Jag tycker väl att jag har läst ganska många C- och D-uppsatser skrivna på 60- och 70-talen (när det skulle ha varit mer i nivå med en lic), och min uppfattning är att man hittar dels färre uppsatser (det var färre som läste arkeologi då) och dels väldigt dåliga uppsatser.
Produktionstiden för en uppsats är inte det som avgör om man skriver en bra uppsats eller inte, utan analysförmågan och materialkännedomen i kombination. Uppsatsskrivande handlar till 90% om hårt arbete, och uppenbarligen (av resultaten att döma) var det inte helt gynnsamt att ha flera år på sig att producera sin uppsats. Detta beror antar jag på att det faktum att man har lång tid på sig inte innebär att man arbetar lika hårt under hela den tiden, snarare tvärt om.
Sen är det fler som läser arkeologi nuförtiden, och rent kvantitativt bör detta innebära att det är fler dåliga uppsatser (på samma sätt som att det är fler bra). Möjligen är det även fler dåliga uppsatser relativt sett, vilket kan förklaras av att man har ökat kullarna för intagning och därmed sänkt betygsnivåerna för de intagna, förbehållet att det finns ett samband mellan höga betyg och goda studieresultat/uppsatskvalitet.
Men det är min fasta övertygelse att det inte var bättre uppsatser förr, beroende på att man hade längre tid på sig. Jag kan inte se någonting på institutionerna som tyder på det.
Vad antalet källor har med det hela att göra är inte helt begripligt. Man kan skriva en enormt bra uppsats med få källor, eller en usel med miljoner källor. Frågan är väl snarare hur relevanta källorna man använt sig av är, och hur engagerad handledaren har varit i att förse studenten med bra litteratur och av att granska uppsatsens källanvändande.
/Henrik
