Hej, om ni fortfarande läser tråden
Jag råkade hitta denna debatt, och den bygger på ett misförstånd. Den bild som var i Ystads Allahande, och som startade debatten viser några av de gammalkända ristningarna på hälllen, de finns med i Burenhult 1973 och det mesta också i Althin. Därför är det ju roligt at flera tycker at de se för "nytillverkade" ut. Så ser ristningar ut i Simrishamnberget, som skiljer sig från det meste i Sverige. Det är dock kritat lite på motiven, det stör intrycket.
Jag har sett vissa av de nya motiven på samma häll. En del är säkra, andra mer tveksamma. Det är inget konstigt med det. När man dokumenterar en stor lokal hittan man nästan alltid nya motiv. Hällristningar finns i alla grader av tydlighet, och man kan altid nå en gräns var det är frågan om något är en ristning eller inte. Det kompliceras också av, att hällristarna iblad har utnyttjat naturliga sprickor och linjer - var går dår gränsen mellan geologien och bilden? Sådant är inventerarne helt medvetna om.
Nya knackningar förekommer också i Simrishamntrakten, f.eks på Järrestad. De ristningar som med säkerhet är gamla kan se förvånadsvart nya ut, då kvarstbergnet stort set inte vittrar så länge den isslipade ytan är intakt. Men man kan se skildnad på stil och huggteknink - förutom att ristningarna är dokumenterade ogh fotograferade genom et århundrade.
