Författare Ämne: Ordet Viking  (läst 97443 gånger)

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Ordet Viking
« Svar #180 skrivet: juli 23, 2012, 20:21 »
Jeg accepterer din undskyldning. Der har sikkert været misforståelser, så vi slår en streg over det. Lad os komme videre ... med et andet emne  :)

Väl mött!
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Ättelägg

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 188
SV: Ordet Viking
« Svar #181 skrivet: juli 23, 2012, 20:46 »
Tja, Vetgirig, 10% av befolkning är inte helt ringa och med tanke på I haplogruppens stora inflytande, vilket förklaras med att det är den ursprungliga, men inte att förglömma en av de största i mälardalen och med tanke på sutton-hoos likheter med Uppsala kanske vi kan se en annan sammansättning en nutida paneurpeiska dna? Helt klart är att det sällan har varit folkförlyttningar med resultat av fullständig utplåning av hela folk utan mer ett inflyttande av en elit som dominerat och förändrat. Att helt sopa bort samtida källor som helt tagna ur luften är inte speciellt skapande och glöm inte pryors tankar kring innovation, England har fixat det helt själv, lite av Atlantica över det. Turbolensen i Europa med stora omförflyttningar som i sig är ett mönster vi kan se långt tillbaka är nog något som inte i sig betyder förringelse av tidigare tider.
Erik

Utloggad Karlfredrik

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 346
SV: Ordet Viking
« Svar #182 skrivet: juli 28, 2012, 09:09 »
Citat piankhy:
Citera
Kristendomen har väl aldrig någonsin hindrat folk från att plundra, dräpa eller föra krig? Enda förändringen i det avseendet är väl att man efterhand mer och mer hänvisade till den i sina våldshandlingar.
Det är skillnad på ideologi och praktik. Kristendomen var väl som ideologi pacifistisk, precis som socialismen var jämlik, socialdemokratin "i princip" var emot vapenhandel till diktaturer och liberaler för frihet.
Jag tror att ideologin kan ha betydelse även om människan i praktiken handlar tvärt om.

Utloggad Emund Slemme

  • Veteran
  • Antal inlägg: 976
    • Fra romertid til vikingetid
SV: Ordet Viking
« Svar #183 skrivet: oktober 30, 2012, 16:48 »
En publikation med tema’et ”An Introduction to Old Frisian” af Rolf H. Bremmer, Jr. University of Leiden, indeholder en interessant gammel-frisisk tekst -

Citat: ”Therefter cas Magnus thine fifta kerre and alle Fresan an sinne kerre ien, that se nene hera fordera an here[ferd] ne volde folgia, than aster ti ther Wiser and wester ti ther Fle, up mittha flode and wth mittha ebba, truch that se thine ower wariad deis and nachtis with thine Nordkoning and thine wilda witzing and this ses flod mit tha fif wepnum: mit suerde, mit scilde, mit spada, and mit forca, and mit etkeres orda”.

»with thine Nordkoning and thine wilda witzing«

Forklaring: According to legend the Frisians formerly owed allegiance to the Danes. It is uncertain whether witzing here just means ‘pirate’, or more specifically ‘Viking’, cf. Fell (1986), der oversat til dansk lyder således -
Ifølge legenden, skyldte friserne tidligere loyalitet til danskerne. Det er usikkert, om ’witzing’ her blot betyder 'pirat', eller mere specifikt 'Viking'. Af glossary s. 219 - samme artikel - fremgår det, at -

»witzing, m. pirate; Viking; witzing acc.sg [OE wiċing]« dvs. begrebet witzing sammenholdes med det old-engelske wicing.

Ved en videre søgning på ordet witzing dukker et notat op af Eldar Heide, der er fyrstelektor i norrøn filologi ved LLE ved Universitetet i Bergen, med titlen ”Rus ‘eastern Viking’ and the víking ‘rower shifting’ etymology”.

Citat: “I also argued that Old Frisian forms like witzing indicate that a word “Viking” existed in the Frisian-English proto-language before the migration to England in the mid-5th century, because the palatalization of k before front vowels is that old”.

Et interessant notat med flere nye sammenhænge.

http://eldar-heide.net/Publikasjonar%20til%20heimesida/rus%20viking.pdf

Utloggad Odinkarr

  • Stammis
  • Antal inlägg: 192
  • Zigenarfågeln och negerfinken - fine svenske ord
    • Asernes æt
SV: Ordet Viking
« Svar #184 skrivet: oktober 30, 2012, 19:29 »
fantastisk godt fundet frem.

Som jeg læser teksten med "wilda witzing" (vilde viking) antyder brugen af et beskrivende tillægsord "wilda" at ordet "witzing" oprindeligt og i samtiden har haft en underforstået betydning af "fredelig". Derfor er det for skriveren nødvendigt at tilføje tillægsordet "wilda".

mvh

Flemming

Utloggad Emund Slemme

  • Veteran
  • Antal inlägg: 976
    • Fra romertid til vikingetid
SV: Ordet Viking
« Svar #185 skrivet: november 02, 2012, 16:54 »
Citat: ”Therefter cas Magnus thine fifta kerre and alle Fresan an sinne kerre ien, that se nene hera fordera an here[ferd] ne volde folgia, than aster ti ther Wiser and wester ti ther Fle, up mittha flode and wth mittha ebba, truch that se thine ower wariad deis and nachtis with thine Nordkoning and thine wilda witzing and this ses flod mit tha fif wepnum: mit suerde, mit scilde, mit spada, and mit forca, and mit etkeres orda”.

Teksten referere til den oldfrisiske lov - Lex Frisionum - der blev nedskrevet på latin og anfordring af Karl den Store i perioden 785-793. Jeg har forsøgt at oversætte teksten fra De syv Magnusküren -

"Da valgte Magnus den 5. Küre - og alle friserne stemte for, at de ikke behøvede at foretage strejftog længere end østpå til Weser og vestpå til Vlie, end ud med Flod og tilbage med Ebbe, fordi han har brug for at bevogte kysten - hver dag og nat - mod den nordiske konge og strømmen af vilde vikinger, og det med fem våben: med sværd, med skjold, med spade og med fork og med spidsen af spyddet".

En anden version skriver ’wilda witzenges’ og et frisisk håndskrift af 1085 skriver ’northeska wiszegge’ for vikinger. Andre udgaver har på dette sted ’tha Nordmanum’ og ’northeska wigandum’.
Kilde: Karl von Richthofen, ’Friesische Rechtsquellen’. Berlin 1840. Neudr. Aalen 1960.

Utloggad Emund Slemme

  • Veteran
  • Antal inlägg: 976
    • Fra romertid til vikingetid
SV: Ordet Viking
« Svar #186 skrivet: november 03, 2012, 16:25 »
Her er lidt mere af samme type -

Citat: "We note that the corresponding word (wicing) forms in Old Frisian are witsing, wising, witzeng, showing up the phenomenon of assibilant palatalization, the beginnings of which have been dated to around 400 AD, bespeaking the ancientness of the word".

Kilde: ’The Naming of Russia’ af Håkon Stang, s. 52, Slavisk-baltisk avdeling, Universitetet i Oslo 1996.

http://idrisi.narod.ru/stang.pdf

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Ordet Viking
« Svar #187 skrivet: november 04, 2012, 23:44 »
Hvilket korresponderer ganske nemt med den palatisering jeg påpekte - fra viG-ing til "vic-ing" eller "wyc-ynga".

Widukind og Adam beskriver dem som "vicmannos" OG "ascomannos".

Noe av semantikken i ordet "vie" kan vi fortsatt lese av ord som "indviet", "vielse" og "vigd". Forøvrig har ordet og begrepet direkte relevans til de gamle moralverdier - og dets helligdommer - kalt "vie", "vi" eller "ve". Mytenes 'hellige slette', der 'den siste krig' skal stå, kalles "Vig-rid".

Opprinnelsen til ordet 'viking' er altså eldre enn Widsith og Beowulf. Man kan nesten fundere over om ikke "wycynga cynn" kan knyttes til trekantgraver og enkelte større skipsgraver.  8)

Som utplukket og inviet, "vigd" eller "envigd", til tjeneste for 'folkets vè og landets frihet' kan ordet 'vigman'/vicman'/'vicing' være uttrykk for en sterk grad av takknemmelighet og respekt - fra de befolkninger og den kulturform de skulle værne og beskytte. Hvordan ærkefienden senere kom til å fordømme såvel deres karakter som deres eksistens - er såvisst en helt anden sak.

Ordet 'viking' kan vanskelig være andet enn navnet på en der er 'viet' til tjeneste og 'in-viet' i krigens kunster, primært gjennom et sentralstyrt ledungssystem med myndighet til at mobilisere, trene og utvikle omfattende sjøstridskræfter. Vi kan altså oversette ordet med begrepet 'edsvoren kongsmann' som inntil våre dager har betydd "soldat" eller 'kriger'.

Etter en omfattende debatt om etymologien i navnet 'viking' finner jeg ingen vei utenom en slik tolkning.

Tradisjonen med 'utvalgte' eller 'kårede' menn er noe som tørs ha røtter i Romertiden, da germanere og markomannere også mottar hjelp fra Skandinavia. De spor man nå finner i mossene forteller jo at her fantes en skandanavisk "krigerkaste" allerede under tidlig romertid.

Forøvrig forteller fund fra Østersjølandene at man under seneste romertid og yngre jernalder gjorde en del praktgraver - som oppviser til dels store likheter. En rikholdig krigergrav fra Skåne-kysten kan inneholde de eksakte samme våpen og øvrige elementer som en samtidig krigergrav fra Nord-Trøndelag anno 450.

Klimatet er på denne tid mer fruktbart enn i våre dager og kommunikasjonene mellom Irland, England og Danmark like godt etablerte som handelsveiene fra den Finske Bugt til Svartehavet og Kaspihavet. Som USA under de to siste verdenskriger kunne Skandianvia - nord om Slesvik - utvikle seg i trygghet for romernes herjinger. Det betyr - like lite som i USA's tilfelle - at de forholdt seg passiv til romernes stadige krigsteater. De utvandrende stammer av gotere og vendere viser med all tydelighet at de nordiske herskere tok del i datidens europeiske skjæbner.

Det går altså klare linjer fra Nydamsbåten og Visigoternes 'kiæmper' til Ormen Lange og Vikingene. Mens visigoterne kjempet mot romerne fikk vikingene fortsette, med franko-romanerne - ettersom den eldre jernalder gikk over i den yngre. Merovinger-riket og de "saliske lover" ble tydligvis organisert fra nordsiden av det gamle Limes. Det kan altså fremstå som en eller annen konge i nord deltok i re-organsieringen av de gamle "folklandene"  som hadde lidd under den romerske utplyndring i Nord-Europa.

På samme måte som skandinaviske kjemper deltok på germanernes side var deres etterkommere trolig delaktig i de "skjellungske slag" som rådet mellom saxere, frisere og daner vs. frankere og romaner.

Vikingenes arv fra goterne er således anskueliggjort. Blant mye annet arvet de også deres politiske og militære antagonister - representert ved Roms imperiale prelater. Forskjellen på de to er fremst at mens goterne mislykkedes med at etablere legitime kongedømmer i fremmede land, mislykkedes vikingene med at forsvare sine egne.  ::)
« Senast ändrad: november 05, 2012, 00:17 av Boreas »
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad DanKoehl

  • Novis
  • Antal inlägg: 3
SV: Ordet Viking
« Svar #188 skrivet: maj 25, 2013, 08:06 »
Ordet betyder pirat. Man kan finna det i gammalengelska översättningar av latinska texter. I Alfreds Orosius kan man därför läsa om hur Filip II av Makedonien blev en viking. Han behövde pengar i samband med en kostsam belägring av Byzantium.

Jag har så noggrant som möjligt försöka följa diskussionerna om ordet viking här, och ser en massa repetitioner av argument och funderingar jag har upplevt tidigare från andra ställen. Men inlägget ovan var hälsosamt nytt, och lite koll bekräftar inlägget:

Jag hittade snart http://www.archive.org/stream/kingalfre ... g_djvu.txt med texten, som beskriver segern över Byzans och ivasionen av Skytien: "Philippus vero post longam obsidionem, ut pecuniam quam obsidendo exhauserat, praedando repararet, piraticam adgressus est." vilket såvitt jag förstår översattes till Old-english med: "ac he scipa gegaderade, and i/vicingas wurdon, and sona set anum cyrre an c and eahtatig ceap-scipa gefengon" (http://www.archive.org/stream/kingalfre ... g_djvu.txt)

Är detta riktigt, så ansåg man vid tiden för översättningen att ordet pirat kunder översättas med vicingas, och då även i fallet med Filip II av Makedonien, en grekisk kung som levde på 300-talet f. kr.

Att försöka förstå de pusselbitar källorna ger oss anser jag är viktigare att än att försöka spekulera i ordets Etymologi och betydelse, vad jag sett är detta en återvändsgränd, viktigare är att sakligt bena i varenda källa där ordet används, och tydligt och objektivt analysera dess användning i texten.

Lika viktigt är att applicera de få kunskaper vi har om ordet. Har ordet viking enligt primärkällor använts om och av friser, och tom om en grekisk kung, så är det slöseri med tid att fortsätta spekulera i att det skulle vara synonymt med skandinaver.

Snorre skriver i Egil Skallagrimms saga att "Björn var farmaður mikill, var stundum í víking, en stundum í kaupferðum; Björn var hinn gervilegasti maður." vilket översätts till: Björn var en stor farman, som ibland var ute i viking, ibland på fredliga köpfärder.

Om man inte har anledning att tro att Snorre ljuger, eller hade mindre kunskap än vi om ordet viking, så är det ingen mening med upprepningar av typen: "fast de kunde ju vara fredliga också, idka handel, och bygga städer och upptäckte vinland" det är bara att fortsätta på 1800-tals romantiken missförståelse av ordet att det skulle betyda skandinaver i en vidare mening.

1. Av Orosius kan vi utläsa att ordet under 800-talet är en översättning från latin till oldenglish, med tydlig betydelse: pirat

2. Från Adam av Bremen kan vi också läsa primärkällan från år 1070: "Aurum ibi plurimum, quod raptu congeritur piratico. Ipsi enim piratae, quos illi Wichingos as appellant, nostri Ascomannos regi Danico tributum solvunt". övers: Det finns mycket guld där (på Själland), samlat genom sjöröveri. Dessa pirater, som invånarna kallar vikingar men vi kallar askomanner, betalar skatt till den danske kungen Kommentar: Adam säger rent ut att det handlar om pirater, och att innevånarna där de håller till kallar dem för vikingar. Med andra ord kallas inte ALLA innevånare där för vikingar.

Utloggad DanKoehl

  • Novis
  • Antal inlägg: 3
SV: Ordet Viking
« Svar #189 skrivet: maj 25, 2013, 08:07 »
3. Att lägga krut på att diskutera namn på marina däggdjur, namn på häxkonst etc, kan möjligen ge viss inspiration, men jag ser ingen anledning att detta blir ett huvudspår, när det finns primärkällor att analysera. Det är mycket viktigare att kartlägga var och när ordet nämns i samtida eller åtminstone medeltida litteratur.

4. Det är också viktigt att uppmärksamma när det INTE används. Om ordet viking aldrig använts om skandinaver som befunnit sig längs vattenvägar till Byzans, så är det en björntjänst att sas "uppfinna" vikingar där, eller att skapa falska synonymer genom att påstå att väringar, varjager, ruser etc var synonymt med ordet viking, om ingen källa uttryckligen antyder detta.

5. Källorna är magra och få, men de finns. De bildar en kedja, bryt inte den kedjan med fantasier, utan försök förtydliga kedjans budskap.

6. Ordet viking används idag populistiskt och framför allt kommersiellt, även av historiska institutioner. Trots att Birka överfölls av vikingar, och hade ett försvar MOT vikingar, kallar t.ex. riksantikvarieämbetet Birka för "vikingstaden". Men detta är pseudoinformation, det gagnar ingen att fortsätta på den inslagna vägen. Det GÅR aldeles utmärkt att intressera sig för järnålderns skandinaver, och spekulera i deras religion, klädesval, diet och vapenanvändning, utan att oövertänkt kalla dem för vikingar. De var inte vikingar, de var skandinaver, och även de är värda sin plats i historien utan spännande etiketter som är osakliga. Skilj på ordet skandinav och viking.

7. Uppfinn inte nya termer som vikingahövdingar, vikingakungar, vikingagravar, vikingahundar, vikingakatter, vikingakvinnor, vikingasvärd, vikingastäder, vikingabyar etc, ifall alla dessa ord aldrig använts av sin samtid.

8. Analysera "etablerade" termer som vikingaskepp och vikingatåg, och kartlägg om det håller för kritisk analys. Gör det inte det, så tycker jag man bör sluta använda påhittade ord som vikingatåg.

9. Var sparsam med att försöka se synonymer. Om en ledungsflotta uppenbarligen varit attackerande, och dess medlemmar rövat, undvik att kalla detta vikingatåg, om ingen källa gjort det.

10. Uppenbarligen hade samtiden en tydlig förståelse för ordet. Det är mycket tveksamt att dess betydelse ändrats mellan år 500 och 1800, när Holberg använde det för pirater. Var konsekvent, glid inte i onödan på betydelsen, om inte källorna ger utrymme för det. Om källorna är sparsamma i definitionen av ordet, låt inte fantasin kompensera denna otydlighet.

11. Hittar någon användare här EN ENDA källa som säger att en VIKING bara kunde komma från skandinavien, idkade handel, grundade en stad, eller var en kvinna, så tryck på alla alarmknappar, för ni har funnit något sensationellt. Men tills du funnit denna sensation, acceptera inte att folk hittar på vad vikingar gjorde, när de i själva verket talar om skandinaver.

12. Lyft fram de järntida skandinaverna. De har alldeles för länge fått stå i skuggan av romantiska arketypiska föreställningar om en mycket liten minoritet i norden. Lyft fram SKANDINAVERNAS, (inte vikingarnas), skeppsbyggnad, handel. nautiska kompetenser, diplomati med grannar och avlägsna länder, och deras import och export av kultur.

Utloggad Ättelägg

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 188
SV: Ordet Viking
« Svar #190 skrivet: maj 25, 2013, 10:44 »
Förstår din upprördhet av sammanblandningen av en "yrkestitel" och folknamn men vi kommer nog inte från detta under överskådlig tid. Vikingatiden är ett ettablerat ord och fenomen som går bortom ordets ursprungliga betydelse. Rent historiskt är det dock en annan femma. Har följt tråden och den är intressant, ditt inlägg rent klargörande, skönt. Ett sorts koncensus kan nog infinna sig i att betydelsen av ordet viking som pirat, dock utan dagens kulturella färgning. Vikingen betalade skatt vilket är intressant, de var mer att se som ett yrkesskrå som tolererades åtminstone i Danmark och på atlantöarna. Verkar inte ha väckt större känslor hos Vikingens grannar vilket antagligen väl speglar tiden. Dock tror jag att en skillnad infinner sig hos de plundrade offren. Den skandinaviska tiden som kallas Vikingatiden är uppenbarligen en tid av olika kulturella sfärer där Skandinavien förknippas med olaglig verksamhet gentemot det kristna europa. Pirater är aldrig välkomna men dock tycks fenomenet i Skandinavien ha varit tämligen odramatiskt där piraten levde i samklang med samhället och betalade skatt eller även det tämligen odramatiska skiftet mellan pirat och handelsman.

Vad vi ser är alltså en betydelse skillnad av ordet Viking mellan olika kulturer där det uppenbarligen för båda betyder pirat/plundrare men med olika kvalitativa värderingar. I Skandinavien ett vardagsfenomen utan större dramatik, tom föremål för beskattning och för offren ett olagligt gissel.
Erik

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Ordet Viking
« Svar #191 skrivet: maj 25, 2013, 11:37 »
Pirater är aldrig välkomna men dock tycks fenomenet i Skandinavien ha varit tämligen odramatiskt där piraten levde i samklang med samhället och betalade skatt eller även det tämligen odramatiska skiftet mellan pirat och handelsman.


Skiljer han inte på "soldat" och "krigstjänsteman" versus "pirat"?
På vad bygger han sin konstruktion av järnålderns Skandinavia som ett "piratsamhälle"?! Det skulle inte vara det kristnade Norden han åsyftar - där den gamla, adliga samhällsorganisationen brutit i hop - och järnålderns samhällsstruktur blivit erövrat, förtryckt och omformat av inträngande "pirater" - innan det övertogs av piratkungarnas klerikat - efter "romersk modell"?! 

Har följt tråden och den är intressant, ditt inlägg rent klargörande,

Då borde han redan förstått relationen mellan begreppen "viking", "vicmannos" och "ascomannos" - som dom jämförs och förklaras av Widukind och Adam. Gick dom inte alla i "kunglig tjänst"?!
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Ordet Viking
« Svar #192 skrivet: maj 25, 2013, 13:22 »
Dan, du påvisar på ett bra sätt hur ordet används. Men vad är etymologin? Jämför med just ordet pirat, varför heter det pirat?  Ordet kan kopplas till såväl försöka som fara eller risk. Vad ska vik kopplas till?
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Ättelägg

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 188
SV: Ordet Viking
« Svar #193 skrivet: maj 25, 2013, 17:24 »
Yngwe, nu tror jag inte att ordets betydelse rent språkligt är i fokus utan dess reella betydelse. Två olika vinklingar alltså, visst viking som ord dess ursprung osv är intressant men dess användning som synonym till pirat är väl likaså av betydelse. Som jag pekar på är termen pirat olika i olika kulturer. Dess betydelse som meningsbärande har olika kvaliteter. I Skandinavien uppenbarligen tämligen odramatisk medans det i europa, väst, får en mer dramatisk prägel; vilket iof inte är så märkligt eftersom det var de som var offren.
Erik

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Ordet Viking
« Svar #194 skrivet: maj 25, 2013, 19:33 »
Vad Nordens egen befolkning - från Widsith till Snorre - menade med ordet "viking" är tydligen irrelevant, så länge man har katolsk pirat-propaganda att stödja sej på. Vad kul. ::)
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Ordet Viking
« Svar #195 skrivet: maj 26, 2013, 00:32 »
Yngwe, nu tror jag inte att ordets betydelse rent språkligt är i fokus utan dess reella betydelse. Två olika vinklingar alltså, visst viking som ord dess ursprung osv är intressant men dess användning som synonym till pirat är väl likaså av betydelse. Som jag pekar på är termen pirat olika i olika kulturer. Dess betydelse som meningsbärande har olika kvaliteter. I Skandinavien uppenbarligen tämligen odramatisk medans det i europa, väst, får en mer dramatisk prägel; vilket iof inte är så märkligt eftersom det var de som var offren.


Dess reella betydelse när då?  Inser du inte att dess reella betydelse kan, och har, ändrats med tiden?
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Ordet Viking
« Svar #196 skrivet: maj 26, 2013, 11:52 »

Jag hittade snart http://www.archive.org/stream/kingalfre ... g_djvu.txt med texten, som beskriver segern över Byzans och ivasionen av Skytien: "Philippus vero, ut pecuniam quam obsidendo exhauserat, praedando repararet, piraticam adgressus est." vilket såvitt jag förstår översattes till Old-english med: "ac he scipa gegaderade, and i/vicingas wurdon, and sona set anum cyrre an c and eahtatig ceap-scipa gefengon" (http://www.archive.org/stream/kingalfre ... g_djvu.txt)

Är detta riktigt, så ansåg man vid tiden för översättningen att ordet pirat kunder översättas med vicingas, och då även i fallet med Filip II av Makedonien, en grekisk kung som levde på 300-talet f. kr.


Fick tyvärr inte upp dina länkar. Jag undrar främst på hur dom (persiska) "pirat-kungar" som Philip II fick bekämpa NV om Bosporus) gick från latin-versionen "piratos" till det anglo-saxiska begreppet "vicingas"?

Annars har man sett dina tidigare skrivelser ikring betydelsen av ordet viking. Kan enbart komplimentera med initiativen och framgången - samt tacka för dom källor och analyser du har bidragit med.


Jag har så noggrant som möjligt försöka följa diskussionerna om ordet viking här, och ser en massa repetitioner av argument och funderingar jag har upplevt tidigare från andra ställen. Men inlägget ovan var hälsosamt nytt...

Man skulle tro det var relativt viktigt att försöka få fram en bättre och mer rationellt grundat etymologi för dom ord som beskrev järnålderns nordiska militär-makter. Man lär fortfarande glömma att dom nordiska militärkrafter som utvaldes, utbildades och utstyrdes - i större, drillade och effektiva ledungar, var organiserade av en gemensam, militär-politisk hand redan 785 - som snart därefter var förmögen att samla och ko-ordinera alla skeppslag från hela den västra del av Östersjön jämte Skagerak, Nordsjön och Norska havet. Utan starka, över-regionala lojalitetsband - gärna bundna av långa traditioner och gammal släktskap - finns inte sådana möjligheter i praktisk politik.

Varför skulle någon beskriva dom kungligt mobiliserade ungdomar - från varje landskap, fjord och vik- för "pirater"?

Här ligger ett relativt tydligt propaganda-grepp, där en militär motståndare stigmatiseras ("kriminaliseras") genom blotta invektiver. Ett senare exempel på samma mekanism känner man från senaste världskrig, där t.ex. norska och danska motståndsmänniskor konsekvent blev kallade "vansinniga", "terrorister", "landsförrädare" och "krigsförbrytare" av den tyska ockupantmakten och deras norska medlöpare.

Hade Tyskland vunnit kriget hade motståndsfolket nu inte firats som nationalhjältar, som "gav sitt yttersta i kamp mot nazism och förtryck". Då hade dagen ungdom fortfarande fått höra att att dom varit enstaka dårar och sinnesförvirrade individer som blivit förlett av kommunister och judar.

Sen törs man påminna om att "Kriget om NV Europa" i tiden 850-1050 - i motsats till kriget 1939-45 - blev vunnen av den aggressiva ockupantmakten. Det kan kanske ge en ide om hur hela den gamla, paganistiska antikens sista kulturkrets slutligen blev övermannat och förtryckt, såväl politiskt som ekonomiskt, kulturellt och historiskt.
 
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Ordet Viking
« Svar #197 skrivet: maj 26, 2013, 11:57 »
4. Det är också viktigt att uppmärksamma när det INTE används. Om ordet viking aldrig använts om skandinaver som befunnit sig längs vattenvägar till Byzans, så är det en björntjänst att sas "uppfinna" vikingar där, eller att skapa falska synonymer genom att påstå att väringar, varjager, ruser etc var synonymt med ordet viking, om ingen källa uttryckligen antyder detta.

(etc.)

Utmärkt genomgång. Enbart två kommentarer:

--

Man kan ju tycka och tro om monoteistiska religioner, men dom fungerar utmärkt som ett social-politiskt medel för en militär segrare - knuten till den nya härskarens världsbild och världscentrum. Under Roms katolska välde blev den 'politiska maktfilosofi' vidare utvecklat ock omstöpt till en härskarideologi som byggde på "Guds nåd" - vilket implicerade att "Guds tron" var enarådande och "Roms ord var lag".

I dag använder man termen "samhällsprogrammering". Effekterna efter den katolska kristendomens "re-programmering" av NV Europa under högmedeltiden kan fortfarande märkas i dagens akademiska förhållningssätt, inte minst vad gäller uppfattningar om den nordiska antikens kultur - där termer som 'hedendom' och 'barbari' fortfarande hänger nära ihop med begreppet "ledungsman" - också känt som 'normanner', 'vicmannos' och 'viking'.

Att dagens arkeologi numer vet bättre har fortfarande inte lett till en rejäl omvärdering av Nordens yngre järnålder - som en del av den europeiska antiken - även om bevisen för den hellenska antikens band till Östersjön numer visar sej redan i minoisk, keltisk och skandinavisk bronsålderskonst...  ::)

När järnåldern tar till är skandinaverna även bland dom främsta, vad gäller såväl kvantiteter som kvaliteter. Bland specialister på järn och järnålder kan man numer höra att "romerna stoppades av germanska krigare och skandinavisk järn". 

Det ger omedelbart ett annat intryck av Nordens forntid än vad dom katolska och post-katolska källor producerat - och som intill senaste sekel haft 'tolkningsföreträde' - mer och mindre omedvetet - hos både lek och lärd. 

---

Vad gäller åldern på uttrycket 'viking' så känner jag inte till något äldre, dokumenterad än "wicingas" i Widsith. Men det är tydligt att begreppet fanns under folkvandringstiden. Diktens innehåll är dessutom en klar indikation på att det fanns redan under romertid. Danska kung Frode, jämte Rolv Krake, Skilvingar och skjoldungar tycks redan vara förbundna med Lejre - varifrån man mobiliserar åter nya ledungar efter Karolingernas offensiver mot sina nordliga och västliga grannar, från 750-talet framåt. Denna mobilsering törs framgå av persongalleriean i Bråvalla-slaget, vartefter Sigrud Rings son, Ragnar Lodbrok och hans söner, får ansvaret för att mobilicera och leda ledungarna från hela den skandinaviska halvö - till stöd för brettoner, normanner, valloner, friser, saxer, daner, anglo-daner, anglo-saxer, waliser och irer. 

Efter den etymologi man ristat fram på denna tråd - knuten till begreppet "vi/vie", "vig" och "vigd/invigd" - så kan det tilläggas att begreppet "krigare" i tidigare tider kunde ha något "sakralt" över sej.

När frivilligt gick i krig för att försvara sitt land och/eller folk mot organiserade aggressioner så uppfattades tydligen detta som "ens yttersta offer" och "den ädlaste dåd". Den titel man då fick gärna hade en 'ädel' eller 'sakral' konnotation. Jmfr. romernas 'Sol-dios/dier/diar och deras 'sold', katolikernas "korsfarare", "korsriddare" och "tempelriddare" jämte muslimernas "Jihad" och "Heliga krigare". När dom nordiska "askmännen" - som vigde sina liv till släktsträdets, släktets, säden och kulturtraditionernas beskydd. Samma typ konnotation kan också hänföras till uttrycken "Ask-män", "Wig-man" och "Vig-ing".

Palataliserar man vig-mannos och vig-ing får man som bekänt 'vic-mannos' och "vik-ing". 
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Kylarvende

  • Stammis
  • Antal inlägg: 367
SV: Ordet Viking
« Svar #198 skrivet: maj 26, 2013, 13:05 »
Boreas!
Kan man se viking som en befordan för att använda lite modernare ord. Du nämnder palatsering. Låt oss ta en titt på senare tids managementklyschor:

http://en.wikipedia.org/wiki/Frederick_Hertzberg

https://en.wikipedia.org/wiki/Two-factor_theory

Hygien factors:

Company Policy and Administration = ätt
Supervision--technical = svärd
Salary = baugi
Supervision--personal = svärd
Working Conditions = mjöd

Motivation Factors:

Achievement: någons bane
Recognition: Fafnersbane
Work Itself: mångas bane
Responsibility: wergild
Promotion: Viking
Growth: Ingjald Illrådes utökning av sitt territorium

Utloggad Spiring

  • Stammis
  • Antal inlägg: 164
SV: Ordet Viking
« Svar #199 skrivet: maj 27, 2013, 07:38 »
7. Uppfinn inte nya termer som vikingahövdingar, vikingakungar, vikingagravar, vikingahundar, vikingakatter, vikingakvinnor, vikingasvärd, vikingastäder, vikingabyar etc, ifall alla dessa ord aldrig använts av sin samtid.

Hm. Hur gör vi då med stenåldersbosättningar, bronsåldershögar och järnålderskvinnor?
Gitarristens vardag:
Upp ur sängen
Klia strängen