3. Att lägga krut på att diskutera namn på marina däggdjur, namn på häxkonst etc, kan möjligen ge viss inspiration, men jag ser ingen anledning att detta blir ett huvudspår, när det finns primärkällor att analysera. Det är mycket viktigare att kartlägga var och när ordet nämns i samtida eller åtminstone medeltida litteratur.
4. Det är också viktigt att uppmärksamma när det INTE används. Om ordet viking aldrig använts om skandinaver som befunnit sig längs vattenvägar till Byzans, så är det en björntjänst att sas "uppfinna" vikingar där, eller att skapa falska synonymer genom att påstå att väringar, varjager, ruser etc var synonymt med ordet viking, om ingen källa uttryckligen antyder detta.
5. Källorna är magra och få, men de finns. De bildar en kedja, bryt inte den kedjan med fantasier, utan försök förtydliga kedjans budskap.
6. Ordet viking används idag populistiskt och framför allt kommersiellt, även av historiska institutioner. Trots att Birka överfölls av vikingar, och hade ett försvar MOT vikingar, kallar t.ex. riksantikvarieämbetet Birka för "vikingstaden". Men detta är pseudoinformation, det gagnar ingen att fortsätta på den inslagna vägen. Det GÅR aldeles utmärkt att intressera sig för järnålderns skandinaver, och spekulera i deras religion, klädesval, diet och vapenanvändning, utan att oövertänkt kalla dem för vikingar. De var inte vikingar, de var skandinaver, och även de är värda sin plats i historien utan spännande etiketter som är osakliga. Skilj på ordet skandinav och viking.
7. Uppfinn inte nya termer som vikingahövdingar, vikingakungar, vikingagravar, vikingahundar, vikingakatter, vikingakvinnor, vikingasvärd, vikingastäder, vikingabyar etc, ifall alla dessa ord aldrig använts av sin samtid.
8. Analysera "etablerade" termer som vikingaskepp och vikingatåg, och kartlägg om det håller för kritisk analys. Gör det inte det, så tycker jag man bör sluta använda påhittade ord som vikingatåg.
9. Var sparsam med att försöka se synonymer. Om en ledungsflotta uppenbarligen varit attackerande, och dess medlemmar rövat, undvik att kalla detta vikingatåg, om ingen källa gjort det.
10. Uppenbarligen hade samtiden en tydlig förståelse för ordet. Det är mycket tveksamt att dess betydelse ändrats mellan år 500 och 1800, när Holberg använde det för pirater. Var konsekvent, glid inte i onödan på betydelsen, om inte källorna ger utrymme för det. Om källorna är sparsamma i definitionen av ordet, låt inte fantasin kompensera denna otydlighet.
11. Hittar någon användare här EN ENDA källa som säger att en VIKING bara kunde komma från skandinavien, idkade handel, grundade en stad, eller var en kvinna, så tryck på alla alarmknappar, för ni har funnit något sensationellt. Men tills du funnit denna sensation, acceptera inte att folk hittar på vad vikingar gjorde, när de i själva verket talar om skandinaver.
12. Lyft fram de järntida skandinaverna. De har alldeles för länge fått stå i skuggan av romantiska arketypiska föreställningar om en mycket liten minoritet i norden. Lyft fram SKANDINAVERNAS, (inte vikingarnas), skeppsbyggnad, handel. nautiska kompetenser, diplomati med grannar och avlägsna länder, och deras import och export av kultur.
