Ortnamn är spännande men jag måste säga att från amatörforskningens område (hembygdsföreningar m.m.) finns det inget som jag tycker missbrukas och övertolkas så mycket som just ortnamnen, speciellt de riktigt gamla ortsnamnen. Generellt tycker jag man lägger för mycket tyngd på förlederna om ni förstår vad jag menar. Medan man ignorerar generella kunskaper vi har om typiska efterleder, modell -by, -sta, -inge, -ala m.m. Och kanske drar lite för säkra slutsatser om vad som orsakat ett visst namn, t.ex. en naturgeografiska syftning. Kan leda in på helt fel spår ibland.
Jag tillhör dem som är fast övertygad om att ett ortsnamn, precis som ett person-(smek-)namn, kan komma till på de mest tillfälliga sätt. T.o.m. folkhumorn kan spela in. Tror inte att detta motsägs av ortsnamnforskningen heller i och för sig (har bara läst "Kulturlandskapets språkliga dimension").
Kan ta ett par exempel: Min farmor i Dalsland kallades i alla tider för "Gärda på sjön", något som vi barnbarn först sent omsider fick förklaringen på. En liten å (i princip ett dike) som rann femhundrameter bortom hennes gård svämmade över ibland på våren, det var allt. Om hennes gård därav hade döpts till "Sjöby" eller något sådant skulle kanske framtidens ortsnamnforskare förtvivlat leta efter en sjö i närheten (närmsta sjö låg ett par kilometer bort).
Annat "sjö-exempel": Det finns i Sköldinge Socken i Södermanland en låglänt åkermark som på orten kallas för "Kamhavet". Detta p.g.a. att det vissa blöta vårar blir en liten öppen vattenspegel där, som sen torkar upp. En framtida oseriös forskare skulle lätt hävda att platsen fått sitt namn från havet som gick in här i gamla tider (vilket det också gjorde - för 4000 år sedan!).
Detta inte sagt för att avråda eller avskräcka från forskningen kring ortsnamn. Tycker själv att mönster i namnen är det mest intressanta. T.ex. var -ryd, -hult och -måla-namnen finns och vad de står för.
/Mats
