. Sedan dröjer det tills runstenarna på 900-talet och de isländska sagorna innan ordet omtalas igen (tror jag). Av en händelse började jag åter intressera mig för Beowulf i svensk översättning av Björn Collinder. Beowulf tilldrar sig på 500-600-talet. Dikten anses vara nedtecknad på 700-talet även om den endast är bevarad i avskrift. Björn nämner i sin översättning vig = strid, kamp, vigman = krigare/kämpe, vigverk = krigiskt företag. Kan det vara så att ”vig” i Beowulf är ett av de tidigaste beläggen för viking?

När jag lät datorn söka på "wig" i originaltexten på old english och jämförde med nutida engelsk översättning och Björns översättning blev det många nerslag, alla åsyftande strid, krigare, krigsman etc. Jag har nedan angett några av dessa träffar: O=original, E=engelsk text, C=Björn Collinders text.

Om nu vikingbegreppet fanns redan på 600-talet är det ju före de kända rövar- och plundringstågen vilket ju borde vara intressant i ett större sammanhang. I så fall borde t.ex. viking härlett från ordet havsvik rimligtvis avskrivas. Kanske är jag fel på det. Vad tycker ni?



Rad: 429
O: þæt ðú mé ne forwyrne, wígendra hléo.
E: that you not refuse me, O shield of warriors.
C: Vägra mig icke, du vigmännens värn.

Rad: 20
O: Swá sceal geong guma góde gewyrcean fromum feohgiftum on fæder bearme þæt hine on ylde eft gewunigen wilgesíþas þonne wíg cume.
E: So ought a young man by good deeds deserve, (and) by fine treasure-gifts, while in his father's keeping, that him in old age shall again stand by, willing companions, when war comes.
C: Så skall den unge umgås med guldet, fägnande männen I fädernegården, att han bland folket följesmän får, som stå vid hans sida när strider komma.

Rad: 1212
O: wyrsan wígfrecan wæl réafeden æfter gúðsceare.
E: Lesser warrior rifled the corpses after the slaughter of battle.
C: Ringare stridsmän rånade den fallen då drabbningen ändades.

Rad: 1125
O: Gewiton him ðá wígend wíca néosian fréondum befeallen, Frýsland geséon, hámas ond héaburh.
E: The warriors returned then to seek their houses, bereft of friends, to see Frisia, their homes and high fort.
C: Vigmännen, som mist sina vänner, ville fara till Frisland, fädernebygden, till hemman och högborg.

Rad: 2041
O: Þonne cwið æt béore sé ðe béahgesyhð eald æscwiga sé ðe eall geman gárcwealm gumena    
E: Then speaks at the beer-drinking, he who sees a ring-precious object, the old ash-warrior, he who remembers all the spear-death of men    
C: En som ser på ett svärd säger så vid ölet, åldrig uddkämpe, som allting minnes om vapendöda vigmän.

Rad:629
O: Hé þæt ful geþeah wælréow wiga æt Wealhþéön.
E: He took that full-cup, the slaughter-fierce warrior from Wealhtheow.
C: Skålen tog han, den vigdjärve härman, ur Waltheows hand.


I Widsith omtalas vikingar i denna förbindelse:

And so I can sing and tell a tale,
declare to the company in the mead-hall
how noble rulers rewarded me with gifts.
I was with the Huns and  the glorious Goths,
with the Swedes and with the Geats and with the South-Danes.
I was with the Wenlas, the Waerne and the Wicingas.

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
Ordet Viking
« Svar #1 skrivet: december 09, 2006, 16:05 »
Mycket intressant, Sven. Har aldrig varit tillfreds med att ordet skulle komma från 'vik'=havsvik, det finns ju havsvikar lite överallt och det känns inte som om ett folk skulle döpas bara utifrån det. Däremot om en folkgrupp får rykte om sig att vara stridbara, det är ju en helt annan femma. Jag köper detta!
/Mats

Utloggad Lumikki

  • Medlem
  • Antal inlägg: 52
Ordet Viking
« Svar #2 skrivet: december 09, 2006, 17:24 »
Jag har inte studerat texter eller så, men har tankar om ordet viking att det kanske är ett "modernt" ord eller så efter "vikingatiden" som kom till under den "romatiserande" tiden. Och då faller alla ider om ursprunget av ooch för ordet viking.

Tappra krigare fanns det gott om från norr och från ståra delar av norr som sverige, finnland, danmark, ryssland, polen osv, även rommare såg norrkrigaranas fördelar och tog dem som legoknektar innan "vikingtiden".

Om man bortser från moderna iden på ordet viking så kanske kommer från något ord som har med ordet eller likvärdigt ord med skandinavien att göra eller norr osv.. Kanske även har ordet något med eras färdsätt att göra eller utseendet på båtarna, vilket jag har för mig är utmärkande, och mycket olik andras båtar.

//Warja

Utloggad Kepler

  • Medlem
  • Antal inlägg: 83
Ordet Viking
« Svar #3 skrivet: december 10, 2006, 12:31 »
Citat från: "Warja"
Jag har inte studerat texter eller så, men har tankar om ordet viking att det kanske är ett "modernt" ord eller så efter "vikingatiden" som kom till under den "romatiserande" tiden.


I och för sig inte direkt relevant för ursprungsfrågan, men enligt Maja Hagerman i 'Det rena landet' (2006) var det Oscar Montelius som introducerade begreppet "Vikingstiden" för en del av den yngre järnåldern. Det skedde 1872 i en artikel i tidskriften Förr och nu:

"Vikingstiden! - Hvilka romantiska tankar väckas icke vid minnet af denna bragdrika tid,..."

Utloggad Reuterdahl

  • Moderator
  • Veteran
  • Antal inlägg: 796
  • Arkeolog, Länsstyrelsen i Östergötlands län
    • Testimony of the spade
Ordet Viking
« Svar #4 skrivet: december 10, 2006, 16:39 »
Rune Palm framför i sin bok Vikingarnas Språk från 2004 att betydelsen av orden viking och víkingr är omstridd, en trolig härledning är att de kommer från ett ursprungligt inbyggarnamn, de som bor vid i viken. Ett förslag som framlagts är att det skall utgöras av viken som ligger vid Oslofjordens mynning och ett äldre ortsnamn Vík eller Víkin. Personbeteckningen Víkingr skulle i så fall snabbt fått en utökad betydelse för alla som reste på "vikingafärder" i víkingu. En annan förklaring skulle kunna vara att namnet uppstått ur substantivet vik, Vikingar var alltså de som vars färder utgick från eller låg i bakhåll i vikar (pirater/plundrare). Ytterligare en möjlighet är att det utgår från verbet víkja eller víkva (ung. fara; vika; vända) vilket skulle kunna ha med vikingarnas segelande.

Det finns ett nordiskt substantiv vig med betydelsen "kamp" vilket är en sannolikare parallell till det fornengelska "wig" än vik -ing.

Belägg för viking som ord finns t ex i runinskrifter både som personbeteckning och substantiv.

//Reuterdahl
Archaeology is taxes well spent!

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Ordet Viking
« Svar #5 skrivet: mars 18, 2007, 14:59 »
Läser just "Orkeyjarlarnas saga" i den översättning till svenska av Ingegerd Fries som kom ut förra året. I kommentarer och fotnoter ordar hon lite kring vikingbegreppet. Kanske är allmängods för många av er men för mig var det delvis nytt. Bl.a. säger hon att ordet vikingar i de isländska sagorna inte används om andra nordbor i allmänhet, utan betyder pirater, sjörövare. I den engelskspråkiga samtida litteraturen används det dock som ett mer allmänt samlingsnamn på nordborna.

Det som är speciellt intressant tycker jag, är att ordet också verkar användas som ett namn på en aktivitet, ett projekt. Att vara "ute i viking" innebar att vara ute på pirat- eller plundringståg. Ungefär som att vara "ute i härnad". Hon säger också att det råder en klar skillnad mellan att vara ute i härnad resp. viking. Det förra är ett stridståg i avsikt att skaffa sig kontroll, utkräva hämnd eller dylikt, medan "viking" är en ren plundringsresa, i avsikt att skaffa sig rikedomar antagligen.

För att illustrera hur ordet används kan man t.ex. några meningar i kap. 105.: "Men varje vår när det var avslutat for han i viking, var i härnad på Söderöarna och Irland, och kom hem efter midsommar. Det kallade han vårviking."  ...  "Då for han i viking igen och kom inte hem förr än en månad hade gått av vintern. Det kallade han höstviking."

Tycker mig se ett visst stöd för Svens hypotes om ordet viking här. Det verkar som nordborna själva kopplade det väldigt mycket till en aktivitet, snarare än en geografisk härkomst. Aktiviteten ligger ju nära till "vig" dvs. strid. Även om det skulle vara så att det var en insnävad betydelse till att vara plundringståg, pirattåg.

/Mats

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Ordet Viking
« Svar #6 skrivet: mars 31, 2007, 18:47 »
Funderade återigen på detta med "att fara ut i viking" enligt mitt förra inlägg. Är det någon som vet om man inom svenskt område (i samtida källor) refererat till färderna i Österled med just dessa ordval? Finns det t.ex. omnämnt på någon runsten att man "for ut i viking"? T.ex. om Ingvar den Vittfarne eller någon annan svea/göte/gute? Finns det förresten nämn ordet "viking" överhuvudtaget på någon av våra runstenar?

/Mats

Utloggad Gorm

  • Administratör
  • Gode
  • Antal inlägg: 2 926
    • Arkeologiforum
SV: Ordet Viking
« Svar #7 skrivet: mars 31, 2007, 19:04 »
Ordet finns belagt på flera runstenar, både som verb och personnamn. Enligt Samnordisk runtextdatabas finns ordet "Víkingr" på 27 runinskrifter. Viking används som verb på:

Vg 61
U 617 
G 370
DR 216
DR 330
DR 334

Komlpettera gärna om jag missat någon.

/Johan
: iarþ : sal : rifna : uk : ubhimin :

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Ordet Viking
« Svar #8 skrivet: april 01, 2007, 21:35 »
Tack, Johan. Min fundering gällde närmast om det var så att med att "fara ut i viking" verkligen avsåg plundringståg även inom svensk språkområde, och om man i så fall ansåg att färderna i Österled var just plundringståg. Man brukar ju anse att färderna i Österled mer hade karaktären av fredligare handelsfärder.
Ska kolla referenserna jag fick här.

/Mats

Utloggad Ti

  • Stammis
  • Antal inlägg: 360
SV: Ordet Viking
« Svar #9 skrivet: april 01, 2007, 21:52 »
Med risk att bli Offtopic, finns det något som tyder på att vi haft ett
sagamaterial motsvarande det isländska. Olaus Magnus hänvisar inte
till något vad jag kommer ihåg, så man kan nog utgå ifrån att det inte
fanns något innan slottet brann.

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Ordet Viking
« Svar #10 skrivet: april 02, 2007, 21:55 »
Ordet finns belagt på flera runstenar, både som verb och personnamn. Enligt Samnordisk runtextdatabas finns ordet "Víkingr" på 27 runinskrifter. Viking används som verb på:

Kollade igenom rundatabasen, och fann att i de allra flesta av de 27 referenserna så var "viking"/"vikingr" ett egennamn. I något enstaka fall används ordet som en beteckning på en (typ av) person, oklart vad det står för. Och i de återstående posterna så används ordet i betydelsen vikinga-raider och då alltid (såvitt jag kan se) i väster eller (i ett fall) i norr. Så om man vill hämta stöd för att färderna i Österled skulle kallas "vikingafärder" ("for ut i viking") så verkar man inte ha något att hämta i våra runtexter. Spekulation: Kanske just beroende på att dessa färder i Österled var av en annan, fredligare karaktär än plundringsfärderna i väst.

Att "Vikingr" förekommer som egennamn så ofta ger också anledning till fundering. Borde innebära att det ordet associeras med något positivt, annars döper man väl inte sina söner så. Såg man verkligen så positivt på pirater/plundrare, om nu det var vad ordet betydde för samtida nordmän? Tyder kanske mer på Svens tolkningshypotes som "krigare"/"kämpe" med lite stoltare touch.  Tycker att detta är en lite märklig soppa egentligen.

/Mats

Utloggad Gorm

  • Administratör
  • Gode
  • Antal inlägg: 2 926
    • Arkeologiforum
SV: Ordet Viking
« Svar #11 skrivet: april 02, 2007, 22:09 »
Enligt SOFI så finns det 57 mansnamn som förekommer oftare på runstenar så särskillt vanligt var det inte om man jämför. Man får nog försöka att ta av sig sina samtidsglasögon när man bedömmer vikingarnas dåd. Om det endast var de högsta i samhället som fick följa med så ansågs det nog som en ära att ha legat ute i viking, oavsett om man dräpt/våldtagit eller handlat, kanske ansågs t o m det förstnämnda som finast?

/Johan
: iarþ : sal : rifna : uk : ubhimin :

Utloggad Sven lagman

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 138
SV: Ordet Viking
« Svar #12 skrivet: april 02, 2007, 22:16 »
På tal om soppa med många ingredienser och många kockar! ::) Kolla in den diskussion som löper om artikelnamnet "Viking" på Wikipedia:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Diskussion:Viking
Glöm inte att också klicka på Diskussion: Viking - arkiv högst upp så har ni att göra någon timme framöver med läsningen (om ni orkar). Måste erkänna att jag själv var en av kockarna som kastade in lite nya råvaror. Är det inte fantastiskt att ett enda ord kan beröra så många och så mycket.

Utloggad Gorm

  • Administratör
  • Gode
  • Antal inlägg: 2 926
    • Arkeologiforum
SV: Ordet Viking
« Svar #13 skrivet: april 02, 2007, 22:21 »
Å andra sidan tycker jag att det är ett hälsotecken om ett sådant begrepp skapar diskussion på en wiki, det visar ju på de problem som arkeologer/historiker brottas med. Ibland så kan jag tycka att man är lite väl tvärsäker.

/Johan
: iarþ : sal : rifna : uk : ubhimin :

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Ordet Viking
« Svar #14 skrivet: april 03, 2007, 08:48 »
Om det endast var de högsta i samhället som fick följa med så ansågs det nog som en ära att ha legat ute i viking, oavsett om man dräpt/våldtagit eller handlat, kanske ansågs t o m det förstnämnda som finast?
Jo du har nog rätt, kanske gav i våra ögon väldigt råa handligar högt status under denna tid. Det märkliga när man läser t.ex. Orknöjarlarnas saga, där det uppenbarligen verkar helt normalt, eller t.o.m. något att skryta med, att man varit ute "i viking", att detta ändå skedde under kristnad tid, långt in på 1100-talet enl. den källan. Undrar om man läste de tio budorden så noga... :o

/Mats

Utloggad Gorm

  • Administratör
  • Gode
  • Antal inlägg: 2 926
    • Arkeologiforum
SV: Ordet Viking
« Svar #15 skrivet: april 03, 2007, 10:08 »
Jo du har nog rätt, kanske gav i våra ögon väldigt råa handligar högt status under denna tid. Det märkliga när man läser t.ex. Orknöjarlarnas saga, där det uppenbarligen verkar helt normalt, eller t.o.m. något att skryta med, att man varit ute "i viking", att detta ändå skedde under kristnad tid, långt in på 1100-talet enl. den källan. Undrar om man läste de tio budorden så noga... :o

Detta indikerar ju att man inte på en gång bytte ideologi när man bytte religion vilket är intressant. :)

/Johan
: iarþ : sal : rifna : uk : ubhimin :

Utloggad Piankhy

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 463
SV: Ordet Viking
« Svar #16 skrivet: april 03, 2007, 10:31 »
Kristendomen har väl aldrig någonsin hindrat folk från att plundra, dräpa eller föra krig? Enda förändringen i det avseendet är väl att man efterhand mer och mer hänvisade till den i sina våldshandlingar.
Ju äldre desto bättre.

Utloggad gangrade

  • Veteran
  • Antal inlägg: 594
  • Intresserad amatör
SV: Ordet Viking
« Svar #17 skrivet: april 03, 2007, 11:12 »
Kollade igenom rundatabasen, och fann att i de allra flesta av de 27 referenserna så var "viking"/"vikingr" ett egennamn. I något enstaka fall används ordet som en beteckning på en (typ av) person, oklart vad det står för. Och i de återstående posterna så används ordet i betydelsen vikinga-raider och då alltid (såvitt jag kan se) i väster eller (i ett fall) i norr. Så om man vill hämta stöd för att färderna i Österled skulle kallas "vikingafärder" ("for ut i viking") så verkar man inte ha något att hämta i våra runtexter. Spekulation: Kanske just beroende på att dessa färder i Österled var av en annan, fredligare karaktär än plundringsfärderna i väst.

Att just vikingar verkar ha en koppling till västliga färder, kan inte det tyda på att ordet vikings ursprung kanske ska sökas västerut. Det kan väl mycket väl vara så att resan till öst eller till väst inte skiljde sig åt annat än just vid benämningen.

Annars kan öst och väst skiljt sig åt genom att väst var egna riken, medans öst var, av tradition, del av det egna "riket", idag skulle man kanske säga att de hade samarbetsavtal... om ni missförstår mig rätt... ;)
Qui tacet, consentit

Utloggad Mats Hansson

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 806
SV: Ordet Viking
« Svar #18 skrivet: april 03, 2007, 11:51 »
Det kan väl mycket väl vara så att resan till öst eller till väst inte skiljde sig åt annat än just vid benämningen.

Ja, det är ju en intressant tanke. Men just nu kan jag inte påminna mig hur man i så fall benämnde färderna i Österled, på runstenar t.ex. Nå'n som kan hjälpa? Fanns det ett motsvarande uttryck som att "fara i viking"? Nå'n som kommer ihåg på rak arm hur det står om Ingvarstågen t.ex.?

/Mats

Utloggad Gorm

  • Administratör
  • Gode
  • Antal inlägg: 2 926
    • Arkeologiforum
SV: Ordet Viking
« Svar #19 skrivet: april 03, 2007, 12:00 »
På Ingvarsstenarna kallas det inte något speciellt utan man har valt att skriva t ex "dog österut" (Sö 335), "Han for bort med Ingvar" (U 1143) och "han hade farit österut med Ingvar" (Vs 19). Han någon hade "farit" någonstans omnämns även om färder i västerled (Vs 18) så man kanske ska göra skillnad på resa och resa?

/Johan
: iarþ : sal : rifna : uk : ubhimin :