Det är en beskrivning som är överdetaljerad, det är som om de som seglade då skulle bli hissingar eftersom de hissar segel, eller att tvätterskor är de egentliga vikingarna då de trots allt viker tvätten....
Vi har tidigare diskuterat vikingar ihop med 'båtdrag' och 'dragaskepp'. Får kanske anmärka att alla som "dragit utomlands" använder ett gammalt uttryck, där resan åstadkommits genom att 'dra' sej fram. Därför ligger årorna, årkeiparna och rällingen fortfarande kvar som basis för uttrycket "dra", eftersom resan drivs av att
dra årorna, med egen kraft. Dragandet av åror ligger fortfarande kvar som synonym för "resa" - vilket fortfarande kommer till uttryck i moderna begrepp som "dra i" (väg), "dra till" (fjälls), eller "dra åt" (skogen), "dra dit" (pepparn gror).
Nu kan man förklara det gamla ordet 'vik-ing' som ett sätt och en metod för att ta sej fram, med åror över vågorna. Förklaringen har hittills varit okänd och kan givitvis framstå som 'överförenklad'. Norrmännens problem är inte att deras förklaring är långsökt, men alldeles för enkel, - alltså kortsökt. Sen är det ju öppenbart att man kan "vika" och "vicka" på en rad olika sätt - för att röra, bevåga eller komma till, komma över, förbi, vidare. Om man viker 'på tvätten' eller 'vid årorna' beror ju sen på yttre omständigheter.
Jag tycker uttrycket "att dra i viking" nu börjar få en klarare mening. Ursprungligt har det att göra med rodning och långa roddarpass. Sen kunde roddarkraften användas till kommando-räder mot inkräktare och krigiska fiender. Skeppens hastighet jämte ledungsmännens säkerhet och millitära slagkraft var till 100 % beroende på roddarnas fysiska effektivitet. Rodningens konst var alltså alfa och omega när flottan samlades och ledungsmännen
drog iväg, "rygg i rand, två i spann".