Barumskvinnan eller Bäckaskogskvinnan?

[Gorm]

Willands härads hembygdsförening i Barum vill att Bäckaskogskvinnan skall döpas efter platsen där hon påträffades och istället kallas Barumskvinnan. Dessutom har man bett Historiska museet att flytta fyndet från Stockholm till Kristianstad.

Läs mer här. [Kristianstadsbladet]

[Sven lagman]

Kontrollerade lite i mina böcker hur benämningen varit. Graven hittades 1939. I Svenska Turistföreningens årskrift 1946 omtalas hon bara som funnen "vid Bäckaskog"; i Mårten Stenbergers Det forntida Sverige 1964 som "vid Barum, Bäckaskog i Kiaby sn" i brödtexten och  som "Graven från Bäckaskog, Kiaby sn" i bildtexten. I Sten- och bronsålderns ABC från 1991 som "Bäckaskogsgraven". I denna bok står under "Barum-graven" står "Se Bäckaskog."  Begreppet "Bäckaskogskvinnan" är såldes inte alls en sentida sak utan har funnits med redan från början. Jag anser därför att Lena, som jag arbetat tillsammans med och som jag vet är oerhört noga med fakta, inte har gjort fel.

Den andra frågan, om skelettet bör finnas i Kristianstad, är lite svårare. Jag är klyven i frågan. Visst vill man visa upp bygdens föremål hemmavid men samtidigt kan föremålen också bli en intressant marknadsföring av bygden till en större publik på annan plats. Men då gäller det också att man själva gör någonting av det. Jag har t.ex. ansvarat för många historiska bussresor i nordöstra Skåne men först nu genom artikeln i Kristianstadsbladet fått reda på att fyndplatsen är utmärkt med informationssten. Denna information borde man givetvis ha fått på länsmuseet. Den finns inte ens omnämnd i Kristianstads kommuns stora faktabok om alla kulturminnen: "Attraktiv kulturbygd" från 1994.

[Reuterdahl]

När ett fynd är så pass känt som Bäckaskogs kvinnan känns det fel att helt byta namnet, Barumskvinnan skulle dessutom bli lika fel som ovan. I levande livet har hon burit ett helt annat namn, sannolikt har också platsen där hon blev begravd, vid det tillfället, gått under ett annat namn.

Gällande att förflytta benen tillbaka till närmast liggande länsmuseum finner jag dock ha större bäring. Om länsmuseut är intresserat och fyndet är tänkt att ingå i en ny eller uppdaterad basutställning så skulle det kunna vara en god idé. Har man tur kan sådana flyttar leda till ett ökat intresse och i längden mer forskning och bättre kunskap.

Magnus Reuterdahl

[Krax]

Måste genast besöka denna berömda kvinna!

[Gorm]

[Off topic] En av mina favoriter i SHMs nya forntidsutställnig är den rekonstruerade Bäckaskogskvinnan.[/Off topic]

/Johan

[Sven lagman]

Tror i och för sig att det är större chans att man i längden får mer publicitet och mer forskning om man sätter sökljuset på ett fynd i ett större sammanhang än t.o.m. ett länsmuseum. Eftersom Historiska redan har en (eller kanske flera?) unika gravar från denna period - jag tänker på Skateholmsgravarna öster om Trelleborg - borde man kanske ha övervägt att sända kvinnan tillbaka. Några andra av Skateholmsgravarna är dessutom sedan länge utställda på Trelleborgs museum i en utställning som jag varmt kan rekommendera. Här har man också "satt kött på skelettens ben". Till skillnad mot Bäckaskogskvinnan är dessutom Skateholmsfolket utgrävt i ett stort sammanhang med en artefaktrik boplats, rödockra, hundar etc. som ger oss betydlig bättre bild av det dåtida samhället.

[Krax]

[Off topic] En av mina favoriter i SHMs nya forntidsutställnig är den rekonstruerade Bäckaskogskvinnan.[/Off topic]

/Johan

Undrar hur likt man kan få ett ansikte genom att rekonstruera det så här? Det är nästan så man tror kvinnan är levande. Få se hur Bockstensmannen kommer att se ut när forskarna är klar med honom. Mycket spännande!

[Anders Strinnholm]

Båda namnen har en lång historisk bakgrund, att vi valde att använda bäckaskog beror på att det är mer spritt i exempelvis skolböcker samt att det tidigare använts på museet. Det är även så att namnen har olika konnotationer då Barum är en by emedan Bäckaskog är ett slott. Fyndet gjordes i Barum på bäckaskogs mark vilket gör båda namnen riktiga men ger olika sociala kopplingar där Barum är folkligare medan Bäckaskog är högreståndskopplat.

Att hon skulle lämna SHM ser jag som helt uteslutet då hon är en viktig del i basutställningen samt med lätthet kan sägas besitta nationellt intresse då det är den i särklass bäst bevarade graven från perioden. Skateholm är ett betydligt senare boplats och gravkomplex.

Likheten i rekonstruktionen anses vara tillräcklig för att oftast kunna identifiera personen i kriminaltekniska sammanhang. Det är självklart så att hår- och ögonfärg är rena gissningar där valde vi att ta så neutrala alternativ som möjligt mellanbrunt hår och gröna ögon.

[Sven lagman]

Har två frågor till Anders.
1: Vilken exakt ålder har Bäckaskogskvinnan. Uppgifter som jag har är "ca 9000 år sedan". Så står också på Historiska museets internetsida.

2: På Historiskas internetsida står om Skateholmsgravarna: "De flesta som blev begravda där, ungefär 5 000 år f.Kr, är äldre människor och barn, varav många slagits ihjäl, men varför var det så?"
Jag har ett antal särtryck som jag personligen fått av utgrävaren prof. Lars Larsson och här nämns inte alls detta. Den skicklige osteologen Ove Persson hade 1984 gått genom 32 personer från 29 gravar. Citat: "Av detta framgår att medelåldern för de undersökta personerna uppgår till 44 år för män och 34 år för kvinnor." Om någon masslakt som Historiska museet redovisar på Internet nämns ingenting.

Har det kommit nyare rön än de jag har tillgång till?

[Heimdahl]

Jag blir nyfiken på vad som egentligen gäller innom arkeologin här. Innom geologin är det oerhört strikt med att det är namnet det första skriftliga omnämnandet som räknas, oavsett vad fyndorten egentligen råkade heta. Ingen diskussion så att säga.
Jag ställdes nyligen inför detta då jag skrev en artikel till Fornvännen (kommande aprilnumret) och omnämnde lokalen "Mårtensön". Det lustiga är att ön inte hette så ens när det aktuella fynden gjordes, men det spelar ingen som hellst roll i samanhanget, eftersom den förste som publicerade informationen om fyndet av någon anledning valde det gamla namnet.

[hsu]

Sven:

Medelåldern är väl ett snitt av barn och äldre? Det borde därmed ligga i 30-40årsåldern. Jag har uppfattat att det framgår av utgrävningsrapporten att alla är barn eller gamla, men att Larsson inte har ansett att det varit tillräckligt viktigt att ta upp.

Att flera av skeletten är stympade, eller "kroppsmanipulerade" som det står i ursprungstexten för historiska museets utställning står att läsa om i Jimmy Strassburgs avhandling från 2000. Jag tror väl inte att rönen är nya, men de är nyligen uppmärksammade i andra tolkningsmodeller.

/Henrik

[Sven lagman]

Tack Henrik för uppdateringen. Jag blev självklart nyfiken på uppgifterna från Historiskas utställning om Skateholmsgravarna. Dessa hittades nämligen av min gamle vän telegrafarbetaren Sven Persson från Limhamn som tog kontakt med Lars Larsson i Lund. Lars publicerade under flera år en årlig rapport från utgrävningarna i Limhamns museums årsskrift "Limhamiana" eftersom Sven Persson var aktiv i arkeologiföreningen där. Det är därifrån jag har mina uppgifter.

År 1984 står t.ex. redovisat det årets påträffade gravar och i artikeltexten ser jag en 30-åring, en i övre tonåren, tre barn, en äldre kvinna, en man i 25-årsåldern, en i 40-års-åldern, en i 20-årsåldern samt en kvinna i övre tonåren. Dessutom beskrivs ett flertal skelett i sittande ställning. Så nog finns det döda i mellanålder representerat. Men, som sagt, en senare undersökning av skeletten kan ha gett andra resultat även om jag tvivlar på att den legendariske osteologen Ove Persson skulle ha tagit fel.

[Anders Strinnholm]

Hej

Då jag inte längre är kvar på SHM har jag inte dateringen framför mig men den skall ligga ganska nära 7000 f.Kr. om jag inte missminner mig. Henrik du kan fråga Leena D. hon har den säkert lättåtkomlig.

Vad det gäller Skateholm och  senmesolitikum kan debatten om våld troligen pågå i evighet. Vad Jimmy Strassburg kallar "kroppsmanipulerade" kanske man inte behöver fästa någon större vikt vid, men vad det gäller våldet är det ett vanligt förekommande drag från gravar under Ertebølletid. Det är sant att Lars Larsson inte publicerat det, men i samband med utställningsarbetet förde jag ingående diskussioner med en rad experter i Lund om bland annat detta förhållande. Det har länge funnits ett motstånd mot att se våld under mesolitikum troligen för att det inte passat in i de gängse modellerna av en lyckligt urkommunism eller dylika romantiska bilder av perioden (se tråden om neolitiska revolutionen under stenålder).

Jag kan inte svara på varför det står som det gör om åldrarna på de gravlagda, jag har själv påpekat det men uppenbarligen utan framgång. Förklaringen ligger än en gång i Jimmy Strassburgs text vilken jag inte anser som vederhäftig i frågan. Att barn och gamla till viss del är överrepresenterade är ganska logiskt då dessa grupper har en högre mortalitet än medelålders men även dessa är som det här riktigt påpekas närvarande i gravpopulationen.

[Heimdahl]

Jag kan inte hjälpa det, men jag har blivit så fullständigt inbankad på att man ska hålla strikt på detta med auktorsnamn (inom biologin och geologin gör man så även om det innebär att man måste ändra på redan kända, populära eller etablerade namn) så att jag inte kan förstå hur man kan rucka på denna regel. Enligt denna är det den tidigast publicerade vetenskapliga beskrivningen som gäller, och av vad jag kan se så är det Hansen (1941) som använder ”Barum”, och jag förstår verkligen inte att det skulle spela någon roll att Barum ligger på Bäckaskogs mark som Anders skriver. Auktorsnamn gäller även om de tillkommit på fullständigt felaktiga grunder. Det vore hur som hellst intressant att få höra mer om denna namnhistoria tycker jag. Särskilt sedan de artiklarna jag läst benämner henne ”Barumskvinnan”, t.ex. de i Fornvännen:  Gejvall 1970, Sten et al 2000, Hanlon & Nilsson 2004. Hur kommer det sig att de vetenskapliga artiklarna använde detta namn, medan Museet använder ett annat? Är man oenig om vem som är auktor eller tror man inte att allmänheten kan ta till sig en namnändring?