Varmt och skönt och modernt på 1600-talet

Östergötlands Museum, 02/02/2023 | Källa: Arkeologi i Östergötland


Kakel från kvarteret Stenhuset i Norrköping.

Den här veckan har vi på museet besök av två forskare som studerar de reliefkakel från 1600-talet som finns i våra samlingar. Annika Jeppsson och Göran Tagesson arbetar i projektet Hus och sociala praktiker i svenska städer 1600-1850 vid Uppsala universitet. Projektet är tvärvetenskapligt och finansieras av Vetenskapsrådet. Inom projektet arbetar man med frågor kring husbyggande, hushåll, stadsgårdar och byggnadskultur. Förutom Linköping och Norrköping studeras även Kalmar, Jönköping och Vadstena.

Göran Tagesson och Annika Jeppsson registrerar kakel.

En liten del av projektet berör just husens uppvärmning och därmed kakelugnarna. I våra samlingar finns många kakelskärvor och enstaka hela kakel som grävts fram vid arkeologiska undersökningar i de östgötska städerna. En gång var dessa kakel och kakelskärvor delar av stiliga glaserade kakelugnar med motiv i relief. 

Ett kakelugnskrön från kvarteret Dalkarlen i Norrköping

Det finns många och varierande motiv såsom olika blommor, växtrankor, portiker, vapensköldar, djur, människofigurer av olika slag och mytologiska eller religiösa motiv. Annika och Göran registrerar de olika typerna av motiv som förekommer på 1600-talskakel från utgrävningar i Norrköping och Linköping. Det finns bland annat fina kakel från utgrävningar vid Louis de Geers stenhus i Norrköping och från kvarteret Ekollonet i Linköping i våra samlingar.

Ann-Charlott Feldt, arkeolog

Vill ni läsa mer om kakel finns en rapport här. 


Två kakelskärvor från samma list.





Rekonstruktion av en kakelugnen från kvarteret Gesällen i Kalmar. Den var tillverkad under 1600-talets andra hälft, men hade sekundärt murats upp vid 1700-talets mitt. Teckning Annika Jeppsson.






Poddserien Ljus på kvinnor vinner pris

Rebecka, 30/01/2023 | Källa: Senaste från Kalmar läns museums blogg

Varje år delar Kalmar kommun ut priser till en förening eller organisation, ett företag eller enskilda personer för att uppmärksamma goda exempel inom jämställdhet, integration och tillgänglighet. Vinnare av Kalmar kommuns externa jämställdhetspris gick i år till Pia-Lena Björnlund, museipedagog från Kalmar läns museum och Helen Nilsson, särskilt sakkunnig jämställdhet/utvecklingsledare barns rättigheter från Länsstyrelsen Kalmar län för deras arbete med poddserien Ljus på kvinnor.

Prisutdelningen skedde vid kommunstyrelsens sammanträde den 30 januari 2022. Under högtidigliga former fick vinnarna ta emot 15 000 kr och diplom.

Juryns motivering 

“Ljus på kvinnor – Länsstyrelsen Kalmar län och Kalmar läns museum hyllar och påvisar vikten av att lyfta de kvinnor som gått före oss i jämställdhetsarbetet. Kvinnorna som lyfts upp i podden har genom historien kämpat för rätten till att få rösta, rätten att få ta plats och rätten till ett demokratiskt samhälle. Ljus på kvinnor handlar om att sätta ljus på dem för att de förtjänar det och för att historien är en del av vår demokrati. Arbetet har bedrivits med stor nyfikenhet och att ta del av kvinnors historia före oss är viktigt.”

Om poddserien

Poddserien Ljus på kvinnor är ett samverkansprojekt mellan Länsstyrelsen Kalmar län och Kalmar läns museum som startade under Demokratiåret 2021.

Namnet ”Ljus på kvinnor” handlar om att sätta ljus på kvinnor för att de förtjänar det och för att kvinnor i historien är en del av vår demokrati. Syftet har varit att synliggöra kvinnor med kopplingar till Kalmar län, som alla levde under 1800- och 1900-talet. Gemensamt för alla tio är att de på något sätt tog plats i det offentliga rummet, bidrog till samhällsutvecklingen och utmanade sin samtidssyn och dess förväntningar på hur man skulle vara som kvinna. De har alla fått en avsnitt i poddserien Ljus på kvinnor, i Kalmar läns museums Podcast Museimagasinet.

Det elfte och sista avsnittet knyter ihop poddserien genom att ge intressanta perspektiv på hur de som föregångskvinnor och pionjärer på olika sätt har bidragit till vår samtida demokratiska utmaning. I det avsnittet medverkar kvinnor från länet med erfarenhet av politiska uppdrag samt genushistorikern Marie Eriksson från Linneuniversitet som analyserar de historiska kvinnornas berättelser. 

Medverkande i podden

Glada mottagare av priset är Pia-Lena Björnlund, Kalmar länsmuseum och Helen Nilsson Länsstyrelsen Kalmar län. Men många har varit involverade i att skapa poddserien.

  • Pia-Lena Björnlund, Kalmar läns museum
  • Helen Nilsson, Länsstyrelsen Kalmar län
  • Annette Kronlund, Kalmar läns museum
  • Gabriella Johansson, Kalmar läns museum
  • Tina Lindström, Kalmar läns museum
  • Helen Andersson, Kalmar läns museum
  • Helen Eklund, Kalmar läns museum
  • Agnes Mitsialos, Länsstyrelsen Kalmar län
  • Lill Thunberg, Länsstyrelsen Kalmar län
  • Maria Wiell, Ölandsbladet
  • Peter Danielsson, Hembygdskonsulent Kalmar län

I avsnitt 11 hörs:

  • Helen Nilsson, Länsstyrelsen Kalmar län
  • Marie Eriksson, Linneuniversitetet Växjö
  • Lena Hallengren, då Socialminister
  • Anna Lööf Hedh, f d EU-parlamentariker
  • Liselotte Ross, V
  • Emmy Ahlstedt, C
  • Malin Sjölander, M

De porträtterade kvinnorna och deras koppling till länet

  • Emmy Rappe (1835–1896), sjuksköterska. Född och uppväxt på Strömsrums slott, Ålems socken.
  • Cecilia Fryxell (1806–1883), lärarinna. Född i Värnesborg, Västergötland. Startade flickskola i Kalmar år 1859.
  • Johanna Charlotta Hemmingsdotter (1850–1923), hustru till agitator och socialist August Plam. Född i Gökhult i Fliseryds socken. Uppvuxen i Oskarshamn.
  • Margit Friberg (1904–1997), författare. Född i Hammarby, Smedby socken, Öland. Bodde som gift i Västervik och senare i Mörbylånga.
  • Elsa Gustavsson (1887–1959), lärarinna och liberal politiker. Född i Forsheda. Levde och verkade politiskt i Virserum.
  • Kata Dahlström (1858–1923), socialdemokrat politiker och agitator. Född i Emtöholm i Dalhems socken på gränsen mellan Småland och Östergötland. Bor som vuxen en tid på gården Näsbyholm ett par mil utanför Värnamo och Högserum utanför Fliseryd innan hon bosätter sig i Stockholm.
  • Sara Margareta Netz, ”Skogs-Sara” (1842–1929), Född i soldattorpet Bäckhult på Näs ägor i Rumskulla socken. Skriven i Rumskulla socken hela sitt liv, men flera gånger tog hon sig de sju milen till Boxholm för att bo i en koja i skogen.
  • Tekla Torbrink (1901–1994), barnavårdsarbetare och riksdagspolitiker. Född i Helleberga. Levde sitt vuxna liv i Kalmar.
  • Bertha Wellin (1870–1951), sjuksköterska och högerpolitiker. Född i Runsten och uppvuxen i Vickleby på Öland.
  • Ellen Key (1849–1926), lärarinna och författare. Född i Västervik. Tillbringade somrarna som barn på Björnö slott utanför Kalmar.

The post Poddserien Ljus på kvinnor vinner pris appeared first on Kalmar läns museum.

Östergötland, vi har ett resultat

Östergötlands Museum, 16/01/2023 | Källa: Arkeologi i Östergötland

All plåt på Linköpings domkyrka tornspira ska bytas ut till ny och vi är med från start till mål. Plåten har alltså nått sin livslängd och har skador som riskerar att den börjar lossna helt från 100 meters höjd.

Den plåt som sitter idag är en förpatinerad kopparplåt från 1960-talet. Det betyder att plåten redan var grön och skulle efterlikna ärgad plåt när den sattes upp. Så var arkitekten von Schmalenseés idé då, och således vår idé idag. 

Under hösten har jag som medverkande antikvarie och en projektgrupp diskuterat den nya plåtens kulör. Vi har åkt till Stockholm för att studera referensobjekt, haft möten med plåtslagare och leverantör. Det nya materialet måste stämma överens med den befintliga plåtens utseende. Men det är inte alldeles enkelt. Den plåt som sitter uppe idag har mörknat med åren och har en del missfärgningar. Ja, man kan kalla det en slags patina. Plåten får inte heller bli för avvikande mot långhuset. 
Ett nytt material blir dock aldrig detsamma, men vi har gjort vårt yttersta för att komma så nära den 60 åriga plåten som möjligt. 

Under november skickade vi ett prov på befintlig plåt till plåtfirman i Finland. Fyra prover  med olika nyans fick vi tillbaka. I fredags fick vi ta del av plåtproverna och jämföra. En inte helt enkel uppgift. När plåtslagaren till sist klättrade upp i tornet och höll ut provet genom en lucka, var vi alla överens. 

- Ja, Östergötland. Vi har ett resultat. 

Och som man säger, fortsättning följer! 
/Byggnadsantikvarie Maria Klint
Linköpings domkyrka, så grön och grann.

Fyra prov lades upp tillsammans med ursprunglig plåt.

Provplåt 1 och 2 var mycket nära ursprunglig plåt i nyans.

Prov 1, befintlig plåt och prov 2.

Här håller plåtslagare upp det slutgiltiga plåtprovet mot tornspirans plåt. Provet syns knappt!

Här är vårens evenemang på Kalmar läns museum

Rebecka, 10/01/2023 | Källa: Senaste från Kalmar läns museums blogg

Boksläpp, mode och musik, stadsvandring, vin- och ostprovning, häxkväll och en mix av föreläsningar med koppling till länets alla hörn är några av alla spännande evenemang att ta del av. Vi har som vanligt bjudit in flera olika föreläsare som berättar om sina erfarenheter och aktuella ämnen som för att vidga perspektiven på Kalmar läns historia, samtid och framtid. Dessutom blir det vernissage, historiequiz, berättarkvällar och en kväll till förmån för Zontas arbete att skapa en bättre värld för flickor och kvinnor när vi firar Internationella kvinnodagen.

– Vi är mycket glada att presentera ett varierat program som erbjuder massor att uppleva och lära sig mer om, både på plats och direkt från skärmen via vår streamingtjänst KLM Play. Vi fortsätter med vår populära föreläsningsserie och vårt etablerade koncept med publika föreläsningar på onsdagar, men utökar vårt utbud med nya evenemang och på fler dagar. Dessutom fortsätter vi att direktsända föreläsningar. Det blir verkligen en vår att se fram emot! säger Maria Kanje, producent, Kalmar läns museum.

1900-talet i fokus i länsmuseets vårprogram

Vårens program erbjuder flera föreläsningar och evenemang som på olika sätt handlar om den senare delen av 1900-talet.

– Vi tar oss tillbaka till det dramatiska 1980-talet, reser från Lort-Sverige till folkhemmet och bjuder på en modevisning där historien om 1950-talets framtidstro berättas med hjälp av kläder och rekvisita, säger Maria Kanje.

Först ut, den 18 januari, är historiker Olle Larsson som är aktuell med boken Det dramatiska 1980-talet och som programledare för podden En oväntad historia. Han tar med oss till en tid som många av oss fortfarande har i färskt minne. Under kvällen varvar han omvälvande världshändelser med egna minnen från sin egen tonårstid i Oskarshamn.

Den 12 april berättar Maria Perers, fil dr i designhistoria, om resan från Lort-Sveriges undermåliga bostäder till ett välorganiserat, hygieniskt folkhem. Hon har forskat om hur staten, Ikea, KF och olika inredningstidningar samarbetade för att forma skötsamma, förnuftiga konsumenter i välplanerade bostäder.

Den 26 april blir det en härlig nostalgitripp till 1950- och 1960-talen med modevisning, mat och musik från tiden.

Museet direktsänder från Brånahult

Satsningen på direktsända föreläsningar från olika orter i länet fortsätter. Den 22 februari berättar Johan Åstrand, arkeolog på Kalmar läns museum, om järntillverkning i Brånahult i Hälleberga församlingshem, i samarbete med Hälleberga hembygdsförening.

Förlorarnas historia av Peter Danielsson

Förlorarnas historia är temat på vårens nya föreläsningsserie med historiker och hembygdskonsulent Peter Danielsson. År 2023 är det 500 år sedan Gustav Vasa tog det svenska rikets kungatron i besittning. Under de kommande årtiondena fick han kämpa mot fiender. Han besegrade dem alla och i efterhand framstår han som framgångsrik, men det är som bekant segraren som skriver historien! Med den här föreläsningsserien sätter vi Gustav Vasas motståndare i fokus och koncentrerar oss på förlorarnas historia. 

Lägre biljettpris

På grund av de kärva tiderna har inte undgått någon. Vi vill dra vårt stå till stacken och fortsätta erbjuda kulturupplevelser som är tillgängliga för alla. Därför sänker vi priset på föreläsningarna i vår, specialarrangemang undantagna.

Länk till evenemang

Alla evenemang hittar du i vår evenemangskalender.

De flera evenemangen direktsänder vi via vår streamingtjänst KLM Play. 

The post Här är vårens evenemang på Kalmar läns museum appeared first on Kalmar läns museum.

Bakom det grå planket vid domkyrkans torn

Östergötlands Museum, 22/12/2022 | Källa: Arkeologi i Östergötland

Förra veckan började det hända saker bakom det grå planket utanför Linköpings domkyrka. Då kunde förbipasserande höra ljudet av en grävmaskin och se hur en liten frontlastare for fram och tillbaka mellan en öppning i planket och ett avställt lastbilsflak utanför slottet. Sakta fylldes flaket med grus och jord. Bakom det grå planket huserade, förutom grävmaskinen, även en frusen arkeolog. Att göra en schaktningsövervakning en dryg vecka före jul kan ha sina sidor, särskilt när det är ner mot 10 minusgrader och tjälen måste tinas med elmattor. Burr!

Linköpings domkyrka omkring år 1700 ur Svecia Antiqua et Hodierna. 

Linköpings äldsta domkyrka uppfördes under tidigt 1100-tal och grundmurarna finns kvar under dagens kyrkgolv. Den nuvarande kyrkan byggdes i omgångar från 1230-talet och framåt. Mot slutet av 1400-talet hade kyrkan fått sin nuvarande storlek med undantag för tornet. Vid mitten av 1700-talet uppfördes ett västtorn ritat av arkitekten Carl Hårleman. Hårlemans låga torn ersattes 1886 av det nuvarande, ritat av arkitekt Helgo Zettervall. 

Linköpings domkyrka som den såg ut på 1870-talet med det Hårlemanska tornet. Foto Peter Johansson Bergh, Östergötlands museums arkiv.

Schakten grävdes för att byggnadsställningen som ska resas inför arbetena på tornet måste ha en stabil grund att stå på. Tornet är 109 meter högt och då gäller det att byggnadsställningen står stadigt. Innan tornet byggdes var området en del av kyrkogården runt domkyrkan – en kyrkogård som kanske var i bruk redan på 1000-talet och användes fram till 1811. Det innebar att det fanns risk för att gravar kunde komma till skada när det schaktades för ställningens fundament. 

Elmattor användes för att tina bort tjälen som var 10-15 cm tjock.

Vi grävde inte särskilt djupt – bara 40 cm – så vi stötte inte på några ostörda gravar. Däremot hittade vi en del spridda ben i kyrkogårdsjorden och det är inte så konstigt. Många gamla gravar har grävts sönder när nya begravningar gjorts under alla de århundraden som kyrkogården var i bruk. Det var ben både från barn och vuxna och de kom från många olika delar av skeletten. Alla benbitar samlades ihop och återbegravdes på plats.

Skelettdelar som hittades samlades samman och återbegravdes på plats när vi grävt klart.

Förutom benbitar fanns det byggnadsavfall i jorden. Det var trasiga skifferplattor som suttit på kyrkans tak. Skiffertaket ersatte ett äldre tak av träspån vid mitten av 1800-talet. Vi kan ana att det gamla spåntaket vid något tillfälle varit rödtjärat då det på kyrkans grund fanns spår av röd färg. Annat byggnadsmaterial som hittades var kasserade kalkstenar som blivit över vid någon av kyrkans byggnadsetapper och stora kraftiga spikar.

Trasiga skifferplattor som en gång satt på domkyrkans tak.

Närmast kyrkans murar kunde vi se en del av grunden till västligaste delen av långhuset och fyra strävpelare, samt till det lilla trapptorn som finns på kyrkans södra sida. I schaktet på kyrkans norra sida var grunden murad med kalkbruk, något vi inte såg på den södra sidan. I norr fanns dessutom mycket mer sten, både kalkstenar och gråstenar, i schaktet. 

Här syns grundstenar till en av strävpelarna och till långhusets norra vägg.

Nu är det arkeologiska arbetet i fält avslutat. Jag har fått komma in i värmen och har tinat upp efter de kyliga dagarna i fält. Om två dagar är det julafton och arbetet med rapporten från undersökningen kommer inte att göras förrän nästa år.

Arkeologer och byggnadsantikvarier på Östergötlands museum önskar er alla

God Jul & Gott Nytt År

 Ann-Charlott Feldt, arkeolog

En frusen arkeolog

Jullov på museet

Rebecka, 19/12/2022 | Källa: Senaste från Kalmar läns museums blogg

Ta med nära och kära och besök museet under julledigheten! Från den 27 december till den 8 januari erbjuder vi flera olika guidningar varje dag. Alla aktiviteter finns i evenemangskalendern där du också hittar mer information om respektive aktivitet. Alla guidningar ingår i entrépriset. Du behöver inte förboka plats till någon aktivitet. Vi har alltid fri entré för barn och unga upp till 19 år. 

Jul- och nyårsöppet

Under jul- och nyårsdagarna från 27 december till den 8 januari är det följande öppettider som gäller:

  • 24-26 december: stängt
  • 27-30 december: 10-16
  • 31 december-1 januari: stängt
  • 2-6 januari: 10-16
  • 7-8 januari: 11-16

Restaurangen öppnar samtidigt som museet. Lunchen serveras från klockan 11. Kaféet stänger 30 minuter innan museet. 

 

 

The post Jullov på museet appeared first on Kalmar läns museum.

Sanering av hussvamp i Rappestads kyrka

Östergötlands Museum, 09/12/2022 | Källa: Arkeologi i Östergötland

Den nybyggda kyrkan i Rappestad avbildad av och beskriven av Johan Fredrik Kock 1801.

För ett år sedan pågick byggnadsarbetena för fullt inne i Rappestads kyrka. För ett tag sedan visade vår byggnadsantikvarie Maia Klint här på bloggen hur fint det blev när allt var klart. Så såg det förstås inte ut under ombyggnaden. Då var en del av golvet i långhuset uppbrutet, byggplast var upphängd för att undvika att hela kyrkan skulle bli dammig och fläktar med dammfilter brummade. Då var det också arkeologens arbetsplats.

Anledningen till det uppbrutna golvet var att man upptäckt hussvamp i ett hörn av långhuset och den skulle saneras bort innan den ställde till med allt för mycket elände. Saneringen utfördes efter instruktioner från Hussvamp laboratoriet i Birkerød i Danmark. 


Första gången Rappestads socken nämns i något skriftligt dokument är år 1348, då den skrivs som ”…in parochia Rapustadhum…” i ett dokument som rör pantsättning av gårdar. Den äldsta kända kyrkan på platsen uppfördes troligen i början av 1200-talet och var byggd av kalksten. Senare under medeltiden byggdes en sakristia i norr och ett vapenhus i söder. På sydsidan tillkom även ett gravkor. Vi vet inte om kyrkan hade ett torn redan på 1200-talet. På 1700-talet ersattes i alla fall ett äldre torn av ett nytt högt torn. Vid ett åsknedslag 1785 blev dock den medeltida kyrkan illa skadad. Först år 1799 beslutade sockenstämman att den gamla kyrkan skulle rivas och en ny kyrka skulle byggas direkt norr om den gamla. Den nya kyrkan började användas redan 1802 trots att den då endast var halvfärdig. Helt färdigbyggd blev den först 1807. 


Svampen i kyrkan hade upptäckts i långhusets nordvästra hörn och där grävdes jordlagren under golvet bort ner till ett djup på ca 0,5 m. Det hussvampinfekterade lagret som grävdes bort bestod av jordblandat grus med stenar, bitar av tegel och murbruk. Precis som väntat när man gräver i gammal kyrkogårdsjord hittade vi benbitar. De var ganska få och återbegravdes efter att utgrävningen var klar. 

Endast ett fynd sparades – ytligt i det jordlager som grävdes bort låg huvudet till en kritpipa. Det är en typ av tobakspipor som var vanliga på 1600- och 1700-talen. Piphuvudet har studerats av Robert Bergman Carter vid Lunds universitet. Det hade märkningen 1 och N i relief på klackens sidor. Det kan grovt kan dateras till 1700-talet och möjligen en bit in på 1800-talet. Sannolikt var pipan tillverkad i Sverige men var det skett vet vi inte. Den är av ett ovanligt slag och sedan tidigare finns endast tre kända fynd av den modellen och samtliga har hittats i Karlstad. Bergman Carter föreslår några möjliga pipbruk som t ex Stiernan i Norrköping och Alströmmers manufaktur i Alingsås. 

Trådar av hussvamp kan anas mellan stenarna vid norra väggens nedre del.

Hussvampen hade även fått fäste i väggen i långhusets nordvästra hörn och därför knackades putsen bort på ett parti av den norra och västra väggen. Kyrkans väggar är murade av kluvna gråstensblock. Mindre stenar och tegel har använts som skolstenar i murverket. Fönsteromfattningen i den norra väggen är murad med tegel. 

Bland tegelstenarna finns flera med spår av äldre puts- och färgskikt. De kommer sannolikt från den medeltida kyrkan och har återanvänts när den nya byggdes. En större kalksten med vit färg är troligen också återanvänd. 

Det gick tydligt att se att väggarnas puts lagts på i flera lager (påslag). Det var nödvändigt eftersom tjockleken på putsen varierade mellan 2 och 8 cm. På några prover kan tre tydliga påslag ses. Utanpå putsen finns en millimetertjock vit kalkslamning, vilken i sin tur täcks av tre urskiljbara färgskikt från de senaste 200 åren. Det understa och därmed äldsta färgskiktet utgörs av en bruten vit färg. Över detta finns ett tunt skikt med en gråaktig färgton. Det är oklart huruvida det rör sig om smuts eller en ljus kimröksfärg. Överst finns ännu en bruten vit färg, vilken är den senaste färgen som använts.

Vill ni läsa mer om undersökningen i Rappestads kyrka så hittar ni rapporten här.

Ann-Charlott Feldt, arkeolog


“New article”

Johan Normark, 08/12/2022 | Källa: Archaeological Haecceities

I have not updated this blog for over four years. There are plenty of reasons for that. However, here is an article that has been published this year. It was scheduled for publication many years ago (based on a conference paper presented nine years ago).

Glasrikets glashantverk – hand och tanke i förening

Rebecka, 23/11/2022 | Källa: Senaste från Kalmar läns museums blogg

Det är inte bara duktiga glasblåsare i hyttan som behövs för att få till det småländska glaset, utan också glasslipare, degelmakare, formmakare och experter på det viktiga pressade glaset. I en serie om fyra skrifter har Kalmar läns museum, med hjälp av bidrag från Länsstyrelsen i Kalmar län, och tack vare hjälp från flera verksamma hantverkare i Glasriket (i Kalmar och Kronobergs län) kunnat sammanställa kunskap om de olika processer, maskiner, redskap och knep som krävs för att kunna till verka slipat glas, handtummade lerdeglar, träformar till glasblåsning och pressglas. Inom kort finns alla fem rapporter också på engelska. Läs och förundras!

Skrifterna finns att ladda ner nedan. Tryckta skrifter (dock inte Pressat glas som inte är tryckt än) säljs också på Kalmar läns museum, Kulturparken Småland/Smålands museum i Växjö och The Glass Factory i Boda glasbruk. Rapporter kan också beställas från Kalmar läns museums butik via reception@kalmarlansmuseum.se eller 0480-45 13 00.

Degeltillverkningen i Orrefors (pdf)

Träformar till glasblåsning (pdf)

Slipat och graverat glas (pdf)

Pressat glas (pdf)

Glasmåleri i Glasriket (pdf)

The post Glasrikets glashantverk – hand och tanke i förening appeared first on Kalmar läns museum.

En halv borrad punkt och ett tidigare okänt personnamn

Magnus Källström, 23/11/2022 | Källa: K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg

Två bildstensformade runstenar i Gotlands museum

De två bevarade stenarna G 134 och G 135 från Sjonhems kyrka. Foto Magnus Källström (cc-by)

Egentligen är det lustigt vilken betydelse små detaljer kan ha för tolkningen av en runinskrift. Klassikern i detta sammanhang är när den norske runologen Aslak Liestøl en gång läste om en enda runa på Forsaringen i Hälsingland och på så sätt slog undan grunden för ringens medeltida datering och istället kunde föra den till äldre vikingatid. Något liknande – om än inte lika omvälvande – fick jag erfara i måndags när jag var på Gotlands museum och gick igenom inskrifterna på några av de runstenar som står i bildstenshallen.

Jag har ju sett dessa stenar många gånger förut och egentligen hade jag inga förhoppningar om att göra några stora upptäckter. De stenar som jag ägnade mest tid åt – Hogränstenen (G 203) och Sjonhemsstenarna (G 134 och G 135) – har ju studerats grundligt av tidigare undersökare och de är alla förhållandevis tydliga och relativt okomplicerade när det handlar om läsningen.

Sjonhemsstenarna var ursprungligen tre till antalet, men en av dem är försvunnen sedan länge. De är resta av ett föräldrapar – Rodvisl och Rodälv – till minne av deras tre söner, som har fått en sten var. G 134 är tillägnad Rodfos, som blev försåtligt dräpt av valacker nere i dagens Rumänien. G 135 är rest efter hans bror som dog i Vindau (nuvarande Ventspils) i Lettland. I detta fall är namnet tyvärr delvis bortslaget, men man har antagit att det har börjat på Ai-. Den tredje nu försvunna stenen (G 136) ska ha tillägnats en son vars namn har lästs som hair : ­-os och där man har gissat på ett felläst (eller felristat) Hailfos. Denne ska enligt inskriften till skillnad från sina bröder ha dött hemma.

När Elias Wessén publicerade de nämnda stenarna i det första bandet av Gotlands runinskrifter (1962) diskuterade han läsningen av det defekta namnet på G 135 ganska utförligt. Han återgav det som aị-­-­- och påpekade att läsningen av den första runan a var säker. Wessén framhöll även att ett ailif skulle ”passa bra till de bevarade runresterna”, medan suppleringar som ainar och airik var omöjliga. Dessutom nämnde han att namnet ”kan ha slutat på -­­fos; i så fall ha r[unorna] 13–14 varit rester av fo, och ett s är helt borta i runbandets förstörda övre kant”.

Förmodligen hade jag vaga minnen av Wesséns resonemang i huvudet när jag tittade närmare på detta parti av ristningen i måndags. Den första runan är målad som en a-runa på stenen, där dock bistaven är smal och mycket kort. Till vänster avslutas den med en tydlig borrad punkt. Det konstiga är att samma punkt samtidigt verkar utgöra den nedre punkten i det föregående kolonformade skiljetecknet. Ännu märkligare var att jag när jag snedbelyste partiet med ficklampan upptäckte resterna av ytterligare en borrad punkt högt upp till höger om huvudstaven. Eftersom denna punkt stod mycket nära brottkanten var det omöjligt att avgöra till vilken runa den skulle räknas. Om den hade tillhört den följande runan så borde den ha avslutat den vänstra bistaven till en t-runa. Har den däremot varit en del av den första runan i namnet måste denna runa ha haft en bistav till l i toppen och den antagna a-bistaven kanske bara var en skada eller naturlig spricka som av misstag har uppfattats som ristad. Namnet borde alltså antingen ha börjat li eller it, men jag lyckades inte på stående fot komma på några lämpliga namn som skulle kunna passa.

Detalj av runstenen

Detalj av början på namnet på G 135. Pilen markerar den borrade punkten. Man ser också att den målade a-bistaven följer en spricka i stenen. Foto Magnus Källström (cc-by)

På kvällen när jag satt på hotellrummet plockade jag fram Gotlands runinskrifter på nätet för att se efter vad som tidigare hade sagts om det aktuella namnet. Jag läste Wesséns ovan refererade resonemang, där han också framhåller att de tre halva huvudstavar som följer efter namnet borde ha varit rester av runorna han. När jag sedan skulle konsultera de äldre läsningarna fastnade jag direkt på den äldsta, nämligen Jöran Wallins från 1751, där denne enligt Wessén hade läst den aktuella runföljden som likkn · tai! Detta kunde ju inte betyda något annat än att den första runan på verkligen hade varit l och att runföljden måste ha varit mer komplett när Wallin såg stenen. Dessutom framgick av framställningen att Wallin hade publicerat ett träsnitt av stenen i Acta Societatis regiae scientiarum Upsaliensis 1751. Denna tidskrift visste jag fanns digitaliserad på nätet och kunde därför snabbt plocka fram den. Här fick jag det bekräftat som jag redan hade insett när jag såg translittereringen likkn · tai hos Wessén. Runorna måste ju rimligtvis ha varit skadade upptill och borde kunna svara mot ett namn likfos följt av pronomenet han. Så som Wallin har återgivit partiet på träsnittet var det också tydligt att det vid denna tid ännu fanns resterna av runorna likf̣ọ[s] · ḥa[n], även om han själv translittererar dem annorlunda. Tar man bort den övre hälften av runorna fo får ju dessa formen av k och n. Att Wallin inte har sett någon s-runa i slutet av namnet beror naturligtvis på att den har stått i det bortslagna partiet. Ristaren använder nämligen en s-runa av kortkvisttyp som endast består av en halv stav placerad i den övre hälften av runbandet. Det oväntat stora avståndet som man kan iaktta på stenen mellan den sista bevarade runan i namnet och det följande skiljetecknet får då också sin naturliga förklaring.

Träsnitt av runsten

Sjonhemsstenen G 135 som den avbildades av Jöran Wallin 1751. Digitalisering av Goggle.

 

Det råder ingen som helst tvekan om att den son som har tillägnats G 135 har burit namnet Līk(n)fōss. Alla tre bröderna har alltså fått namn på -­fōss, där endast förleden har varierats efter det som föräldrarna ville att bröderna skulle eftersträva: Hrōð­- till (fvn.) hróðr ’heder, beröm’, Līkn-­ till (fvn.) líkn ’godhet, barmhärtighet, nåd, hjälp, tröst’ och Hail-­ till (fvn.) heill ’lycka’. Efterleden -­fōss är nämligen identisk med adjektivet (fvn.) fúss ’begärlig efter, benägen till (något)’. Med tanke på hur det gick för de tre sönerna så får man lätt den obehagliga känslan av att förhoppningarna inte helt hade infriats. Om den tredje brodern Hailfos får vi dock veta att han hade en dotter, och att hān haitiʀ Hailvī ”Hon heter Hailvi”. Nu var det till henne som hoppet stod.

> Magnus Källström är runolog, docent och forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet

PS. Om jag inte hade varit så ivrig att skriva denna text och fortsatt att läsa lite längre ned på sidan med äldre läsningar och tolkningar i Gotlands runinskrifter hade jag sett att Adolf Noreen redan 1904 hade supplerat denna del av inskriften som ḷịḳf̣ọṣ · ḥạṇ och att det tydligen var Bengt Hesselman som först hade föreslagit läsningen likfos. Denna möjlighet avfärdar Wessén, men som har framgått ovan är det uppenbarligen så det har stått på stenen. DS.

PPS. En ny redaktion av inskriften på G 135 som tar hänsyn till nyläsningen ovan och där Wallins avbildning (samt en teckning av J. G. Klingvall från 1852) också utnyttjas lyder: þina : eftir : ḷị[kf̣ọ]… : [ḥa]-­ : [ua]rþ : tauþr : a : uitau : systriʀ : [tuaʀ : -­] …-­-ʀ : bryþr : þria : roþanþr : auk : roþkutr : roþar : auk : þorstain : þiʀ : iʀu : faþur : bryþr ”Denna efter Likfos. Han blev död i Vindau. Två systrar … efter(?) tre bröder. Rodald(?) och Rodgut, Rodar och Torsten, de är farbröder.” Sedan tror jag nog att även roþanþr borde få en annan tolkning, men där behöver jag fundera mer. DS.

Inlägget En halv borrad punkt och ett tidigare okänt personnamn dök först upp på K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg.