Nu glider jag lite från tråden men skall försöka att hålla mig inom diskussionen.
Jag håller med Nina, sidantalet säger egentligen inte mycket om innehållet i en uppsats. En C eller D uppsats skall motsvara 10 (ibland upptill 15)p. eller 20p om det rör sig om en CD uppsats. I uppgiftens natur ligger alltså också att klara av uppgiften inom en given tidsram, i regel 1-2 terminer. Detta motsvarar uppgifter i arbetslivet, man har inte hur mycket tid som helst för att klara av en uppgift, t ex en rapport, utan man har en given tid på vilken man skall vara klar.
Jag tycker att det är en positiv trend att man på våra Universitet och högskolor faktiskt ser till att det som skall produceras under en termin också gör det, dels för institutionens skull; de får pengar, men också för studenternas skull, de slipper sitta med restpoäng. Det är dessutom i regel så att vill man ta längre tid på sig är detta ett val man kan göra själv, ofta utesluter dock detta betyget VG och kan ställa till problem med CSN.
Vidare tycker jag, som jag nämnt i tidigare trådar att det är bra med stora kurser, många som läser arkeologi fortsätter inte till C- och D-kurserna, vilket indikerar att de antikngen fått det de ville eller insett att gått på fel utbildning. En stor korpus av C- och D- uppsatser ger också inst, bättre underlag för framtida forskningsstudier, dvs ju fler som läser dessto fler goda kandidater till forsk. finns det.
Att det sedan inte finns jobb till alla torde vara uppenbart, men idag är det svårt att få jobb inom de flesta sektorer i samhället, möjligen undantaget vissa delar av vårdsektorn. Då det finns så många utbildade och intresserade som det finns idag tycker jag att det bra att UV sätter krav på de som söker, detta säkerställer i viss mån att de får bra amunenser och folk som verkligen är intresserade av arkeologi.
Ytterligare en faktor som är bra med att många läser arkeologi är att ju fler som insatta i arkeologi, dessto fler kommer förhoppningsvis också vara intresserade av att bevara vårt kulturarv.
Det blev lite långt men...
Magnus reuterdahl
